Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Smart samverkan bättre än slarvig sammanslagning

Ett långtgående samarbete mellan kommuner åstadkommer nästan samma resultat som en sammanslagning. Både glesbygdskommuner med strukturproblem och andra har mycket att vinna på ett modernare beslutsfattande.

Publicerad: 17 oktober 2013, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

SamverkanVälfärdstjänster

Ett återkommande tema på Dagens Samhälles debattsidor är att fler kommuner bör slås ihop. I väntan på en ny stor kommunreform kan man dock fråga sig varför kommuner inte samarbetar tätare och därmed tillgodogör sig mer av sammanslagningens vinster. Reforminstitutet har publicerat en utredning som granskar juridiska och praktiska hinder för samverkan.

I princip kan ett långtgående samarbete mellan kommuner åstadkomma nästan samma resultat som en sammanslagning. Samverkan ökar också genom avtal mellan kommuner, upprättande av gemensamma nämnder för handhavande av vissa frågor eller genom så kallade kommunalförbund, och har ökat i omfattning ganska väsentligt under hela 2000-talet. Men detta sker från en låg nivå, och betydligt långsammare än vad som är möjligt och nödvändigt. Granskningen tyder på att detta beror på hinder både i hur kommuner arbetar och i gällande lagstiftning.

Ett stort hinder för samverkan i kommuners arbetssätt är att kommunpolitikers vardag ofta handlar om att besluta om den kommunala verksamhetens organisation, arbetssätt, investeringar, budget och driftsformer. Det är svårt nog att komma överens om alla detaljer inom kommunen, och än svårare om man dessutom skall förhandla med andra kommuner.

Här finns dock en stor möjlighet. Kommunpolitiker kan använda samverkan för att övergå från detaljstyrning till ett modernare beslutsfattande. Det är lättare att komma överens med andra kommuner om vad man vill uppnå och hur man skall mäta kvalitet och produktion. Mer av detaljerna kan då delegeras till en gemensam verksamhet. Då blir samverkan hävstången till en bättre styrning, och sannolikt bättre än en påtvingad och slarvigt genomförd sammanslagning.

Här bör också staten hjälpa till genom att i högre grad än tidigare fördela statliga bidrag till kommuner i samverkan, i stället för enbart till enskilda kommuner, gärna i form av ett slags villkorade statsbidrag där statliga former av inspektion och kontroll av kommunernas insatser ersätts av stöd- och belöningssystem till kommuner som förbättrar sina resultat inom områden som exempelvis skola, ungdomsarbetslöshet eller flyktingmottagning.

Kommuner med mindre än 10 000 invånare är nu cirka 75 till antalet, men år 2020 kommer de att vara cirka 100 och år 2030, då de bedöms härbärgera mindre än 4 procent av landets befolkning, cirka 115 (samtidigt som Stockholm och andra storstadregioner står inför en kraftig befolkningstillväxt). Glesbygdskommuner med strukturproblem kan normalt vinna mycket på att samarbeta med varandra, men detta kan även gälla för andra kommuner.

I rapporten föreslås att genom ändringar i Kommunallagen på ett bättre sätt än i dag möjliggöra för en kommun att överlämna ansvaret för vissa verksamheter till en annan kommun, eller motsatsvis att utföra uppdrag och tjänster åt en annan kommun. I dag saknas i stort sett möjlighet för en kommun att köpa in tjänster från andra kommuner. Det innebär till exempel att en glesbygdsskola inte utan vidare kan köpa distansundervisning från en annan kommun i ämnen där elevantalet är liten. I Kommunallagen borde tydligare än i dag framgå hur en eller flera kommuner kan uppdra åt en annan eller andra kommuner att utföra tjänster som faller inom den kommunala kompetensens ram. Den exakta utformningen av en sådan regel och dess rättsliga konsekvenser bör naturligtvis utredas närmare. I synnerhet måste garanteras att kommuner inte börjar sälja skattesubventionerade tjänster över hela landet.

Sammantaget finns goda skäl för många mindre kommuner att använda samverkan med andra kommuner för att samtidigt modernisera sin verksamhetsstyrning. Om så sker kan det faktiskt bli en bättre väg mot den stora kommunreformen än passiv väntan och sedan påtvingad sammanslagning.

Fotnot: Joakim Nergelius är författare till rapporten Samarbete mellan kommuner – en framgångsväg med potential utgiven av Reforminstitutet.

Joakim Nergelius, professor Örebro universitet

Stefan Fölster, chef för Reforminstitutet och adjungerad professor i nationalekonomi vid KTH

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev