Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Så kan vi bygga upp filmundret

Kulturchefer och kulturpolitiker spelar en nyckelroll när kulturskolor, biografer, skolbion och lokala talanger lägger grunden för en ny filmpolitik. Låt oss nu ta chansen och skapa det svenska filmundret tillsammans, skriver Svenska Filminstitutets vd Anna Serner.

Publicerad: 25 juni 2015, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Den svenska filmen Kung Fury är ett exempel på när lokala, regionala och nationella krafter samspelar i filmskapandet.


Ämnen i artikeln:

KulturpolitikKulturpolitikKulturpolitik

Ny filmpolitik ger nya möjligheter för svensk film. Det skrev kulturministern på DN Debatt den 8 maj och aviserade samtidigt att regeringen skulle säga upp filmavtalet - den branschbaserade finansieringsmodell som legat till grund för svensk filmpolitik i allmänhet och filmproduktion i synnerhet sedan mitten av 60-talet. Kulturdepartementet presenterade sedan departementsskrivelsen ”Framtidens filmpolitik” i slutet av maj.

Regeringens förslag är i huvudsak bra. Avtalsmodellen har blivit omodern och på många vis spelat ut sin roll. En ny filmpolitik är en efterlängtad och nödvändig förändring. Men för att omläggningen ska få önskad effekt - en sammanhållen, nationell och regional filmpolitik - krävs mer resurser. För att Filminstitutet ska kunna bidra till att stärka den svenska filmen framgångsrikt även i fortsättningen argumenterar vi i budgetunderlaget för 2016-2018 för en ökning av anslaget med minst 127 miljoner kronor per år.

Redan den 3 augusti ska remissvaren vara inlämnade. Det kommer att vara fokus på ny filmproduktion eftersom filmavtalet främst handlar om det. Men nu har vi chansen att tänka bredare än så! Vi är angelägna om att ta hela filmens ekosystem i beaktande när en ny filmpolitik skapas. Alla har rätt att se och ta del av film i alla åldrar i hela landet.

Historiskt har filmen främst varit en nationell fråga. Men omvärlden ställer nya krav och digitala verktyg tar stor plats i våra liv. För en intressant filmkultur och en professionell filmbransch krävs en långsiktig infrastruktur. En struktur där alla politiska nivåer – stat, region, och kommun - tar sitt ansvar för att bidra till ett svenskt ”rörlig-bild-samhälle”. Utan en inkluderande filmkultur kommer svensk film inte att växa. Allt börjar i det lokala mötet med filmen. Filminstitutet vill se en struktur för filmen som borgar för nära tillgång till ett brett filmutbud, möjlighet att skapa film själv, en levande lokal biografkultur, kulturskolan som filmpedagogiskt nav och stark regional uppbackning.

Låt oss tillsammans formulera en plan med följande beståndsdelar (det slutar inte här, men vi börjar så):

Kulturskolornas roll. Filmen är grunden för hur vi kommunicerar med rörlig bild. Det är inom filmen det rörliga bildspråket vuxit fram och det finns en tydlig koppling mellan filmen och den audiovisuella sektorn: webbutveckling, spel, tv och medier. Det så kallade svenska musikundret tillskrivs ofta musikskolornas utbredda och gedigna verksamhet. Film och rörlig bild blir en naturlig del av utbudet när musikskolorna nu blir kulturskolor.

Genom att låta kulturskolorna bli en brygga mellan filmskapandet i en historisk kontext och det bildsamhälle vi lever i, blir möjligheterna för den audiovisuella sektorn oändliga. Men få kulturskolor har etablerad filmverksamhet i dag. Det saknas såväl politiska styrdokument som utbildade filmpedagoge

Biografen som mötesplats. Biografen kan få människor från alla generationer att logga ut för att ta del av en gemensam kulturupplevelse. I och med digitaliseringen av biograferna finns möjligheter till ett varierat visningsprogram. Förutom film kan biograferna nu erbjuda konserter, teater, konst och mer därtill. Samtidigt ställs allt större krav på att varje enskild biograf bedriver ett aktivt publik- och marknadsföringsarbete.

Kulturdepartementet har pekat på frågan om hur små privatägda biografer ska kompenseras för den höjda momsen på biobiljetter. Vår analys visar att det måste finnas utrymme för att utveckla befintligt momskompensationsstöd. Små biografer behöver alltså inte vara oroliga. I framtidens filmpolitik ska biografen fungera som en brygga mellan det filmen har varit och vad den kan bli.

Skolbio som demokratisk rättighet. Sedan flera år minskar skolbiobesöken på biograf kraftigt. Det beror på sviktande ekonomiska resurser hos kommuner och skolor, men också på skolornas ökade möjlighet att själva visa film. För att vända trenden vill vi prioritera skolbioverksamhet genom riktade satsningar inom stödet för filmkulturell verksamhet. Men ännu viktigare är den vikt lokala aktörer lägger på detta.

Skolbio är en unik möjlighet att bjuda in ny publik till biografens magiska rum. Den stärker demokratin genom att erbjuda möten med uttryck vi inte möter på egen hand.

Utvecklingen av talanger. Platser för nya kreatörer behövs både i och utanför skolan. Precis det ska framtidens filmpolitik syfta till, att öppna möjligheter och öka mångfalden av vem som gör film, vad som görs och hur det görs. Så hittas fler röster och fler uttryck i gränslandet mellan film och andra uttrycksformer. En tydligare koppling mellan det filmkulturella uppdraget och den audiovisuella branschen är en nyckel. Regionerna har ett stort ansvar för samordning och utveckling av den lokala filmkulturen. De bör även ha ett uppdrag att ta till vara dem som vill utveckla sitt filmintresse till en profession.

Helsingborg, Norrköping och Umeå är några bra exempel på kommuner som tagit ett övergripande ansvar för såväl eget skapande som skolbio och satsat pengar och resurser på den lokala biografen. Samtliga har byggt upp ett talangutvecklingsnav för unga filmskapare. Det är nog ingen slump att dessa kommuner har flera intressanta filmskapare: Helsingborg med utvecklingsnavet Boost, Norrköping med Crazy Pictures och Umeå med nya spännande namn som Amanda Kernell. Ett annat aktuellt exempel på när det lokala, regionala och nationella samspelar är filmen Kung Fury som hade premiär på filmfestivalen i Cannes, och som nu setts av 15 miljoner personer på Youtube.

Den politiska viljan är tydlig: svensk film ska blomstra i hela landet. Men filmen stärks inte i kultursamverkansmodellen, där 90 procent av alla bidrag går till institutioner. Snarare tvärtom. Låt oss inte stirra oss blinda på dagens resurser, utan istället bidra till att de ökar genom att skapa ett tydligare uppdrag till oss själva. I vårt budgetunderlag äskar vi bland annat medel för unga kvinnors filmskapande och stöd till samiskt filmcentrum.

Men vad behöver vi mer? Vilka konkreta förslag har du?

Anna Serner, vd Svenska Filminstitutet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev