Så överlistade vi mörkläggningen i regeringskansliet

Tack vare den svenska offentlighetsprincipen är det möjligt att ta reda på svaret, genom ett enkelt mail där man begär en kopia på kvittot från restaurangen i fråga. Det kräver dock att man ska veta vad man fråga efter, vilket i sin tur kräver en sökbar databas som är tillgänglig för alla medborgare.

Därför begärde vi den 30 maj i år ut den så kallade transaktionsdatabasen från regeringskansliet. Det är ett krångligt namn för en smart samling av samtliga leverantörsfakturor, från telefonräkningar till konsultarvoden. Syftet var att göra det möjligt för allmänheten att se vart våra skattepengar går.

En sådan begäran om allmän handling ska enligt grundlagen behandlas skyndsamt. Det skulle dock ta lång tid. Och när svaret väl kom den 17 juli, knappt sju veckor senare, var det i en fullständigt obegriplig form. Som svar på vår begäran skickade regeringskansliet över en så kallad PDF-fil med 1 237 sidor. Varje sida var i sin tur full med kryptiska siffror och koder – och utan en enda vettig bokstav. Det var helt enkelt omöjligt att se hur våra skattepengar använts.

Tack och lov hade vi inte litat på regeringskansliets välvilja, utan begärt ut samma material bakvägen. Eftersom en handling är allmän både hos den myndighet som skrivit den och den som tagit emot den, frågade vi helt enkelt Ekonomistyrningsverket som sköter statsredovisningen. Efter några dagar fick vi en Excel-fil med alla uppgifter vi behövde.

Insyn i statens redovisning är viktig av flera skäl. Som Erik Lakomaa och Jan Kallberg konstaterade i en debattartikel i Dagens Samhälle 20/8 kan alla, inte bara journalister, enkelt granska myndigheterna med hjälp av öppna data.

Därför är det också ett demokratiskt problem när regeringskansliet försvårar insyn i sin verksamhet. Tyvärr är vår begäran om transaktionsdatabasen inget enskilt fall, utan snarare ett mönster som andra medborgare och journalister drabbats av. Det kan handla om att dröja med att lämna ut allmänna handlingar för att först informera departementsledningen, eller att till synes systematiskt använda sekretessprövningar för att fördröja ärenden. Samtidigt som staten alltmer övervakar medborgarna försvårar man för medborgarna att övervaka staten.

Att regeringen hemligstämplade hela SÄPO:s resultaträkning efter DN:s granskning av den så kallade James Bond-festen för fem miljoner kronor, följer mönstret. Varför inte hemligstämpla hela den offentliga sektorn, med hänvisning till rikets säkerhet?

Tack och lov finns privata entreprenörer som driver utvecklingen åt rätt håll. På www.121.nu finns nu inte bara regeringskansliets samtliga inköp, utan även de flesta andra myndigheters – flera år tillbaka i tiden. Där finns till exempel svaret på frågan om vilken stjärnkrog som statstjänstemännen på Regeringskansliet föredrar. Vinnaren är Fredsgatan 12, tvärs över gatan från Rosenbad. Sedan 2006 har notan gått på 800 510 kronor. Den största enskilda fakturan är på 71 493,50 kronor.

Att söka på 121.nu skapar fler frågor. Vilken nytta har vi fått för de tiotals miljoner kronor som SIDA lägger på svenska pr-byråer istället för fattiga och förtryckta i biståndsländerna? Varför blir det dyrare än beräknat när Trafikverket bygger vägar och järnvägar? Är Naturvårdsverkets fakturor för att flytta vargar som bara vandrar tillbaka rimliga?

Ingen enskild kan överblicka statens utgifter, men tillsammans kan vi skattebetalare granska hur våra skattepengar används. Och om den offentliga sektorn hade stora, nytvättade fönster kanske de på insidan skulle tänka sig för en gång till innan de slösade med skattebetalarnas pengar. Vilken kommun blir först med att publicera sina transaktioner på nätet?

Martin Borgs, slöseriombudsman, Skattebetalarnas förening

Olle Blomkvist, frilansjournalist