Så får SD 20 procent i nästa val

I december förra året varnade jag i en artikel i Dagens Samhälle för att taktiken för att bemöta Sverigedemokraterna med tystnad och utfrysning inte fungerat. Då spådde jag att de skulle kunna få upp emot 10 procent av rösterna. Det blev värre än så.

SD mer än fördubblade sitt stöd till nära 13 procent. Det blev med god marginal landets tredje största parti och stärkte sin roll som vågmästare i riksdagen. Det är uppriktigt skrämmande att nu höra talet om att de ska frysas ut och under inga omständigheter ges något som helst inflytande i riksdagen.

I praktiken försöker de övriga sju partierna, varav fem är väsentligt mindre än SD, ogiltigförklara SD-väljarnas röster. Det är faktiskt inte så en demokrati fungerar. Det går inte att bortse från vad nästan 800 000 väljare sagt, bara för att vi tycker riktigt illa om det partiprogram som ligger till grunden för det parti som de röstade på.

Lika illa är att den taktiken inte kommer att fungera. Hur hade ni tänkt er att deras sympatisörer ska reagera när ni ogiltigförklarar deras röster? Jag tror inte att det kommer att övertyga dem att rösta på något av de etablerade partierna nästa gång. Snarare kommer det att stärka dem i uppfattningen att de inte hör hemma i den etablerade politiken.

Samma gäller den i och för sig förståeliga sorg många ger uttryck för när ett uttalat rasistiskt parti skördar så stora framgångar i ett svenskt riksdagsval. Men att som vissa debattörer kalla dem nazister och fascister kommer inte att locka tillbaka deras väljare till moderaterna och socialdemokraterna. Om man vill ha en dialog med någon för att övertyga dem att de har fel är det en rätt usel inledning på samtalet att börja med att säga att vi hatar och föraktar er!

Alla dessa okvädingsord skickar signalen inte bara till dem som röstade på SD, utan också till dem som tänkte tanken, att de etablerade partierna inte har något till övers för dem. Behöver vi fler bevis än valresultatet på 13 procent för att visa att taktiken med utfrysning inte fungerar?

Behandla istället SD som alla andra. Risken är ändå icke existerande att de kommer att få genomslag för sina förslag när det gäller invandringen. Övriga 87 procent i riksdagen står enade emot dem. Vi behöver inte ta varje tillfälle i akt att berätta hur mycket vi hatar dem. Det räcker med att resten av riksdagen, lugnt och sansat, avvisar deras förslag.

Det är också bekymmersamt att de etablerade partierna tycks ha blandat samman immigration och integration. Av rädsla för att förknippas med Sverigedemokraternas motstånd mot invandring, vågar vi heller inte tala om hur de som kommer till Sverige så snabbt som möjligt ska bli en del av vårt samhälle. Det är faktiskt obegripligt. Den enda frågan handlar om att mota bort människor, den andra om att bereda plats för människor.

Merparten av den oro som SD:s väljare känner handlar inte om invandringen i sig, utan om att integrationen inte fungerar. Och med en arbetslöshet på över 40 procent bland unga invandrare har vi ett problem, det tror jag att alla kan enas om.

Genom att våga tala om integration kan vi dels komma närmare en riktig lösning på ett reellt problem, dels locka tillbaka en del av SD:s väljare genom att visa för dem att vi tar deras oro på allvar. Så länge varje kommentar kring integration, hur harmlös den än är, möts med explicita eller implicita anklagelser om rasism, då låter vi SD ha den frågan för sig själva.

I Österrike fick främlingsfientliga ÖPV över 25 procent av rösterna i förra årets parlamentsval. I valet till EU-parlamentet fick franska Front National 25 procent. Om vi fortsätter att frysa ut Sverigedemokraterna är ett valresultat på 20 procent inte orealistiskt år 2018.

Är vi beredda att ta den risken?

Mikael Törnwall, Författare och kommunikationskonsult Hill+Knowlton Strategies, tidigare journalist.