Regeringen ska inte detaljstyra högskolan

Skolfrågorna har länge varit i fokus i politiken. Flera partier har drivit igenom reformer som innebär detaljstyrning av lärarnas vardag i klassrummen. Det tyder på en låg tillit till lärare, rektorer och andra professioners förmåga att utföra sina uppdrag. Sannolikt har den detaljerade politiska inblandningen i skolan bidragit till många skolors svårigheter att rekrytera och behålla kompetent personal.

Idag finns cirka 50 högskolor, universitet och enskilda utbildningsanordnare som erbjuder högskoleutbildningar i olika delar av landet. Lärosätenas totala intäkter uppgick 2016 till 69 miljarder kronor. Mätt i antal anställda är högskolan en av de största statliga sektorerna, och under det senaste läsåret var drygt 400 000 studenter registrerade. Därför är det inte förvånande att politiker vill ha möjlighet att påverka och styra inriktningen på högskolan. Men den politiska styrningen ska vara generell och inte i detalj.

Offentlig sektor är en viktig arbetsgivare för akademiker. Det innebär att högskolans utbud av utbildningar har stor betydelse för politiskt styrd verksamhet på lokal, regional och nationell nivå. Men trycket från politiker på högskolan att anordna utbildningar som matchar just deras behov urholkar lärosätenas självbestämmande. Det kan försämra utbildningens kvalitet. Därför ska varken utbildningsutbud eller forskning styras av kortsiktiga politiska intressen som hoppas kunna påverka alltifrån landsbygdspolitik till regionala arbetsmarknadsinsatser.

Utredningen om styrning och resurstilldelning inom högskolan har nyligen föreslagit en kontraktsmodell där regering och lärosäte ska förhandla om kurs- och programutbud. Tanken är att varje högskola ska kunna nå speciallösningar inom sina starkaste områden. Risken är emellertid att förhandlingen bara blir symbolisk. Istället utformas kontrakten på nationell nivå, med den politiska ledningens intressen som riktmärke. Faran med det är att detaljstyrningen kan bli formaliserad.

Växande populism, misstro mot etablerade politiska partier, ifrågasättande av vetenskap, klimatförnekare och fabricerade nyheter stärker argumenten för självständig högskola. Studenter måste förstå den vetenskapliga metodiken inom alla ämnesområden. Det ökar behovet av en nära koppling mellan högskoleutbildning och forskning.

Dessutom måste utbildningen utformas så att den blir användbar för både arbetsliv och studenter. Det blir avsevärt mycket svårare om tjänstemän på departement ska räkna ut hur platser ska fördelas mellan ämnesområden och lärosäten. Decentraliseringen är en förutsättning för en väl fungerande högre utbildning som aktivt samverkar med arbetslivet.

Lärosäten med olika förutsättningar ska inte styras på samma sätt. Utbildning ska inte bygga på pekpinnar från regeringen, utan på tillit till professionen. Högskolans självständighet ska stärkas, inte kväsas. Därför uppmanar Saco Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, att inse allvaret i frågan. Det är dags att släppa detaljstyrningen av högskolan.

Göran Arrius, ordförande Saco