Så stoppade vi ett kriminellt nätverk

Just nu diskuteras återigen vad vi kan göra för att motarbeta den organiserade brottsligheten. Justitieministern sa nyligen vid Brås nationella konferens att våldet har tagits till en ny nivå och att samhället ska mobilisera för att bli av med självutnämnda gangsterhövdingar. Statsministern vill ha mer resurser till skolan och hårdare tag mot grova vapenbrott. Ingen av dem har dock konkretiserat insatserna som de tycker behövs.

Det behövs förstås flera olika insatser. Utifrån erfarenheten när vi i Huddinge gjorde oss av med mc-gänget Bandidos etablering är det några saker som är särskilt viktiga för att skapa gränsöverskridande och framgångsrika samarbeten.

Stärk kommunernas roll. Under det sista året har representanter för både Alliansregeringen och den rödgröna regeringen visat intresse för kommunernas brottsförebyggande arbete. Detta borde följas av nya förslag till ändrad lagstiftning som förtydligar kommunernas brottsförebyggande ansvar. Att våra kommuner i dag inte har ett tydligt ansvar i lagstiftningen är en viktig förklaring till de skiftande ambitionsnivåerna lokalt. Att lokalt jobba strategiskt mot organiserad brottslighet innebär både att politiskt prioritera frågan och att säkerställa kompetensen i kommunorganisationen.

Skapa en mer lokal polis. Det är vanligt i debatten att polisens roll ses som enbart repressiv. Jerzy Sarnecki skrev till exempel på SvD Brännpunkt 23/3 att polisinsatser inte är en långsiktig lösning, men han understryker samtidigt den misstro mot myndigheter som finns. Just därför, menar jag, kan lokal polisverksamhet förebygga kriminalitet genom att skapa relationer till ungdomar som långsiktigt kommer att vara viktiga i varje bostadsområde. En sådan brottsförebyggande polis förutsätter att områdespolis blir ett attraktivt yrke och att cheferna fredar denna personal så de inte tvingas lämna sitt förebyggande uppdrag för att göra helt andra insatser.

Ta vara på civilsamhället. En enad front mot kriminella gäng behöver också involvera frivilliga krafter, till exempel genom grannsamverkan, nattvandrare, boendeföreningar och föräldrars engagemang. Det måste fortsatt vara möjligt för kommunerna att stödja ideellt engagemang som kompletterar det arbete som görs av kommun, polis eller vaktbolag.

Inför anonyma vittnesmål. Rättsväsendet behöver en skarpare verktygslåda och då är möjligheten till anonyma vittnesmål en viktig fråga att utreda. I min roll som kommunalråd får jag, tyvärr, regelbundet bekräftat hur få som vågar vittna på grund av rädsla för hot och våld. Alldeles för många invånare kan berätta om någon kompis eller släkting som blivit tystad eller som fått betala ett pris för att berätta. Därför bör regeringen ta initiativ till att utreda hur detta kan införas, utan att rättssäkerheten åsidosätts.

Utveckla avhopparverksamheten. Många inom polis och kommuner har vittnat om hur svårt det är att få till stånd ett fungerande stöd till dem som vill lämna sitt kriminella gäng. Sociala insatsgrupper, som riktas mot yngre kriminella, har varit ett framgångsrikt exempel och föregicks av nationella initiativ. På samma sätt efterfrågar kommuner i dag ett initiativ för att samordna och utveckla avhopparverksamheten.

Garantera myndighetsstöd. Resultaten kommer att utebli så länge som inte polis, kommuner och myndigheter har korta kontaktvägar och en öppen inställning kring sekretess. Det måste finnas tydliga direktiv som gör att myndigheter som Försäkringskassan och Skatteverket vet hur de ska agera när ett lokalt samarbete ska utvecklas.

Nytt nationellt brottsförebyggande program. Det har nu gått över 20 år sedan ett nationellt brottsförebyggande program togs fram, vilket då fick positiva effekter i form av bland annat lokala brottsförebyggande råd. För att öka tryggheten och minska brottsligheten i våra kommuner är det nu hög tid att regeringen tar ett samlat grepp som bland annat kan förtydliga vilket ansvar som varje organisation har.

Christian Ottosson, kommunalråd (C) i Huddinge, ledamot i Regionpolisrådet Stockholm-Gotland