Regeringens svek i regionfrågan skadar Alliansen

Frågan om att bilda regioner i Sverige diskuterades redan på 1980-talet i Sverige och var föremål för en utredning på 1990-talet. Utredningen utmynnade i försöksverksamhet i Västra Götaland, Skåne, Kalmar och Gotland. Regionförsöken permanentades i Västra Götaland och Skåne och Gotland och Halland har blivit så kallade regionkommuner. Ett stort antal län har därutöver etablerat så kallade samverkansorgan eller regionförbund som övertagit ansvaret för de regionala utvecklingsfrågorna från staten. Det är endast Norrbotten, Västernorrland, Västmanland och Stockholm som ännu inte flyttat ansvaret för regional utveckling från staten till folkvalda på regional nivå. Det skulle kunna åtgärdas genom ett enkelt regeringsbeslut. Västernorrland, Norrbotten och Västmanland har alla ambitionen att överta ansvaret. Men regeringen aviserar nu ett nej till deras ansökningar.

I de tre länen har ett omfattande arbete bedrivits för att skapa enighet kring behovet av ett regionalt utvecklingsansvar. Processen har i hög grad letts av regeringspartierna på lokal och regional nivå. Om regeringen fullföljer sina avsikter att säga nej till de tre ansökningarna riskerar det att riva upp känslor bland förtroendevalda i de egna leden som ytterst äventyrar hela regeringsmakten. Regeringen har inte råd att reta upp de egna ledarna på lokal och regional nivå och skapa en svekdebatt. Lokalt och regionalt förtroendevalda upplever sig ha fått löfte om att makt ska flyttas från central till regional nivå om bara ansökningar inkommer. Ett nej från regeringen riskerar att skapa spänningar som smittar av sig långt utanför de tre berörda länen som politiska motståndare kan utnyttja nu och fram till valet.

Regionfrågan handlar om tillväxt och utveckling i hela landet och förmågan att minska arbetslösheten genom ett utvecklingsarbete utifrån en tydlig regional logik. En mängd studier på senare år pekar på behovet av regional relevans för att åstadkomma förnyelse i näringslivet genom ökad dynamik i samarbetet mellan privata och offentliga aktörer. Vem ska leda ett utvecklingsarbete som tar tillvara den regionala relevansen i exempelvis Bergslagen och Norrlands inland i framtiden? Statliga tjänstemän eller de som är förtroendevalda på regional nivå?

En regionalisering av Sverige har delvis försenats på grund av kommunernas och landstingens egen obeslutsamhet, vilket vi beklagar. Nu medverkar regeringen till att ytterligare försena dessa reformer genom att aktivt säga nej till folkvaldas önskan om att få ta sig an regionutvecklingsuppdraget. Det är allvarligt ur demokratisk synvinkel, det är förödande för utvecklingen i de berörda länen och det äventyrar ytterst hela regeringsmakten. Vi undrar om regeringen med Fredrik Reinfeldt och Stefan Attefall i spetsen ogillar regioner så mycket att de är beredda att riskera svekdebatt och splittring bland sina egna runtom i Sverige?

Carola Gunnarsson, 3:e vice ordförande (C) i Sveriges Kommuner och Landsting

Eva Nypelius, ledamot i Centerpartiets arbetsgrupp för bostadsfrågor, (C) Gotland

Kristina Jonäng, ledamot i SKL: s beredning för tillväxt och utveckling (C)