Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Sörmans Timbrokritik missar poängen

Poängen med Timbros kulturrapport är att kasta ljus över brister i uppföljningen av kommunernas kultursatsningar och blottlägga den okunskap som styr kulturens mål och medel, replikerar Robert Stasinski till Håkan Sörman.

Publicerad: 24 oktober 2011, 11:05

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Vi vet att kunskapen om kultursatsningarna finns därute, men den är verkningslös om inte rätt personer har den, skriver Timbros kulturgranskare.

Foto: Colourbox


Ämnen i artikeln:

Kulturpolitik

Håkan Sörman kritiserar gärna vår rapport ”Noll koll” genom att påpeka att vi inte undersökt samtliga 290 kommuner i Sverige, och menar att vi därför vi inte skulle ha något vettigt att säga om kommunernas kulturarbete i allmänhet. Poängen med rapporten som Sörman trots allt instämmer med i artikelns senare hälft, är att kasta ljus över brister i uppföljning och i en tydligt motiverad ståndpunkt visa att detta är för kulturens bästa, och i förlängningen för samhället i stort.

Att vi fokuserat oss på att djupintervjua politiker i första hand och inte tjänstemän på förvaltningar beror på att syftet var att blottlägga den okunskap som styr kulturens mål och medel. Vi vet att kunskapen finns därute, men den är verkningslös om inte rätt personer har den, personer i kommunens centrala maktpositioner.

Vi är också fullt medvetna om att det gjorts försök både i Sverige och utomlands att utvärdera kulturprojekt och verksamheter på flertalet sätt. I de fem kommuner vi tittar närmare på kan vi dock hitta både slarv med resurser och kompetens och en frågande inställning till mätning och kvalitativ utvärdering av de kultur- och fritidssatsningar som görs.

Några av de exempel som Håkan Sörman nämner, exempelvis rapporten ”En studie av samhällsekonomin kring Nordiska Akvarellmuseet” av forskarna John Armbrecht och Tommy Andersson, från 2010 är högintressanta ur vår ståndpunkt. Tyvärr tillhör denna och övriga exempel på utvärdering fortfarande bara en handfull kommuner i Sverige och resultaten har enligt vår studie knappast distribuerats vidare.

Under tidigt 1990-tal startades Kulturmätarprojektet av Landstingsförbundet. I projektets delrapport ”Fakta eller Föreställningar?” konstaterades att de mål som kulturinstitutionernas huvudmän har formulerat är vaga och ger stort utrymme för subjektiv tolkning inom verksamheten. I Kulturrådets intressanta analys ”Bokslut för scenkonst” från 2003 beskrivs slutresultatet av Landstingsförbundets fleråriga försök att hitta intressanta modeller för utvärdering: ”Kulturinstitutionernas utvärdering sker fortfarande i intuitiva och osystematiska former och får därför inte heller något genomslag i den politiska diskussionen om mål, verksamhet och resurser.

Det är alltså tydligt att det förekommer utvärdering av kulturverksamheter, och vi hävdar heller ingenstans att det helt saknas ens i de fem granskade kommunerna, men vi ser inte att det görs på ett seriöst sätt som gör kulturen rättvisa.

Robert Stasinski mfl, Rapportförfattare Timbro

Lars Anders Johansson, musiker och poet, kulturansvarig vid näringslivets tankesmedja Timbro

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Kulturpolitik

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev