”Jag får noll poäng i Fi:s genusbingo”

Replik. Anna Rantala Bonnier, gruppledare för Feministiskt initiativ i Stockholm, spekulerar om jag bör diagnosticeras med beröringsskräck inför ”machoideal och destruktiva maskulinitetsnormer” eftersom jag inte explicit använder dessa begrepp i min krönika.

Suck.

Det räcker inte med att orden pojke och unga män finns med sammanlagt sex gånger i en kontext som andas snedvridna maskulina ideal. Det ger noll poäng om man spelar Fi:s genusbingo.

Min text tar upp DN:s kartläggning av brutala skjutningar som visar på ett tydligt samband. Både offer och förövare har i hög grad rötter i Mellanöstern eller Afrika och social bakgrund som präglas av bristande integration. Jag citerar länspolismästare Carin Götblad som 2010 presenterade en statlig utredning om rekrytering till kriminella grupperingar. ”En slutsats blir att ju fler pojkar och unga män som lever i utanförskap, desto större och mer aktiva kommer morgondagens kriminella grupperingar att vara.”

Anna Rantala Bonnier tar i sin replik upp hur lätt det är att googla sig till kunskap. Det är ännu enklare att klicka på länkar. Min krönika länkar till både utredningen och till en artikel av Carin Götblad där hon förordar riktad satsningar mot stereotypa könsroller hos unga män och pojkar som riskerar att dras in i kriminalitet.

Med bakgrund i ett politiskt kvinnoförbund och med erfarenhet som styrelseledamot för Sveriges största kvinnojour skyggar jag inte för att diskutera machoideal. Men jag vägrar att dra alla med penis över en kam. Det är uppenbart att de våldsamma skjutningarna utförs av och drabbar vissa pojkar och män. Inte alla.

DN påpekar att ingen som har finsk bakgrund förekommer i deras kartläggning över skjutningarna och få med latinamerikansk. Om man menar allvar med att bekämpa denna typ av brutalt våld duger inte trubbiga analyser och skygglappar.

I min krönika tar jag upp ytterst alarmerande siffror om socialtjänsten i Stockholm. Socialsekreterarna som hanterar barn- och ungdomsärenden har de senaste åren belastats med dubbelt så många ärenden, betydligt färre barn får hjälp. Detta berörde Anna Rantala Bonnier inte med ett ord, däremot slår hon sig för bröstet för att Feministiskt initiativ infört ”ett manualbaserat program med ett tydligt genusperspektiv” i Stockholm.

Om partiet vill förebygga att pojkar snärjs av kriminella gäng hoppas jag att Feministiskt initiativ, som har makten i staden, även ägnar den havererande socialtjänsten omtanke.

Jenny Sonesson, pr-konsult, socionom, tidigare politiskt sakkunnig (FP)