Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag13.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Demokrati

Terrorbalans i riksdagen kan isolera SD

Ett extraval i mars nästa år kan möjligen lösa en knepig parlamentarisk situation. Men mest sannolikt är att det inte löser något problem alls. Nästa regeringsbildare, oavsett vilket politiskt block den företräder, sitter med samma huvudbry som Stefan Löfven i dag: att Sverigedemokraterna hotar att fälla budgeten.

Publicerad: 5 december 2014, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Sverigedemokraterna

Även om den kommande valrörelsen naturligtvis måste syfta till att klarlägga skillnader mellan regeringsalternativen, så måste det också föras en diskussion om hur partierna förhåller sig minoritetsparlamentarism, då ett vågmästarparti så tydligt har angett att man inte bryr sig om den praxis som övriga partier satt upp. Att bortse från denna nya situation har inget med ansvarstagande gentemot de egna väljarna att göra. Det är bara dumdristigt och riskerar att leda till en situation med hotande permanenta regeringskriser, ovärdigt ett land som Sverige, som utomlands varit känt för sin politiska stabilitet och kontinuitet.

Det finns dock ett mellanting mellan regering och opposition till varje pris, som också långsiktigt kan minimera Sverigedemokraternas inflytande. Det handlar inte främst om att förändra budgetregler, utan om att förändra praxis. Till detta kan man hämta inspiration från statsministerval, där den sida som inte har ambition eller förmåga att bilda regering traditionellt har accepterat en statsministerkandidat genom att lägga ner sina röster. Det innebär dock inte att man, på något sätt, uttrycker sitt gillande eller ger ett löfte om framtida stöd.

Samma modell för negativ parlamentarism skulle utmärkt väl gå att tillämpa på budgetpropositioner. En opposition i riksdagen skulle, med detta tänkesätt, kunna lägga ner sina röster utan att därmed uttrycka sitt stöd för den förda politiken. Men det skulle naturligtvis också vara en acceptans med förbehåll: Om regeringen lägger fram förslag som oppositionen betraktar som oacceptabla har man alltid möjligheten att försöka fälla budgeten och därmed orsaka en regeringskris.

I princip är det vad som har skett i riksdagen i veckan som gått. Allianspartierna har meddelat att det är regeringens ansvar att lägga fram en budgetproposition som kan vinna riksdagens gillande och att de inte har för avsikt att lägga fram förslag som kan underlätta processen. Från regeringens sida har man varit rådvilla och inte förmått se vilka förslag som skulle kunna leda fram till en sådan acceptans. Följden har blivit ett dödläge, där ingendera sidan kunnat lägga fram konstruktiva förslag utan att framstå som förlorare i det chicken race som uppstått.

Även om ett nyval leder till hätska diskussioner, så kanske det också kan lösa en och annan spänning. För båda sidor torde det vid detta lag finnas en insikt om att frågan om hur minoritetsparlamentarismen ska fungera är på riktigt och kanske kan man hoppas på en vilja att diskutera ett konstruktivt förhållningssätt.

Ett sådant är just att åstadkomma en ”terrorbalans” i riksdagen mellan regeringen och oppositionen enligt en negativ modell. Det är och förblir då regeringens ansvar att lägga fram en budget som kanske inte uppskattas, men väl kan tolereras av oppositionen. Och det blir oppositionens ansvar att faktiskt medverka till att en regering kan få igenom en budgetproposition, förutsatt att man visar sådan lyhördhet att den faktiskt går att tolerera.

Därmed skulle vi dessutom uppnå tre saker. För det första skulle den ekonomiska politiken få en tydligare tyngdpunkt i mitten av svensk politik, där faktiskt de flesta väljare önskar att politiken ska utformas. För det andra, så skulle det innebära att vi skulle kunna förena möjligheten att regera med att undvika ”stora koalitioner” som ger ytterlighetspartierna möjlighet att utgöra den enda seriösa oppositionen. Och, för det tredje, så är det ett alternativ som på riktigt skulle kunna bidra till att isolera Sverigedemokraterna politiskt utan att ägna sig åt formalistiska krumbukter i riksdagen.

Förhoppningsvis kan valrörelsen denna gång därmed handla både om de regeringsalternativ som står till buds och om hur vi kan forma en praxis som gör att det vinnande alternativet också får möjlighet att regera.

Henrik Sjöholm, PR-konsult, tidigare talskrivare åt Maud Olofsson och ledamot i Grundlagsutredningen

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Sverigedemokraterna

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev