Staten breder ut sig på privata aktörers bekostnad

Företagens närvaro på flera marknader riskerar att skapa en osund konkurrens. Trots den lagstiftning som ska förbjuda statliga företag att snedvrida konkurrensen och nyttja sin ställning, ser vi en trend med breddning av verksamheter som tar marknadsandelar på bekostnad av privata aktörer. De statliga företagens agerande riskerar att bryta mot konkurrenslagen, samtidigt som det ökar statens inflytande på kommersiella marknader.

Detta är en utveckling i strid med den som Kristdemokraterna vill se för statligt ägande. Jag tycker därför att näringsministern som är ansvarig för ägarpolitiken i det statliga ägandet av bolag, och finansmarknads- och konsumentministern som är ansvarig för förvaltningen av de statliga bolagen, bör fundera på hur risken för konkurrens ska kunna undvikas.

Bland de statliga företagen återfinns bland andra Infranord AB som jobbar med anläggningsarbete, Swedesurvey som sysslar med lantmäteritjänster i utlandet och ett bolag som vi äger tillsammans med staden Sankt Petersburg. Det är bara tre exempel på bolag vars ägande inte kan motiveras med att det tillhör statens kärnverksamheter, och som lika gärna skulle kunna drivas av privata aktörer.

I dag ser vi tyvärr en utveckling som pekar i riktning mot ett större inflytande för staten på olika fungerande marknader. Statliga företag har börjat bredda sina verksamheter och etablera sig på nya marknader med de konkurrensfördelar som är unika för företag i statlig ägo och som privata företag inte kommer att kunna konkurrera med på lika villkor. Likaså finns exempel på myndigheter som bedriver verksamheter i konkurrens med privata aktörer.

Jag bad näringsminister Mikael Damberg (S) att i riksdagen besvara en interpellation om statliga Jernhusens etablerande på en redan konkurrensutsatt marknad, som exempel på ovanstående.

Jernhusen, ett helägt statligt fastighetsbolag som äger, utvecklar och förvaltar olika typer av fastigheter längs den svenska järnvägen, bidrar till den trend jag påvisar. Jernhusen har via sina egna fastigheter breddat sin verksamhet inom utomhusreklam på senare år. Genom att delta i, och vinna Trafikverkets upphandling av reklamtjänster i januari i år genom sitt produktområde Jernhusen Media, har de etablerat sig på en marknad som tidigare endast bestått av privata aktörer.

Det jag befarar är inte bara att Jernhusens agerande får konsekvenser i denna enskilda upphandling. Om vi inte tar detta exempel på allvar riskerar vi att signalera till andra statliga företag att det är okej att bredda verksamheten till nya marknader och att det är fritt fram att konkurrera ut privata aktörer eftersom konkurrenslagen är tandlös.

Ett annat exempel är det statligt helägda förtaget Swedavia, som äger och driver tio flygplatser i Sverige. De har liksom Jernhusen byggt upp en in-house funktion för att hantera sin reklam. En verksamhet som sedan tidigare definierats som att driva och utveckla flygplatser med därtill hörande byggnader och anläggningar innefattar nu också att vara en reklamaktör. Vad Swedavia gör på sina flygplatser angår huvudsakligen dem och ägaren - men om även Swedavia avser att utveckla sin reklamverksamhet och etablera sig som en aktör i något angränsande köpcentrum eller delta när SAS upphandlar reklamtjänster, då växer statens andel av reklammarknaden.

Debatten om den svenska statens ägande är mycket viktig. Det handlar inte i första hand om att sälja företag, utan att staten som ansvarsfull ägare som lever upp till rådande lagstiftning. Min förhoppning är att även näringsministern och finansmarknads- och konsumentministern ser riskerna med de statliga företagens marknadsetableringar.

Penilla Gunther, riksdagsledamot (KD), Näringsutskottet