Regeringen saknar kraftfull strategi för integration

Förra årets flyktingströmmar var de största i modern tid. Som en följd av det påverkas de offentliga utgifterna. Enligt regeringens vårbudget kommer kostnaderna för insatser för nyanlända mer än fördubblas från dagens 21 miljarder till 56 miljarder år 2019. Därutöver ökar kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken, språkutbildning, sfi, samt komvux.

Utgiftsökningarna är väntade då nyanlända behöver stöd med språkinlärning och arbetssökande. Samtidigt är det rimligt att analysera om skattemedlen kan investeras smartare. Utgiftsökningarna riskerar också att blir bestående eftersom regeringen saknar en tillräckligt effektiv integrationspolitik.

För även om delar av vårpropositionen är positiv, som tidigarelagda insatser och ett snabbspår för entreprenörer, saknas reformer som strukturellt stärker integrationen.

En ny Almega-rapport visar att utvecklingen kan vändas. Med 15 evidensbaserade reformer kan sysselsättningen bland utlandsfödda öka med 290 000 personer fler i arbete. Dessa reformer bidrar också till ökad kostnadseffektivitet, där de offentliga resurserna kan räcka till fler platser med bättre resultat, till en lägre kostnad.

För det första krävs ökad resultatstyrning av språk- och arbetsmarknadsinsatser. I Australien och England har arbetsmarknadsinsatserna konkurrensutsatts för att öka kostnadseffektiviteten. I Australien får utförarna bara betalt ifall de lyckas få en arbetssökande i jobb. De sämst fungerande utförarna får inte fortsätta bedriva verksamhet.

Reformerna ledde till bättre matchning och höjd sysselsättning, till en lägre kostnad än tidigare. Om samma reformer infördes i Sverige skulle 13,5 miljarder kunna sparas på arbetsförmedlingspolitiken.

Samma effekter finns av att konkurrensutsätta svenska för invandrare, sfi. Ett exempel är att när utbildningsföretaget Hermods tog över sfi i en medelstor kommun höjdes andelen som slutförde studierna från 61 till 81 procent. Antalet elever ökade från 500 till 800 personer. Samtidigt sjönk kostnaderna från 11 till 5 miljoner, vilket frigjorde 6 miljoner att investera i annan välfärd.

Hermods tog över all personal vid övergången. Att kostnaderna sjönk förklaras av en alternativ pedagogisk modell och mer effektiv organisation. Men trots framgångarna utförs bara 30 procent av sfi-utbildningen av fristående aktörer. Att införa Hermods-modellen i resten av Sverige har samtidigt potential att frigöra ytterligare 61 000 sfi-platser och spara 1,2 miljarder kronor.

För det andra måste vi förstärka tjänsteföretag som motor i integrationen. Här är det positivt att regeringen utvidgar rut-avdraget, men reformbehovet är fortsatt stort. Det halverade taket – som sammanfaller med att fler tjänster omfattas av skattereduktionen – har redan fått efterfrågan att bromsa in.

En särskild utmaning är situationen för de kortutbildade med högst förgymnasial utbildning, som inte alls står i regeringens fokus. Totalt finns 300 000 kortutbildade utlandsfödda som inte arbetar i Sverige. Dagens grundvux, med endast 38 000 platser, misslyckas kapitalt - bara 17 procent går vidare till andra studier. Här behövs en skolplikt för kortutbildade nyanlända och specialutbildning i språk- och matematik samt kortare yrkesutbildningar.

Reformbehovet måste komma igång skyndsamt. Utanförskapet som annars riskerar att växa fram är förödande för den enskilde, riskerar skapa social oro i samhället och är kostsamt i statsbudgeten.

Li Jansson, arbetsmarknadsekonom Almega

Ulf Lindberg, näringspolitisk chef Almega