Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

”Svensk demokrati illa rustad mot populismen”

Om Viktor Orbán blivit statsminister i Sverige hade han inte behövt anstränga sig lika hårt i kampen mot den liberala demokratin, skriver Timbros vd Karin Svanborg-Sjövall i en replik till Daniel Suhonen.

Publicerad: 22 maj 2017, 09:16

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

”Om Viktor Orbán blivit statsminister i Sverige hade han inte behövt anstränga sig lika hårt i kampen mot den liberala demokratin; här finns svaga principer om maktdelning att bekämpa, här finns ingen författningsdomstol att motarbeta.”


Ämnen i artikeln:

SverigedemokraternaPopulismRättsväsendet

REPLIK När Daniel Suhonen skriver (Dagens Samhälle 19/5) att han ”rustar för demokratistrid” är det bäst att dra öronen åt sig. Vem vet när metaforerna får liv hos någon som generöst tillstått att ”jag är med i revolutionen om vi gör lite reformism först” och som efterlyst ”en politik där man varje morgon kan bidra till ett socialistiskt samhällsbygge och blir det att ta upp kalashnikoven och skjuta – då gör vi det”.

I from förhoppning att Suhonen låter vapnen vila ett tag till välkomnar jag varje tillfälle till demokratidebatt. Skiljelinjerna behöver klargöras. Suhonen gör dock tyvärr vad han kan för att bidra till ökad förvirring. Det krävs onekligen en elastisk logik för att i en och samma text både anklaga mig för en antidemokratisk elitism och samtidigt försöka kleta på mig Sverigedemokraternas ultrapopulistiska demokratisyn.

Ingen demokrati är den andra helt lik. Men gemensamt för alla de statsskick vi vanligen kallar för liberala demokratier är att de rymmer ganska långtgående begränsningar av det rena majoritetsstyret. Överallt kompletteras rösträtten av principer om maktdelning, en katalog av individers och minoriteters rättigheter, oberoende medier och domstolar.

I alla de länder där den auktoritära populismen vinner makt hotas dessa principer. Vi har redan sett det förverkligas i Ungern, Polen och Grekland, och vi ser det i partiprogrammen och förslagen hos såväl Sverigedemokraterna som hos franska och spanska vänsterpopulister.

I detta nya landskap tycks Socialdemokratin ha svårare att orientera sig än några andra. I land efter land imploderar den reformistiska arbetarrörelsen.

Så vad göra? Det vänsterintellektuella svaret tycks allt oftare kunna sammanfattas som att den enda utvägen är att bli bättre populister än populisterna själva. Det ska vara fri jaktsäsong på kapitalister, entreprenörer och eliter. Expertföraktet underblåses för att hålla rent mot alla förslag om förstärkningar av oberoende nationella eller – gud förbjude - överstatliga institutioner som kan skydda minoriteter och individer från majoritetsförtryck.

Det är mot denna bakgrund man bör förstå varför den radikala vänsterns senaste hopp – Jean-Luc Mélenchon – inte förmådde välja mellan Emmanuel Macron och Marine Le Pen: Le Pen vill ju också nationalisera bankerna.

I förlängningen är det samma värden som står på spel som när konservativa partier konkurrerar med högerpopulisternas invandrings- och EU-kritik: fri rörlighet, frihandel, äganderätt, öppenhet. ”Näringslivet är statens fiende” – det kunde kommit från Podemos, men den här gången var det Orbán.

Att i detta läge både vilja underblåsa just dessa strömningar och samtidigt kräva en ännu mer omfattande och maktfullkomlig välfärdsstat är inte bara naivt: det är absurt.

Ingenting tyder på att det skalv som nu pågår kommer bedarra i det närmaste. Frågorna om maktdelning, väljares (o)kunskap och vådan av att utsätta livets alla skrymslen och vrår för majoritetsbeslut är inte bara eviga, utan också synnerligen akuta ämnen. Det är mot denna bakgrund som filosofen Jason Brennans empiriska kritik av demokratins brister är relevant.

Från ett svenskt perspektiv är vi nämligen synnerligen illa rustade. Om Viktor Orbán blivit statsminister i Sverige hade han inte behövt anstränga sig lika hårt i kampen mot den liberala demokratin; här finns svaga principer om maktdelning att bekämpa, här finns ingen författningsdomstol att motarbeta. Däremot en lång rad vänsterintellektuella som gärna bereder mark genom att reducera demokrati till majoritetsstyre.

Karin Svanborg-Sjövall, vd för tankesmedjan Timbro

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News