Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Samma mål nu som då – krossa marknadsekonomin

Då stod löntagarfonderna och ordet övervinster i centrum för debatten. Nu handlar det om vinstjakt och vinster i välfärden. Det är två olika ord, men ett uttryck för samma mål: marknadsekonomin ska krossas.

Publicerad: 9 mars 2015, 10:22

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

I dagens debatt har ordet övervinster, som användes förr, ersatts av ordet vinstjakt.

Foto: Leif Engberg/Torbjörn Andersson, TT


Ämnen i artikeln:

VinstförbudVinster i välfärden

Det är väl numera endast en del historiker som kommer ihåg 1970-talets och 1980-talets löntagarfondsdebatt. Eftersom jag var med på den tiden vill jag nu peka på en likhet mellan den debatten och dagens debatt om ”vinst i välfärden”.

Då som nu handlar det om ett begrepp som blivit så accepterat att det tog tid innan det genomskådades. På 70-talet var ordet ”övervinster”. Riktigt vad det var och vad problemet egentligen var tror jag få då satte sig in i. Men LO-ekonomen Rudolf Meidner utredde problemet med övervinster och hans förslag antogs av en LO-kongress och lösningen gick ut på att avskaffa marknadsekonomins grundpelare: den privata äganderätten.

Företagen skulle tas över av fackföreningarna. Modellen var till del hämtad från Jugoslavien med dess så kallade löntagarägda företag. Att det experimentet redan då visat sig vara en katastrof spelade ingen roll i den svenska debatten. Här skulle nog sådana problem som uppstått där kunna hanteras.

Det intressanta på 1970-talet var att många borgerliga politiker accepterade problemformuleringen övervinster. Folkpartiets dåvarande partisekreterare Carl Tham gick i spetsen för de borgerliga politiker som vill bekämpa detta ”problem”. Men han var ingalunda ensam. Även inom näringslivet fanns det de som önskade hitta en ”praktisk lösning på Meidners förslag. De anställda direktörerna hoppades bli kvar som ledare av de löntagarägda företagen och kände kanske att det kunde vara skönt att slippa ha riktiga ägare.

Detta vände efter att Curt Nicolin 1976 blivit ordförande i Svenska arbetsgivareföreningen, SAF. Då var det ägarperspektivet som kom i centrum och insikten spreds om att avskaffande av det fria näringslivet skulle leda till att välfärdssamhället avskaffades. Borgerliga politiker som Thorbjörn Fälldin och Gösta Bohman gjorde viktiga insatser. Det finns historieböcker om berättar resten.

I dagens debatt har ordet övervinster ersatts av ordet vinstjakten. När LO kommenterade regeringens utredningsdirektiv om ”vinster i välfärden” hette det: ”LO vill se en utredning som menar allvar med att höja kvaliteten i välfärden, stärka den verkliga valfriheten och avskaffa vinstjakten.”

Det är Vänsterpartiet och vänstern inom socialdemokratin som – precis som på 1970-talet – drivit frågan hit. LO:s uttalande är en ren lögn. Att ”stärka den verkliga valfriheten” och att avskaffa marknadsekonomins roll i välfärdssektorn är oförenligt.

Maktutredningen 1990 inledde en process inom arbetarrörelsen som ledde fram till ökad valfrihet och mångfald för medborgare och anställda inom den offentliga sektorn. För företag är vinsten helt central. Hur kan man annars mäta effektivitet? Hur kan man annars våga ta risk? Hur kan man annars våga investera?

Vänsterpartiets politik är hederlig. Företag ska avskaffas och ersättas med offentliga monopol. De strävar efter ett annat samhälle – ju färre företag desto bättre. Politiker ska styra.

Almega/Vårdföretagarnas kommentar till utredningsdirektivet är mycket exakt: Om förslagen blir verklighet får patienter, äldre personer och personer med funktionsnedsättning i slutändan en ”valfrihet motsvarande DDR”. Men det är ju dit Vänsterpartiet vill. Det är dit vänstern inom socialdemokratin alltifrån LO:s senaste kongress till Aftonbladets ledarsida vill.

Den intressanta frågan nu är hur länge det förvirrande begreppet ”vinstjakt” kommer att styra Sverige i en katastrofal riktning. Politiskt är det intressant att konstatera att de borgerliga partierna tycks vara inställda på att passivt följa denna väg utför. Inte tänker de söka bidra till att häxjakten bryts och att en viktig del av den framgångsrika, nyskapande svenska tjänstesektorn får överleva?

Nu är det inte en ideolog som Carl Tham som styr utan en i mina ögon helt feltänkt politisk strategi som tycks omfattas av samtliga partier i det som en gång hette Alliansen: ”Vi tvingar regeringen att låta sig styras av Vänsterpartiet så det går så illa för landet att vi säkert får majoritet i valet 2018.”

Det är farligt när vi låter ett begrepp styra tankarna. Vinstjakt eller övervinster är sådana farliga begrepp. Hur länge ska sådant styra politiken?

Janerik Larsson, senior rådgivare till Stiftelsen Fritt Näringsliv och Prime PR

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News