Sverigedemokraterna fyller ett politiskt tomrum

Sverigedemokraterna har skapat kaos i svensk politik. De etablerade partierna anser att avståndet till SD är för stort för att samarbete ska vara möjligt – men håller väljarna med om det?

Hur väljarna upplever avståndet mellan olika partier syns tydligast om man granskar väljarrörligheten, eftersom väljare i allmänhet flyttar mest mellan partier som ligger nära varandra. I en artikel i facktidskriften Samfunnsøkonomen använde jag nyligen denna metod för att teckna en bild av det norska partilandskapet.  Undersöker man motsvarande förhållanden i Sverige får man fram nedan tabell, innehållande nya resultat för de åtta största partierna i Sverige. Tabellen bygger på data från Valforskningsprogrammet efter alla riksdagsval mellan 2002 och 2014. Datan från årets svenska riksdagsval är inte publicerad, men valdagsmätningarna tyder inte på att vi skulle få helt andra resultat.

parti-tabell

Avstånden mellan de respektive partiernas väljare är beräknat utifrån genomsnittet av väljarrörligheten i alla riktningar, justerat för partistorlek. Alla avstånd skulle vara lika med 1,0 om väljarna flyttat slumpmässigt, men det händer inte. Avståndet är minst (dvs rörligheten är störst) mellan Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Därefter följer tre stegvisa avstånd från Liberalerna till Centerpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna, vilket gör Liberalerna till det mest typiska mittenpartiet. Med åtta partier i partifloran blir det totalt 28 avstånd, men väljarrörligheten är för liten (avståndet för stort) mellan C och SD för att det alls ska gå att kvantifiera avståndet mellan dessa två partier.

Figuren med cirklar här nedan får vi fram om alla avstånden förenklas i en tvådimensionell karta. Politiska värderingar ingår inte i beräkningarna, men trots detta kan höger-vänsterskalan identifieras i bilden. Vänsterpartiet ligger längst ut till vänster, Moderaterna hamnar längt till höger osv.

partikarta

Höger-vänsterskalan handlar mest om ekonomi. Den vertikala dimensionen i bilden kan knytas till andra värderingsfrågor (kultur, miljö etc). Detta kastar ljus över Sverigedemokraternas position. Figuren visar att väljarna inte ser på SD som ett ytterkantsparti i förhållande till höger-vänsterskalan, men partiet fyller däremot ett stort ledigt utrymme nere till höger. SD är placerat en bra bit från alla övriga partier, men med en stor väljarpotential eftersom avståndet inte är jättelångt till flera av dem. I synnerhet har man de två största, M och S, inom räckhåll. Det tyder på att SD rekryterar mycket brett och att de andra partierna samtidigt framstår som lika varandra i ett antal värdefrågor som engagerar väljarna över traditionella partigränser. Frågor där SD därtill skiljer ut sig. Analysen avslöjar inte vilka frågor det gäller, men invandring bör rimligen vara en av dem.

Den motsvarande norska studien resulterar i en figur som är förbluffande lik den svenska, där de norska systerpartierna tar över de svenska partiernas platser i bilden. Arbeiderpartiet (S) hamnar nere till vänster, Høyre (M), placeras uppe till höger, Venstre (L) ligger i centrum och så vidare. Fremskrittspartiet hamnar emellertid längre upp till höger än SD, ovanför de Moderaternas och KD:s norska systerpartier. Norska väljare anser att Fremskrittspartiet är ett mer traditionellt högerparti än vad svenska väljare anser om SD. Det beror delvis på att SD är ett nyare parti. Fremskrittspartiet rekryterade bredare under sin framväxt, men inte lika brett som SD gör.

I en koalitionsstruktur där partier som står varandra närmast går ihop först uppstår en första koalition mellan Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Därefter följer flera koalitioner i mitten. I ett sådant scenario involveras SD inte förrän alla de andra partierna har grupperat sig i endast två koalitioner. Då tvingas SD samman med mitten/höger-partierna (C/L/KD/M). Kan detta ske i praktiken?

Det är fortfarande stor skillnad på Fremskrittspartiet och SD, men om utvecklingen går som i Norge är det bara en fråga om tid, innan de andra partierna i Sverige blir tvungna att behandla SD på ett annat sätt än idag.

Sigbjørn Sødal, professor på Handelshögskolan vid Universitetet i Agder (Norge)