Dyrt att blunda för korruptionsrisken

Den kommunala sektorns konsumtionsutgifter uppgår till mer än 500 miljarder kronor, mer än dubbelt så mycket som statens utgifter för konsumtion, vilket självfallet medför vissa risker. Flera aktörer, inklusive Transparency International och Statskontorets senaste rapport i ämnet från 2012 (Statskontoret ” Köpta relationer. Om korruption i det kommunala Sverige” 2012:20), lyfter fram brister i den kommunala sektorns riskhantering avseende korruption.

En systematisk och brett implementerad riskhantering, kan ge stora effektivitetsvinster och samtidigt möjliggöra att risker mot den kommunala verksamheten fångas upp på ett tidigt stadium, inklusive risker för korruption. Riskhanteringen bör ingå i ett kommunövergripande arbete med intern kontroll, där identifierade risker löpande följs upp och kontrolleras.

Samtidigt som den kommunala sektorns köp av verksamhet från privata utövare ökar, anses den lag som ska skydda skattebetalarna mot oegentligheter, lagen om offentlig upphandling, vara krånglig och svår att följa. Under dessa omständigheter ökar risken för korruption, inte endast risk för mutor, utan även partiskhet och favoritism. Ett aktivt, förebyggande arbete mot korruption i kommunal verksamhet, vilket skyddar medborgarna mot slöseri och ineffektivitet, är därför av stor vikt.

Det kommunala självstyret är starkt och kommunernas nämnder ansvarar själva för att verksamheten är kostnadseffektiv och lever upp till kommunfullmäktiges mål. Korruption, oavsett om det handlar om mutbrott eller favorisering av en enskild leverantör, sätter effektivitet och måluppfyllnad ur spel.

Staten har få möjligheter att utöva kontroll över den kommunala verksamheten och den kommunala revisionen är beroende av kommunfullmäktiges budgetbeslut för att få resurser till granskning av verksamheten. Sammantaget är det den enskilda kommunen, och dess nämnder, som ansvarar för att risker för korruption identifieras och åtgärdas. I slutändan innebär detta att tjänstemän och ledamöter ansvarar för att granska sin egen verksamhet.

Statskontoret konstaterar i en granskning av korruption i kommunal verksamhet att arbetet mot korruption kan inordnas i kommunens arbete med intern kontroll. Grundläggande för denna interna kontroll är riskanalyser. Till skillnad från revision i efterhand, kan löpande riskhantering och intern kontroll fånga upp avvikelser och förebygga fel innan de inträffar.

Samarbete över yrkesgrupper ger dessutom bättre möjlighet att identifiera och analysera risker, varför riskhanteringen och den interna kontrollen bör inkludera experter från olika delar av verksamheten. Systemstöd hjälper till att strukturera och visualisera den kommunala riskbilden, och säkerställa att beslutsfattare har rätt underlag för beslut om åtgärder.

I dagsläget är riskhanteringen i kommunal verksamhet ofta ostrukturerad och präglad av stuprörstänk. Olika lagar och förordningar ställer krav på riskhantering inom olika områden, med följd att liknande arbete utförs med olika måttstockar och mål på olika håll i kommunen. Även inom ramen för kommunens interna kontroll präglas arbetet ofta av avsaknad av gemensamma metoder och kriterier.

Som en följd av detta minskar möjligheten till transparens och uppföljning. Den interna kontrollen ses också ofta som en fråga enbart för ekonomer, med fokus på ekonomisk uppföljning, snarare än på bredare frågor om effektivitet och måluppfyllnad i den kommunala verksamheten. Därmed kan betydande risker, även korruptionsrisker, gå oupptäckta.

Att inte ha kontinuerlig kontroll över sina risker i allmänhet, och korruptionsrisker i synnerhet, kan innebära enorma förluster i såväl kapital som anseende. Offentlig verksamhet innebär även att ansvaret för att konsekvent och kontinuerligt, jobba med riskanalyser vilar tungt på kommunens axlar. Att avstå är helt enkelt för riskabelt.

Jonatan Jürisoo, affärsområdeschef för offentlig sektor 4C Strategies

Mikael Grape, 4C Strategies