Tillsammans kan vi rädda den svenska modellen

Det har bara gått ett år sedan EU-kommissionen presenterade den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Det har gått mindre än ett halvår sedan Stefan Löfven arrangerade EU:s sociala toppmöte i Göteborg.

Den sociala pelaren är tänkt att tillföra en social dimension till Europasamarbete. Den innebär att betydande delar av arbetsmarknads- och socialpolitiken regleras på EU-nivå istället för av medlemsstaterna. Det har tidigare funnits konsensus om att Sverige ska motsätta sig en sådan utveckling. Med hänvisning till den sociala pelaren har EU-kommissionen ändå presenterat långtgående förslag på områdena. Med tanke på frågans dignitet är det förvånansvärt tyst i den svenska debatten.

Det mest långtgående förslaget är det så kallade upplysningsdirektivet, som rör sig inom de mesta centrala områdena av svensk arbetsmarknadslagstiftning. Förslaget innebär att det etableras minimivillkor på EU-nivå som bestämmer hur provanställningar ska utformas, övergången till andra anställningsformer, övertid och ersättning samt rätten till vidareutbildning.

Vidare ska en ny arbetsmarknadsmyndighet med en budget på över 50 miljoner euro per år inrättas. Det är en avsevärt större budget än vad andra EU-myndigheter har. Risken är överhängande att dess mandat växer och inkräktar på den svenska arbetsmarknadsmodellen där parterna och inte myndigheter bestämmer villkoren. EU-kommissionen har också lagt ett förslag som syftar till att reglera och kvotera föräldraledigheten på EU-nivå.

Tidigare har social- och arbetsmarknadsfrågor betraktats som en strikt nationell angelägenhet. Det har varit extra viktigt för svensk del eftersom vår arbetsmarknadsmodell och socialpolitik skiljer sig avsevärt från andra medlemsländers. Att införa en EU-gemensam politik på dessa områden innebär att det krävs kompromisser med 27 andra länder, något som garanterat resulterar i att Sverige behöver anpassa sig till resterande länders politik – och inte tvärtom.

Genom det sociala toppmötet har Socialdemokraterna öppnat för den utveckling vi nu bevittnar. Därmed har partiet allvarligt undergrävt den svenska modellen, som partiet ständigt påstår säger sig värna. Men frågan är alldeles för viktig för att vi ska fastna i en nationell politisk konflikt.

Vi behöver lägga tidigare partipolitiska konflikter åt sidan och gemensamt samlas för att förhindra att förslagen blir verklighet. Vi behöver hitta tillbaka till den enighet som fanns om att arbetsmarknads- och socialpolitiken inte ska regleras av EU. Det borde inte vara en kontroversiell ståndpunkt då den även delas av företrädare för både arbetsgivarna och facket.

EU må stundtals vara långsamt och byråkratiskt, men när det finns en politisk vilja går besluten ofta snabbt. Det betyder inte att utvecklingen är given, Sverige kan vända den. Men det förutsätter att regeringen överger sitt stöd till den sociala pelaren så att vi kan samla Sverige och göra motstånd.

Gemensamt kan vi skapa allianser med de länder, som till skillnad från Sverige, redan har protesterat – däribland våra naturliga vänner i Norden och Baltikum. Så kan vi arbeta för att sätta stopp för förslagen. Vi är beredda att göra allt vi kan och förväntar oss att Socialdemokraterna tillsammans med oss kommer att försvara den svenska modellen där det är arbetsmarknadens parter, och inte EU, som har ansvaret.

Christofer Fjellner, Europaparlamentariker (M)

Jessica Polfjärd, arbetsmarknadspolitisk talesperson (M)