Demokrati
SD: Är ni redo att ta ansvar eller ska ni fortsätta käbbla?
Det kan inte ha undgått någon att polariseringen i Sverige blivit alltmer påtaglig under de senaste åren. Faktum är dock att detta inte är något unikt för vårt land, vilket inte minst Brexit-debatten i England och fjolårets presidentval i USA tydligt vittnar om. Det är dock käbblet här på hemmaplan som drabbar det svenska folket allra hårdast.
Publicerad: 7 juli 2017, 03:30
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Under Centerpartiets dag i Almedalen upprepade partiledare Annie Lööf sin tidigare hållning om att inte samtala med Sverigedemokraterna. Hon var också tydlig med att man inte tänker motsätta sig regeringens nyligen aviserade skattehöjningar. Detta trots att Centerpartiet - tillsammans med de övriga partierna i Alliansen - har varit mycket högljudda gällande de negativa effekter man räknar med att dessa skattehöjningar kommer att få för det svenska samhället.
Till saken hör att Sverigedemokraterna delar kritiken gällande de planerade skattehöjningarna, vilket innebär att allianspartierna hade kunnat stoppa skattehöjningarna med vår hjälp. Men trots detta väljer man alltså att inte agera. Förlorarna blir i slutändan det svenska folket.
Jag vill vara tydlig med att Sverigedemokraterna är kritiska till delar av den politik de övriga partierna företräder. En politik som i vissa fall till och med är att anse som direkt skadlig för svensk tillväxt och välfärd.
Men i tider där polisen inte klarar av sitt mest grundläggande arbete, där sjukvården går på knäna, där allt fler pensionärer inte får ekonomin att gå ihop och där skolresultaten sjunker i rasande takt, måste Sveriges fortsatta välfärd få gå före det skadliga och omogna politiska spel övriga partier spelar.
Den hårt debatterade upphandlingslagen för några månader sedan är ett annat tydligt exempel på detta. Sverigedemokraterna klargjorde redan från första början att vi inte hade för avsikt att släppa igenom ett förslag som skulle göra livet svårare för svenskt arbetsliv eller svenska arbetare, men att vi mer än gärna kunde tänka oss att sätta oss ner för att diskutera igenom förslaget tillsammans med Socialdemokraterna. I stället för samtal valde dock regeringen att ignorera vår utsträckta hand, vilket resulterade i att propositionen fälldes.
Några månader senare gick dock förslaget trots allt igenom, detta då regeringen till slut valde att ta hänsyn till den kritik som Sverigedemokraterna hade framfört. Om regeringen bara hade pratat med oss från första början – om ett förslag där vi till stora delar de facto var av samma åsikt – hade dock ovanstående situation kunnat undvikas.
Oavsett vad man nu kan tänkas ha för åsikter om de övriga partierna i riksdagen, är det av största vikt att vi alla respekterar väljarnas val och är lyhörda och öppna för samtal sinsemellan. På så sätt blir det möjligt att nå lösningar som inte bara har inslag av perspektiv från flera olika håll, utan även som i slutändan blir till gagn för alla våra medborgare. Det handlar i grund och botten om vilket samhälle vi egentligen vill ha.
Vill vi ha ett samhälle där riksdagspartierna visar på demokratisk mognad och att vi tillsammans är villiga att diskutera och försöka finna lösningar på de problem vi står inför, eller vill vi ha ett samhälle där det politiska samtalet präglas av omognad och käbbel, vilket enbart kommer att leda till ett ökat politikerförakt och att problemen förvärras?
Richard Jomshof, partisekreterare Sverigedemokraterna
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.