Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Socialdemokraterna skapar sin egen kris

Socialdemokratin har drivit ur kurs. Utmaningen framöver är att förklara den svenska modellens existensberättigande när tryggheten rämnar. Gör man inte det får man finna sig i att väljarstödet sjunker snabbare än Sveriges PISA-resultat.

Publicerad: 4 april 2016, 07:48

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Socialdemokratin har drivit ur kurs. Utmaningen framöver är att förklara den svenska modellens existensberättigande när tryggheten rämnar.

Foto: Victor Svedberg


Ämnen i artikeln:

SocialdemokraternaSkatterVälfärdFlyktingpolitikGängkriminalitet

Det svenska samhällets erbjudande till befolkningen är hög trygghet i utbyte mot höga skatter. Vi accepterar att staten tar en, i internationell jämförelse, hög andel av våra inkomster i anspråk som skatt för att vi i enlighet med samhällskontraktet väntar oss att få ut välfärdstjänster.

I ett land som USA fungerar samhällskontraktet annorlunda. Staten har traditionellt tagit en mindre roll i medborgarnas liv och dessa accepterar en låg statligt skapad trygghet (då det är tänkt att denna ska byggas av civilsamhället i stället) eftersom man får behålla så mycket av sin lön och själv kan bestämma hur den ska disponeras. Detta kan dock ha negativa konsekvenser för de som hamnar utanför samhället, i form av kriminalitet och missbruk.

Det har sagts att vi ”inte vill ha det som i USA”. Efter att rubriker om övergrepp mot kvinnor på torg och i badhus, vägpirater, ungdomsgäng på bibliotek, granatattacker och offentliga skjutningar avlöst varandra under de senaste månaderna är frågan om vi inte redan hamnat där.

Räddningspersonal vittnar om att våldsmonopolet systematiskt är satt ur spel i vissa storstadsförorter, där regelrätta bakhåll anordnas för att kasta sten på ambulanspersonal och brandmän. Detta tyder på ett samhällskontrakt under uppluckring, med sämre trygghet som följd.

Migrationsbilagan till Finansdepartementets senaste Långtidsutredning visar på djupet av problemen för finansieringen av välfärden framöver. Flyktinginvandringen har inneburit stora kostnader som inte kommer att kunna vändas till intäkter ens på lång sikt – något som har hävdats i debatten – om inte en radikal förbättring av sysselsättningsnivåerna för utrikesfödda sker. Det är inte troligt att det blir så; sysselsättningen för utrikesfödda har legat på en stabil och låg nivå i årtionden.

Malmö, Botkyrka och Södertälje visar i stället hur utanförskap ser ut på ”lång sikt”. Alla tre kommunerna har på mindre än en generation gått från att ligga nära riksgenomsnitt i skattekraft till att bli en stor belastning för det kommunala utjämningssystemet, vilket i förlängningen påverkar de offentliga finanserna och tvingar fram omprioriteringar.

För borgerliga partier är detta inte lika ideologiskt känsligt: de kan kräva att staten tar ett steg tillbaka och låter medborgare behålla en större andel av sin lön efter skatt så att dessa själva kan finansiera en del av det som nu betalas offentligt. Men om problemen inte raskt åtgärdas blir den stora utmaningen för Socialdemokraterna att förklara för Sveriges befolkning varför vi ska acceptera att ha bland världens högsta skatter men samtidigt i utbyte bara erhålla låg trygghet och dålig välfärd.

Probleminsikten verkar dock börja sprida sig i andra delar av samhället. Svenskt Näringsliv opinionsbildar nu för ett förslag om sänkta ingångslöner, vilket har fått LO att reagera starkt med en motkampanj. Intressant nog har LO själva bidragit till den politik som hittills förts genom att verka för högre invandring. Man finansierade till exempel, genom tankesmedjan Arena idé, förra året rapporten ”900 miljarder skäl att uppskatta invandring” som migrationsforskaren Joakim Ruist menar saknar vetenskapligt värde eftersom tankesmedjan, i stället för att använda riktiga data på inkomster (som finns), felaktigt antog att utrikesfödda har samma lön som inrikesfödda och påstod att invandring är lönsamt eftersom utrikesfödda har längre till pensionen.

Meriterade nationalekonomer, som Lars Calmfors mfl, menar nu att det kommer behövas lägre ingångslöner för att minska problemen med livslång arbetslöshet.

LO har alltså de senaste åren finansierat opinionsbildning som går direkt mot deras medlemmars intressen. Även socialdemokratins ekonomiska gren verkar således ha drivit ur kurs.

Det saknas i nuläget en politisk riktning för socialdemokratin. Utan förändring måste Socialdemokraterna förklara för sina väljare varför dålig välfärd och låg trygghet ska bekostas med världens högsta skatter. Gör man inte det får man finna sig i att väljarstödet sjunker snabbare än Sveriges PISA-resultat.

Oscar C. A Anderson, student i nationalekonomi vid Handelshögskolan, grundare av liberala tankesmedjan Kav

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News