Upprätthåll grundlagen, skydda äganderätten

Uppdrag gransknings reportage i SVT den 23 september belyser en ohållbar situation och ännu en aspekt av EU-migranters utsatthet. Men reportaget lyfter också fram en annan problematik. Det är inte acceptabelt att någon, oavsett vem, bor utan tillstånd på annans mark eller flyttar in i någons sommarstuga utan lov.

När det gäller EU-migranters boende är situationen i många fall ovärdig dels ur ett humanitärt perspektiv, ingen ska behöva leva och bo så i Sverige, men också ur ett rättsstatligt perspektiv. Reportaget visar på en anmärkningsvärd passivitet från myndigheternas sida. Vi har en grundlagsskyddad äganderätt i Sverige och myndigheternas oförmåga att hjälpa till hör inte hemma i en rättsstat.

Inledningsvis ska slås fast att den fria rörligheten för personer är en grundprincip som garanteras av EU. Varje EU-medborgare har som huvudregel rätt att bo, arbeta eller tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat. Och tiggeri, dvs. att be om ekonomiskt stöd utan att erbjuda någon motprestation, är som utgångspunkt inte straffbart enligt svensk rätt.

EU-migranterna har med andra ord all rätt att bo här och de har rätt att försörja sig genom tiggeri. Men svenska lagar och regler gäller givetvis även för dem. Trots det bevittnar vi i dag en utveckling där det verkar som att myndigheterna accepterar något som i vissa fall kan likna ockupation av annans mark och hem.

Fastighetsägares äganderätt och rätt att fritt förfoga över sin fastighet skyddas i vår grundlag. Olovliga bosättningar omfattas inte av allemansrätten (vilket vi påtalat i detta debattforum förut) och är olagliga enligt brottsbalken, eftersom det är fråga om egenmäktigt förfarande – det vill säga att olovligen ta och bruka annans egendom eller att olovligen rubba annans besittning. Här har myndigheterna en skyldighet att se till att den brottsliga handlingen upphör.

Som fastighetsägare är det möjligt att genom så kallad särskild handräckning låta avhysa personer som utan lov bosatt sig på en fastighet. Men ett problem är att de personer som ska avhysas måste kunna identifieras med personuppgifter.

Eftersom de personer som uppehåller sig i de olovliga bosättningarna ofta saknar både svenskt personnummer och pass är identitetsuppgifterna i praktiken omöjliga att få fram. Och även om personerna i fråga har person- eller passnummer kvarstår svårigheten för fastighetsägaren att samla in dessa.

LÄS MER: Krister Thelin: Fyrkantigt - tomten kan visst avhysas 

Reglerna för avhysning måste förenklas, vilket också aviserats av regeringen. Men läget är akut och till dess att en ny lagstiftning är på plats måste myndigheterna ta sitt ansvar och hjälpa till, exempelvis genom att underlätta och effektivisera handläggningen hos kronofogden och genom att polisen bistår med att samla in de personuppgifter som krävs.

Redan med dagens lagstiftning borde vi kunna kräva mer kraftfulla ingripanden. Enligt polislagen kan polisen avlägsna en person som stör den allmänna ordningen. Men även om en person inte stör den allmänna ordningen har polisen möjlighet att avlägsna en person om åtgärden behövs för att en straffbelagd handling ska kunna avvärjas.

Ett ingripande för att hindra olovliga bosättningar förutsätter alltså inte att personerna ifråga stör den allmänna ordningen, utan det räcker med att det är fråga om egenmäktigt förfarande. Och uppsåt torde i de allra flesta fall inte vara svårt att fastställa.

Det ligger på polisen att avgöra vilken, om någon, polisiär åtgärd som ska vidtas vid ingripande mot brott. Men mot bakgrund av polisens uppdrag – det vill säga att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället – och den utveckling som skildras i reportaget så borde vi kunna ställa högre krav på polisens agerande. Det vi nu ser är ohållbart för alla inblandade.

Marie Öhrström, chefsjurist Fastighetsägarna Stockholm