13 höjdare: ”Regeringen äventyrar miljömålen”

Regeringens föresats att införa kommunalt monopol på insamling av det avfall som faller under producentansvar innebär drastiska åtgärder, så som att begränsa marknaden och upphäva existerande affärsavtal. Konsekvensen blir övertagande av privat infrastruktur som EU-rättsligt behöver kunna motiveras med att omfattande samhällsproblem ska åtgärdas, där det endast är kommunen som kan representera den nödvändiga lösningen.

Det blir i sammanhanget svårt att förstå hur regeringen resonerat. Näringslivet byggde efter FN:s miljökonferens i Rio 1992 snabbt upp en nationell infrastruktur för insamling och återvinning av förpackningar och tidningar. På så sätt kunde politiska ambitioner mötas och Sverige inta en ledande position. Och för drygt sex månader sedan stärkte den dåvarande regeringen regelverket och höjde återigen ambitionen och miljömålen till år 2020. Ett bevis på att näringslivet tagit sitt producentansvar på allvar med uppnådda mål som följd.

Vi ser dessutom i såväl våra egna som andras mätningar att hushållen uppskattar vårt arbete, vilket är helt avgörande för att systemet ska fungera bra och nya mål nås. Nu senast 2015 i en undersökning från analysföretaget United Minds där 91 procent uttrycker att återvinning av tidningar är enkelt och 80 procent säger detsamma för plastförpackningar. Men där vi har kommunalt ansvar idag, som hantering av grovavfall, anses återvinning vara krångligt, och bara 55 procent anser att det är enkelt.

Vi kan konstatera att politiska mål uppnåtts och att hushållen anser att insamlingssystemet ger ändamålsenlig service. Men med det sagt, så pågår inom näringslivet en ständig utveckling mot en cirkulär ekonomi. Affärs- och miljönytta går hand i hand och nya marknadsmodeller utvecklas. Med det uttalade producentansvaret för förpackningar och tidningar som grund har det utvecklats en livfull marknad där exempelvis privata bostadsrättsföreningar tecknar avtal med privata entreprenörer. Trenden är tydlig; näringslivet tar ansvar och möter en marknad i förändring.

• Antalet anställda inom återvinningsbranschen har ökat med 60 procent sedan år 2000.
• Materialåtervinningen har nästan tredubblats sedan 1990.
• Insamlingen av förpackningar och tidningar har ökat kraftigt och överträffat samtliga återvinningsmål, exempelvis 89 procent glasförpackningar och 90 procent tidningar.
• Växthusgasutsläppen har minskat kraftigt. Materialåtervinningen i Sverige bidrar till minskade utsläpp med mer än 6 Mton/år, i storleksordningen 10 procent av Sveriges utsläpp.
• Verksamheten inkluderar i dag återvinningsstationer i hela landet, samverkansavtal med ett femtiotal kommuner och fastighetsnära insamling som når 1,2 miljoner hushåll.

Näringslivet vill och kan ta ett ledarskap för den gröna omställningen. De nya miljömålen är utmanande, men möjliga att uppnå. Genom tydliga satsningar på förnyade återvinningsstationer, fastighetsnära insamling i 50 procent av hushållen i snitt, samarbetsavtal med landets alla kommuner, förstärkt information till hushållen och kvalitetsuppföljning ser vi att målen till 2020 kan nås, nya affärsmodeller kan etableras och återvinningsindustrin kan utvecklas.

Investeringar behöver göras för att öka både insamlingen och kapaciteten för återvinning till industriella råvaror. För det krävs att politiken ger oss förutsättningar genom tydliga besked och långsiktiga regelverk så att nödvändiga investeringar kan göras.

Vi vill vara drivande i att Sverige ska ha en fortsatt ledande roll att både återvinna och använda återvunna råvaror. Det förutsätter att näringslivet får ta ansvar för att utveckla resurseffektiva och innovativa lösningar i hela kedjan från insamling till återvinning.

Vi vill ha en öppen och konstruktiv dialog när det gäller utvecklingen av politiken för ökad återvinning och effektiv resursanvändning. I dag finns många frågor som behöver svar. Viktigast är frågan om ansvar.

Regeringens inriktning samt miljömålen för insamling och återvinning kräver att kommunerna behöver åläggas att ha en insamling av alla förpackningsfraktioner, men inget sådant förslag finns. Inte heller definieras vilka krav som ska ställas på kommunerna eller vilken servicenivå som ska erbjudas. Tvärtom tydliggörs i debatten att vissa kommer erbjuda fastighetsnära insamling, andra inte. Vilken valfrihet kommer då fastighetsägarna ha att få välja lösning och tjänster anpassat till deras behov?  Ingenstans sägs på vilket sätt ett kommunalt monopol blir bättre för miljön eller teknikutveckling. Vilket ansvar har i ett uppdelat system den insamlingsansvarige för att återvinning fungerar genom säkerställande av materialkvalitet och kostnadsnivå?

En optimering av miljönyttan känner inga kommunala gränser. Vi inom näringslivet vill därför samarbeta för att få långsiktiga, nationella lösningar där ambitiösa mål kan uppnås och en hel sektor kan utvecklas och skapa tillväxt. Låt målen styra, ställ högre krav på näringslivet, ge Naturvårdsverket mandat att följa upp vårt arbete, kräv att vi sluter samarbetsavtal med alla Sveriges kommuner och be oss vara ett föredöme. Men slå inte sönder möjligheterna att skapa en cirkulär ekonomi med resurseffektiva marknadslösningar.

I ett brev ställt till ministrarna för miljö-, närings- och finansdepartementet vill undertecknare av denna debattartikel klargöra vår utgångspunkt. Vi vill ha mer ansvar, inte mindre!

Caroline af Ugglas, vice vd Svenskt Näringsliv

Karin Johansson, vd Svensk Handel

Andreas Boo, vd Pressretur

Rickard Gegö, vd Sveriges Åkeriföretag

Kent Carlsson, vd Förpacknings- och Tidningsinsamlingen

Carina Håkansson, vd Skogsindustrierna

Jörgen Friman, vd Dagligvaruleverantörernas förbund

Karin Brynell, vd Svensk Dagligvaruhandel

Magnus Huss, förbundsdirektör IKEM - Innovations- och kemiindustrierna

Britt Sahleström, vd Återvinningsindustrierna

Eva Östling, vd Visita

Pär Bygdeson, vd Livsmedelshandlarna

Cecilia Giertta, vd Sveriges Bryggerier