Demokrati
”Stockholmsfientligt säga nej till regionbildning”
Stockholm är Sveriges tillväxtmotor och om Sverige inte ska tappa i internationell konkurrenskraft krävs en regionbildning även i huvudstaden. Det är ett framgångsrecept för att utveckla tillväxten, arbetsmarknaden och infrastrukturen. Dessutom stärker det demokratin.
Publicerad: 22 februari 2016, 09:52
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
För Miljöpartiet i Stockholms läns landsting är det självklart att landstinget trots stadens nej ska gå vidare med sin ansökan till staten om att bilda region. Vi hoppas att alla partier i landstinget landar i samma slutsats.
REPLIK Nyligen fattade kommunstyrelsen i Stockholm Stad beslut om sitt remissvar till Stockholms läns landsting i frågan om de vill att landstinget ska ansöka om att bli en region.
I debattartikeln ”Stressa inte fram en Stockholmsregion” skriver borgarråden Karin Wanngård (S) och Anna König Jerlmyr (M) en gemensam debattartikel om varför de anser att regeringen bör säga nej till en sådan ansökan. Det är ett nej som bygger på helt felaktiga argument.
Tyvärr har Wanngård tydligen köpt den sedan länge etablerade och av moderaterna planterade argumentationen att en regionbildning skulle innebär någon form av hot mot kommunernas självbestämmande och mot den regionala utvecklingen.
Ingenting kunde vara mer felaktigt. I remissen från landstinget framgår tydligt att ingen makt är tänkt att överföras från kommunerna till den framtida regionen.
De enda som har något att frukta av en regionbildning är Länsstyrelsen samt de politiker som anser att viktiga beslut om regionens framtid bäst fattas i slutna rum utan demokratiska processer eller insyn.
Just Länsstyrelsen i Stockholm med landshövdingen, den före detta moderatpolitikern Chris Heister, i spetsen har hela tiden uttryckt sin misstro mot en regionbildning. Främst beror detta på att en regionbildning innebär att uppdraget och de statliga medlen för att sköta det regionala tillväxtuppdraget flyttas från Länsstyrelsen till landstinget, som då formellt övergår till att kallas region.
Det viktigaste argumentet för denna överflyttning av befogenhet är att folkets valda företrädare får ett rejält inflytande över regionens utveckling. En regionbildning innebär alltså att mer makt flyttas närmare medborgarna.
Tittar vi oss omkring i Sverige så ser vi att regionbildning är ett framgångsrecept för att utveckla regioner när det gäller tillväxt, arbetsmarknad och infrastruktur. Både Region Västra Götaland och Skåne har lyckats bättre än Stockholm inom områden som forskning, innovation samt att få med statliga infrastruktursatsningar.
Enligt tidningen Financial Times så är Skåne och Köpenhamnsregionen nu attraktivare än Stockholm för utländska investerare. Förklaringen är tämligen enkel. En region som inte kan komma överens internt har naturligtvis mycket mindre möjlighet att lägga kraft bakom orden i diskussioner med staten och utländska aktörer än en region där alla drar åt samma håll.
Mot beslutet i Stockholm stad fanns ett förslag från Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna om att tillstyrka en regionbildning. Det hedrar dessa partier att de har möjlighet att se till det bästa för länets invånare oavsett politisk nivå. Tyvärr framstår hela Stockholms län i dag mer som en sandlåda med revirpinkande småpåvar än ett län som ska konkurrera om att vara Europas mest attraktiva och ledande tillväxtregion.
För Miljöpartiet i Stockholms läns landsting är det självklart att landstinget trots detta ska gå vidare med sin ansökan till staten om att bilda region. Vi hoppas att alla partier i landstinget landar i samma slutsats. Vi vädjar även till staten att ha modet att fatta ett avgörande beslut i denna fråga som möjliggör för Stockholms läns landsting att övergå till en region senast 1 januari 2018.
Stockholm är fortfarande Sveriges tillväxtmotor och om Sverige inte ska tappa i internationell konkurrenskraft krävs en regionbildning.
Tomas Eriksson, gruppledare (MP) Stockholms läns landsting
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.