Med kvinnopooler ger vi upp målet om jämställdhet

På torsdagen meddelade Eriksdalsbadet, beläget på Södermalm i Stockholm, att man inför könssegregering i två av sina tre bubbelpooler.

Antalet ”incidenter” har ökat och den samlade bilden har nu lett till att man skapar separata pooler för män och kvinnor, berättar badet.

Kvinnopooler är inte en acceptabel lösning på sextrakasserier. Om vi könssegregerar för att skydda kvinnor ger vi upp om målet om det jämställda samhället.

Då blir signalen att vi accepterar att sexuella trakasserier ”naturligt” förekommer där kvinnor och män möts. Det är helt enkelt inte sant.

Börjar vi styra efter den principen kan man fråga sig varför inte könsuppdelade skolklasser eller arbetsplatser är en god idé. Alla som tror på det liberala samhället där vars och ens frihet är lika stor bör dra öronen åt sig.

Praktiska beslut i den offentliga förvaltningen kan rymma stora värderingsfrågor. I detta fall ligger det nära till hands att göra detta till en fråga om valfrihet. ”Om människor efterfrågar könsseparerade pooler så ska vi ha det.” Den vinkeln tar idrottsborgarrådet Emilia Bjuggren (S) när de rödgrönrosa i Stockholms stadshus sent omsider kommenterat frågan.

Om man däremot tvingas ned i kvinnopoolen för att man är otrygg är det inte acceptabelt.

Det är för enkelspårigt. Man måste åtminstone ställa sig följdfrågan: efterfrågar kvinnor könsseparerade pooler för att de blir utsatta för tafs och övergrepp? Är det därför vi inför dem?

I det här fallet är beskedet från badet tydligt. Problemen med övergrepp är så pass stora att den sammantagna bilden blir att badet väljer att könssegregera.

Åtgärden är en sak. Men problemet är också att ansvariga i staden tycks stå handfallna. Statistik tycks saknas.  ”Om vi känner att detta är en fråga som dyker upp på ett bad får vi titta på det”, är beskedet från idrottsförvaltningen på fredagen.

Ska vi tolka det som att staden inte har kännedom om hur vanligt förekommande sextrakasserier är på badhusen? Det är i så fall för dåligt och något som omedelbar måste rättas till – helst i går. Flickors och kvinnors berättelser om att ha blivit tafsade på saknas inte.

En förutsättning för att agera är att staden kan göra riktiga analyser om hur läget är och om vilka åtgärder som behövs. När dessa brott rapporteras, och vi ska vara klara över att det är brott - inte ”händelser”, måste stadens verksamheter införa riktade, säkerhetsskapande, insatser med fokus på förövarna upphör med sitt beteende.

Både politiker och tjänstemän måste ta tydlig ställning för kvinnors rätt att röra sig i det offentliga rummet på samma villkor som män. Vi måste tydligt signalera att jämställdhet inte enbart gäller i vissa rum eller vid vissa tidpunkter.

Om flickor blir utsatta för sexuella kränkningar i skolan så måste skolan sätta in åtgärder som gör att beteendet upphör – inte flytta på offret. Om det sker ofredanden i bubbelpoolen kan det krävas att man sätter en person specifikt på att hålla koll på poolen under badets hela öppethållande.

Det kostar – men det gör också annan verksamhet som vi finansierar för att upprätthålla lag, ordning och trygghet. Låt oss hoppas att de rödgrönrosa förmår ta konkreta feministiska initiativ för att göra just detta.

De som begår övergrepp ska upptäckas, anmälas och avvisas. Det är inte kvinnorna som ska flytta på sig, utan tafsarna som ska sluta.

Lotta Edholm, oppositionsborgarråd (L) Stockholms stad