Jag ger inte vika – gängen ska bort från våra gator

Alla som är insatta gängvåldet vet att utvecklingen mot dagens situation har pågått under lång tid. Under både S-styre och Alliansstyre. Gängmorden har tiodubblats från en handfull per år i början av 1990-talet till en bra bit över trettio per år de senaste åren.

Med sådana siffror ska det vara uppenbart för alla att politiken har misslyckats. Både från höger och vänster. Jag skulle kunna påminna om att våldet har varit som värst de senaste fyra åren. Detta under S-styre nationellt, i Malmö, Göteborg och Stockholm.

Men samtidigt är det bara halva sanningen. Man ärver inte ett oskrivet blad. Båda block som styrt Sverige under denna tid bär ett ansvar. Vi gjorde allvarliga felbedömningar, i synnerhet inom kriminalpolitiken, integrations- och migrationspolitiken. Viljan var god, men realismen fick ge vika när grupptänkandet blev för starkt. Som tidigare riksdagsledamot och socialborgarråd i Stockholm har jag en skyldighet att medge detta och ge väljarna ett löfte: Vi tar ansvar för, och lär av, tidigare misslyckanden.

Regeringen har i ett antal utspel de gångna veckorna velat härleda gängvåldet till Moderaterna. I stället för att erkänna och ta ansvar för de många felbedömningar som gjorts, kastar man fram de mest kreativa argument för att skylla på andra och lägga ut rökridåer.

Men denna fråga är för allvarlig för att jag ska gå med på att den blir föremål för käbbel under en valrörelse.

Låt mig vara tydlig: Jag utgår från att gängbrottsligheten och det utanförskap den gror ur är mycket svårlösta. En politik för att öka tryggheten kommer att vara kostsam och innebära uppoffringar under lång tid framöver.

Vi kommer att möta dessa problem med realism: Vi är väl medvetna om, och drar lärdomar av, tidigare misslyckanden. Vi vet också att gängbrottslighet av det slag vi har inte kan mötas med fagra löften eller storslagna gester – utan kommer att behöva motarbetas målmedvetet under lång tid.

Vi kommer att möta problemen med pragmatism: Vi behöver välja rätt bland de målkonflikter vi står inför. Moderaterna grundar vår kriminalpolitik på evidensbaserade metoder och ”best practice” från hela världen. Det är våra principiella utgångspunkter.

I praktiken innebär detta följande prioriteringar:

￭ Fler poliser, utan att det innebär avkall på kompetens och redlighet hos varje enskild polis. Sverige har en poliskår att vara stolt över, och så måste det förbli när den växer.
￭ Kumulativa påföljder, det vill säga avskaffad så kallad ”straffrabatt” för flera brott. Dessutom skärper vi straffen för flera grova brott.
￭ Tidigare ingripanden mot de yngsta förövarna, med ungdomsdomstolar och skyndsamma insatser.
￭ Kartläggning och prioritering av mindre grova brott som påverkar omgivningens livskvalitet. Ett gäng som ägnar sig åt snatteri begår inget allvarligt brott enligt lagboken, men kan kraftigt påverka människors trygghet.
￭ Civilsamhället får större delägarskap i det brottsförebyggande arbetet. Den gängkriminalitet och otrygghet vi står inför kommer inte att kunna lösas utan draghjälp från grannskap och eldsjälar.

På detta sätt kommer vi att möta kriminaliteten. Med realism, pragmatism och ödmjukhet inför tidigare misslyckanden.

Och jag kommer i tanken alltid att vara hos de föräldrar som nattar om sina barn efter en explosion i bostadsområdet. Hos dem som blir offer för skjutningarna. Dem som blir vittnen men skräms till tystnad.

Jag kommer inte att ge vika förrän gängen är borta från våra gator, förortstorg och skolor. Vi ska knäcka gängen. Och jag kommer aldrig att lägga ansvaret hos någon annan.

Det är mitt löfte till väljarna.

Anna König Jerlmyr, oppositionsborgarråd (M), Stockholms stad