Talet om regelförenklingar syns inte i praktiken

Inför EU:s konkurrenskraftsråd skrev regeringen via näringsminister Mikael Damberg ett brev till EU-kommissionens vice ordförande Timmermans med budskapet att göra mer för att minska företagens regelbörda och sätta upp mål för regelförbättringsarbetet. I brevet nämner ministern också att det är viktigt att förenklingsarbetet bedrivs på alla nivåer; det vill säga inte bara på EU-nivå utan även nationellt. För svensk del har regeringen uttalat att förenklingsarbetet i Sverige ska innebära bättre service för företagen och mer ändamålsenliga regler. Samtidigt är det högst oklart hur det ska ske i praktiken och vilka mål regeringen har för att få mer ändamålsenliga regler.

Ett tydligt exempel på hur regeringens politik och ambitioner omsätts i praktisk handling är via myndigheterna och de instruktioner och uppdrag som regeringen ger dem. Detta sker genom regleringsbrev som är en årlig skrivelse som regeringen skickar till myndigheterna och innehåller exempelvis riktlinjer, prioriteringar och uppdrag som myndigheten ska arbeta med under året, vilka mål som ska uppnås samt vilka medel myndigheten har till sitt förfogande.

Varje myndighet har också fått en instruktion av regeringen. Instruktionen är en förordning som definierar myndighetens ansvarsområde och arbetsuppgifter. Instruktionerna behöver, till skillnad från regleringsbreven, inte uppdateras årligen.

Regeringen, både den innevarande och den förra, har betonat vikten av att prioritera arbetet med att förbättra regelverken som berör företagare samt att minska kostnaderna till följd av dem. Därför bör rimligen regleringsbreven och instruktionerna innehålla uttryckliga direktiv och uppdrag till myndigheterna att arbeta med dessa frågor. Tyvärr är så inte fallet.

NNR har granskat regleringsbreven och instruktionerna för 24 myndigheter med stark koppling till landets näringsliv. Knappt en handfull av dessa hade skrivningar eller uppdrag om att förbättra regelverken för företag eller bedöma huruvida deras åtgärder uppfyller regeringens mål inom detta område. Detta innebär i förlängningen en signal till myndigheterna om att frågan är något som regeringen inte anser behöver prioriteras och är troligen en av anledningarna till att tempot i regelförbättringsarbetet för närvarande är lågt.

Samtidigt återfinns regelförbättring i tal och artiklar av regeringsmedlemmar och nämns som viktigt. Frågan som infinner sig är - hur stort är regeringens intresse för frågorna i praktiken? Regeringen har trots allt ett övergripande ansvar för såväl styrningen av myndigheterna som för vilka regelkrav som gäller inom olika områden.

Varför regeringen säger en sak men inte effektuerar detta är naturligtvis öppet för tolkningar. Är det så att regeringen inte anser att regleringsbreven och instruktionerna är en effektiv form att styra myndigheternas arbete för detta ändamål? Eller har den uppfattningen att andra frågor bör prioriteras än högre än näringslivets villkor inom detta område - näringslivet som enligt regeringens önskan ska generera fler arbetstillfällen, ökad export och därmed större intäkter till det offentliga. Kanske finns det andra anledningar?

Det är bra att näringsministern har ett intresse för och är tydlig med att EU-lagstiftningen som företagen berörs av ska bli bättre samt mer effektiv och ändamålsenlig. Men, kommer samma fokus att riktas på hemmaarenan?

Vi kommer att fortsätta följa regeringens styrning av och arbete inom regelförbättringsområdet. Regleringsbreven och instruktionerna är en del och en indikator på vad regeringen vill. Det gäller, som vi ser det, att gå från ord till praktisk handling.

Andrea Femrell, vd Näringslivets regelnämnd