”Styrkan i kulturen är mångfald och innovation”

Sverigedemokraterna säger sig vilja undvika politisering av kulturen. Samtidigt vill de inte att provokativ konst ska kunna få kulturstöd. För oss liberaler är det konstens kvalitet som är avgörande – inte vad någon politiker anser är provokativt.

Den sverigedemokratiska uppställningen i repliken om kulturpolitiken är tung. Det visar att SD tar kulturpolitiken på största allvar. Och det är det som bör oroa många andra, som tror på en fri kultur, och inte anser att kulturen ska likriktas i nationalistisk riktning. SD-företrädarna använder som vanligt vackra ord om sammanhållning, men det kulturella kitt som en sverigedemokratisk politik innebär är ägnat att hålla tillbaka det och dem som sticker ut.

SD är tydliga med att de vill främja ”förenande budskap” framför ”provokativa”. Liberaler ser kulturens styrka i dess mångfald och innovationskraft – vi ser värdet det som utmanar rådande uppfattningar, såväl våra som andras, såväl konstnärliga som politiska. Vi ser också hur vårt kulturarv är frukten av en ständig utveckling med impulser utifrån. Något nostalgiskt folkhems-50-tal eller idylliskt bondesamhälle har aldrig funnits, framför allt inte för alla dem som stod utanför – för att de saknade resurser, eller var annorlunda än normen.

På ytan kan det synas finnas enighet mellan oss när det gäller sådant som tryckfrihet eller avpolitisering av museer. Man måste dock alltid se inte bara till frågan, utan till ärendet: Vart vill man gå? Och dit SD vill gå, vill vi inte följa med. Vi går i motsatt riktning.

Rasmus Jonlund, vice ordförande kulturnämnden (L), Stockholms stad

Hanna Gerdes, ledamot (L) i kulturnämnden, Stockholms stad, folkrättsjurist

Anne-Lie Elfvén, ersättare kulturnämnden (L), Stockholms stad

Bengt Eliasson, riksdagsledamot (L)

Christer Nylander, riksdagsledamot (L)