SD: ”LO sprider lögner om vår politik”

REPLIK I debattartikeln ”SD satsar mer på rika än vanligt folk” väljer LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson m fl att sprida rena lögner om konsekvenserna av Sverigedemokraternas politik. En annan möjlighet är förstås att LO:s ekonomer inte har förstått hur man läser en budget. I bägge fallen ger det ett högst oseriöst intryck.

Sverigedemokraternas minskade anslag till kommunalt stöd beror huvudsakligen på att den kommunala inkomstskatten ökar kraftigt, vilket sker som ett resultat av att det förhöjda grundavdraget för pensionärer helt ersätts av det befintliga jobbskatteavdraget. Vi ser detta som viktigt eftersom pension är uppskjuten lön och därför bör beskattas likadant. Det LO kritiserar är alltså en skattesänkning för landets pensionärer.

Vi får heller inte glömma att färre människor (läs: färre nyanlända) innebär att den kommunala välfärden belastas i betydligt lägre utsträckning, vilket medför att utgifterna minskar. Sammantaget är den finansiella ställningen för kommunsektorn precis densamma i SD:s budget som i regeringens alternativ.

Det är även uppenbart att LO har en tämligen snäv definition av ”rik” - faktum är att det är ganska vanligt förekommande grupper inom det bredare LO-kollektivet som gynnas av våra skatteförslag. De med lägre inkomster gynnas relativt mest medan exempelvis barnmorskor, lärare och gruvarbetare får lägre marginalskatt.

Det är klart att man alltid kan diskutera den exakta graden av progressivitet i ett skattesystem, men faktum är att Sverige skiljer sig markant från våra nordiska grannländer vad gäller höga marginalskatter på tämligen modesta inkomster. Vad ger man för signaler till en sjuksköterska som vill vidareutbilda sig till specialistsjuksköterska om hela löneökningen äts upp av ökad marginalskatt?

Vad gäller barnbidrag så föreslår vi – till skillnad från regeringen och LO – att ytterligare höjningar bör behovsprövas, och väljer därför i stället att satsa på bostadsbidraget. Skillnaden är att bostadsbidraget träffar barnfamiljerna med tuffa marginaler, medan barnbidraget inte gör någon skillnad på exempelvis en deltidsanställd undersköterska och en bankdirektör. Det tycker vi är bättre fördelningspolitik. Varför är det viktigt för LO att ge mer bidrag till höginkomsttagare som jag själv eller Karl-Petter Thorwaldsson?

Vi tycker även att det är klart rimligare att rikta breda skattesänkningar mot samtliga löntagare än enbart mot de som är fackligt anslutna. Om man då oroar sig för att löntagarna skulle välja att stå utanför facket får man nog börja i rätt ände och titta på sitt eget erbjudande; om medlemmarna upplever att medlemsavgiften inte ger valuta för pengarna, om man upplever en överdriven och ensidig partipolitisering, så är det där man har problem - med legitimiteten och förtroendet – och inte med ett skatteavdrag om 25 procent.

Om LO däremot är genuint intresserade av att diskutera problemen på svensk arbetsmarknad så är min dörr öppen.

Sammantaget medför Sverigedemokraternas budget ökad ekonomisk frihet för vanliga löntagare, för pensionärer och för småföretagare. Om det inte rör sig om ”vanligt folk” säger det nog mer om Karl-Petter Thorwaldssons egen umgängeskrets än om våra politiska prioriteringar.

Oscar Sjöstedt, ekonomisk-politisk talesperson (SD)