Sverige behöver inte ha en eltransportparadox

När länder som Frankrike lägger mer pengar på utbyggnad av tåg- och spårvagnstrafik än underhåll och utbyggnad av vägnätet monterar Sverige ner fler järnvägssträckor. När intresset för elbilar i Norge exploderar på bara några år i takt med utbyggnaden av laddstolpar väljer den svenska regeringen att skicka förvirrande signaler till svenska konsumenter som vill köpa elbil. När svenska transportföretag försöker köra gods på järnväg, överväger regeringen att höja banavgifter.

Vi kan inte blunda för att Sveriges ekonomi i dag är helt oljeberoende och att förmågan att hantera olika typer av kriser är avhängigt ett fungerande transportsystem. Enligt 2014 års siffror från Trafikanalys sker cirka hälften av Sveriges godstransporter med lastbil och cirka 83 procent av persontrafiken genomförs bakom ratten.

Varför får Sverige lovord om högt uppsatta klimatmål och priser för miljösmarta städer men ligger långt efter när det gäller satsningen på eltransporter? Forskarna Björn Nykvist och Måns Nilsson vid Stockholm Environment Institute (SEI) har tittat på detta. De har undersökt vilka nischaktörer det finns och hur de interagerar med andra och hur de kan utvecklas och lära sig. De tittade även på hur ledande biltillverkare och transportplanerare förhåller sig till möjligheter för elfordon.

Forskarnas slutsatser är att få lokala initiativ finns i Stockholm vilket gör att medvetenheten och kunskaperna om elfordon begränsas. Något som leder till förvirring bland planerare, policy-makers och konsumenter om hur tekniken utvecklats. Kanske svenska politiker är rädda för att upprepa misstaget med etanolbilen som blev en flopp och att staten nu istället vill överlämna åt marknaden att lösa teknik- och energiomställningen.

Sverige är en eltransportparadox i flera avseenden. För trots de förvirrande signaler politikerna sänt till bil, buss- och lastbilstillverkare och installatörer av laddare, tillhör Sverige sedan fyra månader nu de fyra nationer där över 1 procent av alla nya bilar är rena elbilar.

Det finns fler positiva tecken. Under Almedalsveckan talade jag med Christer Thorén, Scanias utvecklingschef för elmotorvägar som just nu testas i Sverige och Tyskland tillsammans med Siemens. Lastbilar som kan köras med strömavtagare mot trådar över motorvägar på el. Tekniken möjliggör för lastbilar att köra på el mellan till exempel Göteborg, Malmö och Stockholm till mindre än en tiondel av kostnaden för regeringens föreslagna höghastighetsbana för tåget där.

Att det gått trögt för elbilen är inte så märkligt. Det finns få laddare utplacerade där människor arbetar eller stannar längs vägarna. Elbilen bör självfallet ses som ett komplement med tanke på all den fossil energi som går åt för att tillverka bilen. Men med automatiseringen av bilarna kan bilåkandet bli mer av en service. En elbil som är i mer eller mindre ständig rörelse kan hämta upp och lämna kanske 100 olika personer på en dag. Med andra ord kan en bil göra det som kräver många bilar i dag.

Det krävs ett helhetstänkande där transporter och olika teknikers gemensamma nämnare är hållbar energi. Ge industri och konsumenter klara besked så kan en omställning av transportsystemet komma igång på allvar. Sverige har inte råd att vänta längre!

Johan Landgren, författare till boken Olja för blåbär – ENERGI, MAKT OCH HÅLLBARHET