Skärp er politiker – så klarar ni granskningen

Jag tittar på SVT:s Uppdrag Granskning och ser en sympatisk man bli alltmer besvärad. Han svarar enstavigt. Blicken slocknar. Kinderna blir blossande röda.

Det är Åke Thörnesjö (M), Kristinehamns förre kommunstyrelseordförande, som grillas om hur kommunens camping Skymningen slumpades bort för vrakpris till en entreprenör. En företagare som inte ens betalat campingen ännu och som ändå får el- och VA-räkningar betalda av kommunen – alltmedan han själv stoppar på sig alla intäkter!

De som tittade på programmet den 17 januari måste tycka att kommunpolitikerna i Kristinehamn är bottenlöst korkade. Stadens varumärke släpades i smutsen och skadorna kan ta åratal att reparera.

Uppdrag Granskning driver nu temat Kommunakuten och jagar kommunala skandaler över hela Sverige.

Jag har, som krishanterare, en enorm respekt för SVT:s tyngsta granskande program. Det uträttas en minutiös research innan Janne Josefsson eller någon av de andra reportrarna intervjuar. Vinklarna är stenhårda. Demokratiskt valda politiker och chefer blir råvara, ibland rentav kanonmat, för programmen.

Jag menar att ni politiker och chefer i offentlig sektor oftast har er själva att skylla! Varför tar ni inte granskande journalistik på allvar? Varför förbereder ni er inte? Varför fanns det till exempel inga budskap, inga förklaringar från makthavarna i Kristinehamn hur ni kunde slumpa bort kommunens fina camping? Är ni så självsäkra, eller är det tvärtom så att ni tror att ni är chanslösa enligt principen ”Journalisterna skriver och sänder ju ändå vad de vill?”

Grävande journalistik har blivit ett växande problem för beslutsfattare inom kommuner och landsting. Dagens Samhälles chefredaktör Mats Edman uppmärksammar problemet i en debattartikel i Second Opinion där han föreslår hårdare förtalsregler. Jag förstår hans frustration och kan sympatisera med hans argumentation. Men jag tror inte på snabba lagändringar och dessutom finns en stark konsensus i Sverige om den grundlagsfästa tryckfriheten. Bättre då att förbereda sig inför granskningen. Här kommer fem råd:

• När Uppdrag Granskning tar kontakt – utgå från att de har på fötter och att de gjort grundlig research. Börja inte med att ställa frågan var de har fel – utan var de har rätt! Ligger det något i kritiken så kanske ni hinner åtgärda fel till och med innan programmet sänds. Annars kanske ni ändå kan förklara varför det blev som det blev, och vad ni gjort för att samma fel inte ska uppstå igen.
• Utgå från att alla kontakter med ett program som Uppdrag Granskning kan komma i TV. Var alltså trevliga, ha ett hyfsat språkbruk och beteende från det att ni får första telefonsamtalet tills ni ser ryggtavlan på reportern och TV-fotografen sista gången. ALLT kan bandas, allt kan sändas. Det finns inget före eller efter intervjun.
• Tidsbestäm TV-intervjun. Gör ni upp om 20 minuter så ska någon komma in och avbryta intervjun efter den tiden. Annars kan den pågå en timme, du kroknar, glömmer vad du sagt, och förr eller senare kommer de dåliga kommentarerna och det stressade uppträdande som blir det som till slut sänds.
• Ställ upp även om det känns jobbigt. Det är oerhört mycket svårare att hantera ett program som Uppdrag Granskning om man tror man kan klara sig med ”inga kommentarer”. Ni kommer att jagas och ni kommer att framstå som maktfullkomliga och odemokratiska.
• Tro aldrig att ni kan vinna! Ett Uppdrag Granskning går man inte igenom utan fläskläppar och blåtiror. Tro inte att ni kan charma reportrarna eller att detta är en chans att få ut era budskap. Viktigast är att komma ur programmet med bibehållen värdighet.

Tar ni hjälp utifrån är chanserna större att ni överlever. I en mediekris spår följer tunnelseende och så småningom mals man ner. En person som ser det som händer utifrån kan uträtta underverk.

Paul Ronge, medierådgivare och krishanterare