SD:s budgetkalkyler är höljda i dunkel

REPLIK Sverigedemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Oscar Sjöstedt har i artikeln ”SD sparar inte på välfärden” svarat på min debattartikel ”Massiva besparingar på välfärden i SD:s budget” i Dagens Samhälle den 8 september. Tyvärr är jag fortsatt lika undrande efter genomläsningen av hans replik.

Den stora delen av kalkylen bygger på ett mycket tveksamt antagande, i bästa fall, och den andra delen på ett skattetekniskt reptrick. Det är också högst oklart om Sverigedemokraterna bygger sin intäktssida på att Sverige faktiskt har invandring och därigenom en växande intäktsbas – då fler människor genererar en större ekonomi. Och sedan bygger sin kostnadssida på att Sveriges befolkning är mindre. Om de gör det, är det ett högst tveksamt sätt att budgetera på.

Nästa märklighet är den magiska skatten för pensionärer, som uppenbarligen inte kostar något någonstans. Det kan vara lite svårt att hänga med, för att citera Oscar Sjöstedt själv, så låt mig försöka ta det pedagogiskt.

Så här förklarar Oscar Sjöstedt saken i en artikel i Expressen: ”Intäktsökningen för kommunerna kommer som ett resultat av reformen som vi gör på pensionärsskatten där vi jämställer skatt på inkomst av pension och inkomst av tjänst. Det blir en jättekostnad för staten samtidigt som kommunerna blir jättevinnare. Kommunerna blir vinnare med 21,1 miljarder och då kompenserar vi tillbaka staten för den reformen.”

Men det här är ju en helt fantastisk ekonomisk modell; pensionären får sänkt skatt, kommunen får sänkt kostnad och staten täcker sin kostnad med kommunens sänkta kostnad. Är det bara jag som tycker att det låter lite för bra för att vara sant?

Det är däremot lite oklart vilken skatt SD pratar om. Låt oss därför syna reptricket ännu lite närmre;

Låt oss anta att det är den så kallade pensionärsskatten Sverigedemokraterna vill sänka. Alltså att samma inkomst ska beskattas med samma procentsats oavsett om den kommer från inkomst av tjänst eller av pension. Eftersom pensionärer vanligtvis bara betalar kommunalskatt är det i kommunerna inkomsterna kommer att minska om skatten sänks. Då blir det alltså, i SD:s budgetförslag, både mindre skatteintäkter och mindre statsbidrag. Men det är kanske inte det Sjöstedt menar.

Låt oss då göra ett nytt antagande. Det kanske är förändrad arbetsgivaravgift för personer över 65 år man menar. Jag kan inte riktigt se hur en höjd arbetsgivaravgift skulle vara en besparing för kommunen, tvärtom faktiskt. Arbetsgivaravgiften går däremot in i statskassan och därför skulle en överföring från kommunerna vara lika ologisk här.

Vilket för mig till mitt sista antagande. Det kanske inte är sänkt skatt för pensionärer man menar. Att likställa något kan ju likväl betyda att man höjer upp till samma nivå. Det som faktiskt skulle kunna likställa lön och pension är om man slopar jobbskatteavdragen. Det skulle säkert ge kommunerna mer pengar, men hur det skulle bli en kostnad för staten, som motiverar att man rycker pengar ur de generella statsbidragen har jag svårt att förstå.

Jag har alltså återigen tittat i SD:s budget precis där de ville att jag skulle titta och jag kan fortsatt konstatera att Sveriges kommuner, och därmed välfärden, har fått en check med väldigt tveksam täckning. Det blir inte budget i balans bara för att man får ihop plus och minus i kalkylbladet.

Antagandena man bygger sina plus och minus på måste också ha någon slags förankring i verkligheten. I slutänden är det så klart upp till var och en att bedöma vilka kalkyler som är mest trovärdiga, men i min värld brukar det dunkelt sagda också betyda det dunkelt tänkta. Och gissa vem som får ta hela smällen om Sverigedemokraterna helt enkelt har fel? Alla de som värnar om välfärden har 53 miljarder skäl att vara oroliga.

Anna Ljungdell, Kommunstyrelsens ordförande (S), Nynäshamn