Se framåt och bemanna skolbiblioteken

Det är den stora skolavslutningsveckan i Sverige. Städer i hela landet svämmas över av skrålande studenter och tutande lastbilar. Förhoppningsvis är det nöjda elever och lärare som lämnar varandra efter flera år tillsammans. Kanske får populära lärare samma fråga som en lärare fick på en avslutning jag var på: ”Får jag adda dig på facebook nu när jag slutat vara din elev?”

Den digitala sociala världen är en självklarhet för de unga och för många av oss andra. Bilder från skolavslutningar sprids i realtid via smartphones. Socialt liv, informationssökning och arbetssökande sker allt mer via digital kommunikation. Den totala tillgängligheten av information – falsk som sann – ställer nya kompetenskrav på oss alla.

I den bästa av världar har alla elever tillgång till ett skolbibliotek där kompetent personal stärker elevens läsande och digitala kunnande. En skola som använder både analoga och digitala källor, som lär elever källkritik och att kritiskt granska all information. Det är en skola där skolbibliotekariens kompetens används som en pedagogisk resurs för elevens bästa i skolans samtliga ämnen, såväl matematik, fysik, svenska, arabiska eller skönlitteratur. Men ser det inte redan ut så? Nej, tyvärr har vi alla har anledning att sätta avslutningschampagnen i halsen.

I tisdags presenterade Kungliga biblioteket statistik över landets alla skolbibliotek. Det är dyster läsning. Trots att skollagen säger att alla elever ska ha tillgång till skolbibliotek, visar KB:s undersökning att drygt 200 000 elever i landets skolor inte har det. Hälften av alla elever (650 000) saknar bemannade skolbibliotek.

För den som vill stärka elevernas lärande finns det dock ljuspunkter i statistikens mörker. Det visar sig nämligen i statistiken att skolor med skolbibliotek har bättre betyg än skolor som saknar skolbibliotek. Skillnaderna är förvisso relativt små, men tendensen är tydlig. Vad som är nödvändigt för att stärka denna tendens är en insikt om skolbibliotekens och skolbibliotekariernas strategiska pedagogiska betydelse.

En rapport som Svensk Biblioteksförening presenterat om hur kommunerna ställer sig till satsningar på skolbibliotek, visar att denna insikt fortfarande saknas. Mer än två tredjedelar av de kommuner där inte alla grundskolor har bemannade skolbibliotek svarar nej på Biblioteksföreningens fråga om de är beredda att avsätta mer resurser för att ge alla elever tillgång till ett bemannat skolbibliotek.

Ska det framtida samhälls- och arbetslivet fungera måste alla ha grundläggande digital kompetens när de lämnar skolan. Hur når vi dit? Skolområdets politiker och ledare borde sätta sig ner och se fem-tio år fram i tiden. Sätt upp en vision: ”År 2020 har de digitala klyftorna övervunnits. Alla elever har tillgång till ett skolbibliotek som stärker de ungas läsande och digitala kompetens. Bibliotekariers och lärares gemensamma kunskap bidrar till att eleverna blir kompetenta medborgare i kunskapssamhället.”

Med en sådan målbild i fokus behöver dagens skolbiblioteksstatistik inte bli en deprimerande läsning som leder till uppgivenhet. Den kan i stället fungera som en startpunkt för ett reformarbete som inte bara är möjligt utan nödvändigt. Den första punkten i detta reformarbete är:
- Stärk bibliotekariekompetensen i skolan nu!

Det är matematikläraren, inte matematiksalen, som stärker eleverna i matte. På samma sätt är det bibliotekariekompetensen, inte biblioteket, som stärker elevernas språkliga och digitala kompetens. Inte nog med det, genom att föra in bibliotekariekompetensen i skolans pedagogiska arbete stärker man även lärarnas digitala kompetens. Det kan behövas. En rapport från Digidel visade nyligen att lärare är den största grupp akademiker som inte använder internet.

Och om två av tre svenska kommuner inte anser sig ha råd att bemanna biblioteken? Det har man. Vad som behövs är framåtriktade utbildningspolitiska prioriteringar. Det faktum att det finns många goda exempel på bra skolbiblioteksverksamhet visar att det är möjligt förbättra situationen utan att det behöver spräcka skolbudgetar.

Karin Linder, förbundsordförande DIK, akademikerfacket för kultur och kommunikation