Rödgröna i Malmö sviker unga

Malmö är unikt på många sätt. Ur ett perspektiv kan vi lyfta fram framgångssagor från näringslivet, i vår arkitektur, i den fantastiska framåtanda och utveckling som finns i staden. Detta är dock ett ensidigt perspektiv då Malmö samtidigt är en stad med mycket vapen, droger och gängkriminalitet. Den senaste tidens skrämmande utveckling har tydligt visat Malmös utmaningar. Att polisen kunde agera så resolut i Rosengård med att arrestera misstänkta visar att prioriteringarna som rättsamhället gjort är de rätta, men det krävs långsiktiga politiska lösningar för att på allvar lösa situationen. Kommunen måste konsekvent arbeta proaktivt och inte först och främst ägna sig åt akutlösningar.

Problemet är att de kriminella gängen i Malmö fungerar som en arbetsförmedling för utsatta unga Malmöbor som vill tjäna snabba pengar och få ett rykte på stan. Medan samhället är frånvarande står de kriminella gången med öppna armar, ständigt på jakt efter nya rekryter för att expandera. Det finns ett stort politiskt ansvar för att stoppa gängrekryteringen genom att skolan och samhället i övrigt tidigt fångar upp de unga samtidigt som polisen och rättsväsendet tydligt reagerar när brott begås. Därför borde max 48 timmar få passera mellan arresteringen av en ung Malmöbo och när denne fångas upp gemensamt av såväl polisen som de sociala myndigheterna i staden.

Malmö är en stad som är kompakt, utan några tydliga förorter som Stockholm eller Göteborg. En stad där den mentala muren inte beror på avstånd i mil utan på socioekonomisk bakgrund. Vi måste därför bygga Malmö helt. Och inkluderande.

En skolgång som avslutas med godkända betyg i alla ämnen är det bästa vapnet mot gängkriminaliteten. Vi vet att det är mer troligt att elever som inte klarar skolgången hamnar i utanförskap – grogrunden för kriminalitet. Något måste göras. Vi kan inte bortse från det faktum att många skolor i utanförskapsområden har större utmaningar än andra skolor. Därför måste lärarna där prioriteras och de bästa lärarna uppmuntras att anta utmaningen att jobba i dessa skolor. Det är ett svek mot många av Malmös unga när regeringen väljer att inte fortsätta att satsa på förstelärare i utanförskapsområden och Malmö borde därför själva genomföra denna satsning.

Vidare måste vi bli bättre på att uppmuntra fler samarbeten med socialt ansvarstagande företag. Exemplen är många – Good Malmö, Trianon och Rörläggaren – på företag som tar ett ansvar och vill samarbeta nära föreningar, kommunen och andra aktörer för att skapa en ljusare framtid för många som står utanför samhället. Sådana initiativ måste vi bli bättre på att ta till vara på.

På Lindängen i Malmö kan man besöka Framtidens Hus och Allaktivitetshuset. Där samlas ett antal aktörer – statliga, kommunala och frivilliga – med syftet att främja egenmakt och visa vägen till självförsörjning. BRIS-prisvinnande Allaktivitetshuset på Lindängeskolan, med sin mångfacetterade verksamhet för och tillsammans med områdets invånare, har varit en mycket lyckad satsning. Bland annat har skadegörelsen i området minskat och tryggheten ökat genom denna mötesplats. Allaktivitetshuset är nu hotat av kraftiga nedskärningar från de rödgröna i Malmö. Det är ytterligare ett svek mot Malmös unga.

Vad vi kan konstatera är att gängkriminaliteten frodas i utanförskap. Gängen står alltid redo med öppna armar och falska löften om pengar och framgång. Polisens insatser är viktiga och har vårt stöd. Samtidigt måste vi medge att deras insatser är en konsekvens av att samhället har misslyckats. Vi måste vara självkritiska och erkänna det och tänka nytt samtidigt som vi ökar ambitionsnivån. Men självrannsakan från den politiska ledningen i Malmö, kan vi förvänta oss den månntro?

Fredrik Sjögren, gruppledare för Folkpartiet i Malmö

Ewa Bertz, ordförande för Folkpartiet i Malmö