Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag16.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Juridik

Kommunstyrelser ska inte vara kommunala regeringar

Kommunalt majoritetsstyre är kalkerat på regeringsformens regler för regeringsbildning och parlamentarism. Men logiken för den politiska styrningen är delvis en annan på lokal nivå. Kommunstyrelsen är inte en ”regering” som ”styr kommunen”. Kommunfullmäktige är inte ett ”parlament” som stiftar lag, skriver fem vänsterpartistiska kommunalråd.

Publicerad: 9 november 2015, 05:15

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Kronhuset i Göteborg är inte en plats där lagar stiftas. Däremot sammanträder kommunfullmäktige där just nu.

Foto: Rolf Broberg


Ämnen i artikeln:

KommunallagenKommuner

I utredningen En kommunallag för framtiden (SOU 2015:24) föreslås att kommuner och landsting på försök ska kunna införa så kallat majoritetsstyre.

I dag har alla partier som är tillräckligt stora rätt till ledamöter i kommunstyrelsen (KS). Formellt är det ett samlingsstyre, men i de allra flesta fall finns en tydlig uppdelning i majoritet och opposition. Det innebär att oppositionen får ta del av förslagen till kommunfullmäktige på ett tidigt stadium och ges möjlighet att formulera alternativ. Den ges också möjlighet att delta i besluten om de ärenden där KS själv är beslutande.

Kommunalt majoritetsstyre innebär att samtliga platser i KS tillsätts av majoriteten, som därmed kan formulera förslag och fatta beslut utan insyn från oppositionen.

Vi som ingår i majoriteten i våra kommuner borde kanske attraheras av majoritetsstyrets insynsskydd, men vi menar att detta är ett kommunaldemokratiskt stickspår.

Modellen har utretts flera gånger sedan mitten av 70-talet. Senast 2012 föreslog en utredning en modell för kommunal parlamentarism, men förslaget ledde aldrig till lagstiftning. Alliansregeringen uppdrog åt den nu aktuella utredningen att fördjupa analysen, men det är inte mycket till analys som har åstadkommits. Av betänkandets nästan 900 sidor ägnas bara 17 sidor åt frågan.

Entusiasmen för majoritetsstyre är begränsad hos kommunpolitikerna. Av en undersökning av Göteborgs universitet 2008 framgår att en klar majoritet av landets fullmäktigeledamöter är negativa till modellen.

Syftet med majoritetsstyre sägs vara att vitalisera kommunfullmäktige som beslutande organ och arena för debatt, tydliggöra var det politiska ansvaret ligger, stärka den politiska styrningen och synliggöra de politiska skiljelinjerna. Det stannar dock vid antaganden och förhoppningar.

Det är svårt att se att förslaget skulle ha de positiva effekter som åsyftas. Fullmäktiges ”vitalitet” och hur tydligt det politiska majoritetsansvaret är beror sannolikt i betydligt högre utsträckning på andra faktorer.

Det är lättare att se riskerna. Att KS-mötena blir tråkigare kan vi kanske stå ut med, men att oppositionen kommer in senare i beslutsprocessen och riskerar att få det svårare att formulera en konstruktiv oppositionspolitik är allvarligare. Det är till nackdel inte bara för oppositionen, utan också för majoriteten, som för att inte tappa fokus behöver en vital opposition som pekar på svagheter och för fram alternativa lösningar.

Kommunalt majoritetsstyre är kalkerat på regeringsformens regler för regeringsbildning och parlamentarism. Men logiken för den politiska styrningen på riksnivå är delvis en annan än den på lokal nivå. KS är inte en ”regering” som ”styr kommunen”. Kommunfullmäktige är inte ett ”parlament” som stiftar lag. Det är därför vanskligt att överföra regler från den ena nivån till den andra och de folkvaldas praktiska möjligheter att delta i debatt och beslutsfattande väldigt olika i riksdagen och i kommunerna.

Förslaget innebär att det införs en konstitutionell asymmetri i den kommunala demokratin. Det kan redan i dag vara svårt för medborgarna att hålla reda på vem som fattar vilka beslut i kommunen. Att införa majoritetsstyre, låt vara på försök, i ett antal kommuner kommer inte att göra det lättare för medborgarna att hålla reda på vad som gäller i den egna kommunen.

Mats Einarsson, kommunalråd Botkyrka, fd ordförande programkommissionen (V)

Ilona Szatmári Waldau, kommunalråd (V) i Uppsala

Ann-Margarethe Livh, bostads- och demokratiborgarråd (V) Stockholms stad

Daniel Bernmar, kommunalråd i Göteborg (V)

Ann-Marie Wallouch, kommunalråd i Kristineham (V)

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

KommunallagenKommuner

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev