I Finland hanteras asylprocessen annorlunda

Under rubriken ”Asylmålen – en guldgruva för advokater” skriver Chris Forsne på ledarsidorna.se om just det som rubriken anger. Bland annat:

Kostnadsersättningarna för offentliga biträden i asylprocessen slukar enorma summor varje år och med det mycket stora antalet asylsökande som kom under några månader 2015 har summorna blivit astronomiska. På ledarsidorna.se anges några av de högsta ersättningarna som betalts ut av Migrationsverket mellan januari och fram till den 12 september i år till de hundratals advokatbyråer som haft asylsökande klienter. Deras lista toppas av Kiruna advokatbyrå som redan dubblat sina inkomster på området i år jämfört med 2015 och dragit in över nio miljoner kronor för att företräda asylsökande.

I grannlandet Finland ges numera ingen statligt bekostad rättshjälp vid asylsamtal. Det är huvudregeln, dock kan offentligt biträde bekostas om det finns ”synnerligen vägande skäl” och bekostas alltid om den sökande är minderårig. Det anses att en människa ska kunna klara av att berätta vem han är, hur gammal han är, varför och hur han har kommit till landet och vad han anser att han har för asyl- eller skyddsskäl. Detta kan de absolut flesta människor klara av att berätta själva.

Att söka asyl är inte ett brott, tvärtom är det en rättighet. I Finland har man kommit fram till att det knappast behövs ett rättsligt biträde för att någon ska kunna söka den förmån han har rätt till: internationellt skydd eller asyl (flyktingstatus). Om han har skäl att beviljas uppehållstillstånd så beviljas han det på grundval av sin egen sanningsenliga berättelse och de bevis han lagt fram för att styrka den. Eller också får han avslag för att hans förhållanden inte är sådana att de berättigar till vare sig skydd eller asyl. Fakta och omständigheter blir inte annorlunda om den asylsökande har ett juridiskt biträde vid sin sida. Vid överklagande av ett asylbeslut till förvaltningsdomstolen ges dock rättshjälp.

Man har också förkortat tiden för överklagande i förvaltningsdomstolen (motsvarande migrationsdomstol i Sverige) från 30 dagar till 21 dagar och för ansökan om besvärsrätt i Högsta förvaltningsdomstolen (motsvarande Migrationsöverdomstolen i Sverige) till 14 dagar.

Även möjligheten att lämna in en tilläggsutredning till domstolen har begränsats så att förvaltningsdomstolen kan fastställa en tidsfrist efter vars utgång domstolen inte behöver beakta en ny tilläggsutredning. Man anser att det är bättre för den asylsökande om asylbeskedet kommer så snabbt som möjligt.

Dessutom kan nu ett tidigare avvisningsbeslut verkställas även om den asylsökande återkallar sitt överklagande och lämnar in en ny asylansökan. Förändringarna genomfördes den 1 september i år eftersom Justitieministeriet både ville minska trycket på domstolarna och spara pengar.

Till slut kan konstateras att det vid ett besök på det finska Migrationsverket Migri den 27 september, där åtta av deras främsta experter och sakkunniga, inklusive generaldirektören, ingående och initierat presenterade olika aspekter av asylområdet, framkom att inga journalister eller politiker från Sverige besökt dem. Intresset för att ta del av Finlands sätt att hantera asylprocessen, utvisningar och annat som ingår i asyl- och migrationsområdet förefaller lågt.

Vi som besökte dem – en liten grupp opinionsbildare och kunniga på asyl- och migrationsområdet – är de första och enda från Sverige som varit där (om man bortser från besök av kollegor från det svenska migrationsverket). Man skulle kunna tycka det borde finnas svenskt intresse av att hämta information och influenser från bland annat Finland, men också från de övriga nordiska grannländerna, där dessa frågor hanteras på ett både effektivare och mer välfungerande sätt.

Merit Wager, migrationspolitisk skribent och debattör