Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Visionära realister i politikens mitt kan göra mer

Verkligt inflytande över de viktigaste frågorna i vår tid kräver regeringsmedverkan, kompromisser och samarbete. Miljöpartiets position till vänster om socialdemokratin är förlamande. Gröna samhällsbyggare och visionära realister i politikens mitt som på allvar är villiga att samarbeta över blockgränserna kan åstadkomma mycket mer.

Publicerad: 30 november 2016, 04:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Miljöpartiet bör positionera sig mellan Socialdemokraterna och Allianspartierna. Och inte som nu klämma in sig mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.

Foto: Janerik Henriksson, TT


Ämnen i artikeln:

MiljöpartietSocialdemokraternaKlimatMiljöVinstförbudRegeringen

Terrorhot, växande nationalism och protektionism, ett sämre säkerhetspolitiskt läge och gränsöverskridande miljö- och klimatproblem får allt större konsekvenser. Det ökar värdet av att vara ett parti med inflytande i regeringen.

Dessa frågor, och andra, kräver samarbete, dialog och moderna lösningar i politikens mitt.

Om Miljöpartiet ska kunna bidra till ökat företagande kan inte partiet lämna walk-over i frågorna till Socialdemokraterna. Miljöpartiets småföretagarprofil riskerar att skadas allvarligt genom att regeringen i praktiken driver ett förbud mot företagande inom vissa sektorer och dessutom kombinerar detta med kraftiga skattehöjningar för små företag.

Bättre resultat i skolan kräver samarbete med alla utbildningsaktörer, inte ett öppet krig med tusentals fristående skolor varav merparten erbjuder högkvalitativ utbildning.

Förra veckan gjorde åtta gamla språkrör från en annan tid och en annan värld besök i nutiden. De menar att Miljöpartiet blivit ”ett visionslöst etablissemangsparti”. Kritiken kommer från personer som uppenbarligen själva inte har någon regeringserfarenhet. Lotta Hedström ledde ett tvåprocentsparti i kaos, Birger Schlaug var en bra debattör med beröringsskräck för politisk makt och Per Gahrton en författare med lång politisk erfarenhet, dock mer av Europaparlamentets resolutioner än av regeringskansliet. Övriga har mycket begränsad erfarenhet av det politiska hantverk som krävs för att idéer ska bli verklighet.

De åtta gamla språkrörens kritik är grundad i en analys som är svårbegriplig för de allra flesta väljare. En regering måste hantera verkligheten. När Rysslands upprustning leder till osäkerhet i Östersjön och innebär ett växande hot mot Sverige, föreslår de gamla språkrören att Sverige inte ska samarbeta med Nato. När nationalism och protektionism växer i Europa och USA, säger de nej till frihandelsavtal och spelar därmed de isolationistiska krafterna i händerna. Vidare förespråkas sänkt arbetstid, en reform som i princip ingen efterfrågar. De kritiserar omsvängningen i migrationspolitiken, men utan att komma med realistiska alternativ. Det är en agenda som intresserar ytterst få i dag.

Framtiden för Miljöpartiet finns inte i backspegeln. Ledningen har redan i dag visat att det går att ta viktiga steg framåt, exempel på det är den blocköverskridande uppgörelsen om hundra procent förnybar energi 2040 och att Sverige ska vara koldioxidneutralt 2045. Den klimatlag som partiet lovade kämpa för i sitt valmanifest är på väg att bli verklighet. Med sådana framgångar som grund behöver Miljöpartiet, tillsammans med medlemmarna, lägga fast en inriktning som ger ledningen mandat att löpande söka bästa möjliga genomförbara lösningar – och att göra det i bästa tänkbara samarbetskoalition.

När ledarskapet fastnar i regerandet och inte ser framåt ger det utrymme för den typ av protester som vi nu bevittnar från tidigare aktiva. Det hände även regeringen Reinfeldt. Men det finns ingen motsättning i att ta ansvar för Sverige i regeringsställning och samtidigt utveckla idéer om vilka reformer som Sverige behöver efter 2018 genom att tillsätta arbetsgrupper.

Ledarskapet i Miljöpartiet är mer än rollerna som klimatminister respektive utbildningsminister. Ministrarna är språkrör för ett parti som behöver profilera sig och växa så att det blir en intressant partner för både socialdemokratin och Allianspartierna efter valet 2018.

Miljöpartiet bör positionera sig mellan Socialdemokraterna och Allianspartierna. Och inte som nu klämma in sig mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna gör nu allt för att valet 2018 ska bli ett höger-vänsterval. De vill ha strider kring vinster i välfärden och piska upp gamla motsättningar mellan arbetsgivarorganisationer och fackförbund. Miljöpartiet har nu ett viktigt vägval att göra. Ska partiet vara en politisk enäggstvilling med Vänsterpartiet, vilket flera kritiker verkar önska?

Eller ska man fullt ut bli visionära realister och gröna samhällsbyggare, ett pragmatiskt samarbetsparti som inser värdet av att styra i regeringsställning i politikens mitt?

När globala problem får allt större inrikespolitiska konsekvenser och nationella val alltmer påverkar omvärlden ökar värdet av att vara ett parti med inflytande i regeringen.

Paulo Silva, seniorkonsult och delägare, New Republic, tidigare stabschef för Peter Eriksson och Maria Wetterstrand

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News