Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

SKL måste stötta de vanvårdade barnen

När regeringen sviker de vanvårdade barnen och förvägrar dem ersättning måste SKL och kommunerna stå upp för vad som är rätt. Vi har inte råd att bara rycka på axlarna åt människors lidande.

Publicerad: 13 september 2011, 05:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

En förlorad barndom kan aldrig ersättas med pengar. Men pengar är det mått vi har att använda, skriver Anna Fredriksson och Anna Kakuli.

Foto: Colourbox


Regeringen har meddelat att ingen ersättning ska utgå till de som vanvårdats i samhällets regi på institutioner och i fosterhem som barn mellan 1920 och 1980. Ett beslut som borde varit omöjligt att fatta efter den långa och noggranna process som pågått.

De svek oss då, de sviker oss igen! Budskapet är tydligt från regeringens sida; det är ok att misshandla barn så länge staten och samhället gör det”, skrev skådespelaren Morgan Alling på facebook timmarna efter beskedet. Han har själv farit illa som fosterbarn under sin uppväxt.

Under flera år har en vanvårdsutredning arbetat. Den har välkomnat alla som velat berätta. 900 personer har intervjuats och deras hjärtslitande berättelser om övergrepp, psykisk och fysisk misshandel finns noggrant nedtecknade och systematiserade. En slutrapport kommer att lämnas den 29 september. Redan den första delrapporten innehöll så skakande läsning att en upprättelseutredning tillsattes separat. I våras förslog den en offentlig ceremoni där samhällets representanter ska be om ursäkt. En ersättning på 250 000 kronor till de som vanvårdats ansågs rimlig. Ansvarig minister, Maria Larsson, tog emot utredningens förslag positivt. Sedan blev det tyst.

De argument som nu framförs mot ersättning är svåra att ta på allvar. Det talas om att en grupp inte kan särbehandlas och om beviskrav som inte kan uppfyllas. Varför skulle inte Sverige klara det som Norge, Australien, Irland, Island och Kanada redan gjort? Detta kan inte tolkas på annat sätt än bristande politisk vilja.

Varje år är 25 000 barn placerade av samhället. Att omhänderta barn och unga är lika riskfyllt som en hjärtoperation, bara så mycket mer utdraget. I de allra flesta fall får barnen ett bra liv. När det går fel är det ett katastrofalt misslyckande för samhället som påtagit sig föräldraansvaret. Det är grundläggande för medborgarnas tilltro till kommunerna att vi kan lita på att de här barnen får det bra. Det är upp till upp till bevis att ni prioriterar säkerheten för de här barnen.

För att bidra med kunskap, visa att mycket bra görs och inge hopp och självförtroende hos dem som varje dag i sitt arbete ansvarar för de här barnen har vi gett ut antologin "Ett annat hemma - om samhällets ansvar för placerade barn." Vi såg den som vårt bidrag till en positiv trend. Äntligen skulle det vända och samhället i alla delar vara moget att ta ansvaret fullt ut. Utredningarna, kommunala prioriteringar som SkolFam, arbetet med riktlinjer på Socialstyrelsen, Barnombudsmannens envishet i att låta barn själva komma till tals, allt tyckte vi talade för att den mörka historien skulle vara just - historia.

Hade vi fel? Regeringens beslut skadar inte bara en svag och utsatt grupp. Det skadar vår tilltro till det goda och hoppet om att det blir bättre.

En förlorad barndom kan aldrig ersättas med pengar. Men pengar är det mått vi har att använda. Kanske kan siffran 250 000 kr diskuteras. Vi har råd. Vi har till och med råd att låta någon felaktigt få ersättning. Men vi har inte råd att bara rycka på axlarna åt människors lidande. Inte när det är staten, kommunerna och landstingen som är ansvariga för deras lidande.

SKL kan påtala för regeringen att man tycker att beslutet är fel. SKL kan också uttala sig om att kommunerna ska ta sin del av ansvaret trots att staten inte gör det. Men kanske är det bara skönt att slippa framtida krav på rättssäkerhet och skadestånd?

Fotnot: Artikelförfattarna är redaktörer för antologin ”Ett annat hemma - om samhällets ansvar för placerade barn” (Gothia 2011).

Anna Fredriksson mfl, Redaktör

Anna Kakuli, Redaktör

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News