Regeringen måste svara på kritiken mot avhysningar

Den 6 februari 2017 är det 6 minusgrader. Kronofogdemyndigheten är i färd med att riva en bosättning i Högdalen. De boende ser på hur deras skjul rivs, ingen vet var det ska ta vägen i natt eller vad som händer med de ägodelar man inte orkar bära. Någon vecka tidigare har de boende väckts av polisen sent på kvällen. Simone, en gravid kvinna, har tvingats ut ur kojans värme och beordrats ställa sig framför kojan med legitimation i handen för att fotograferas av polisen.

Nyligen lämnade Morgan Johansson över en remiss till lagrådet med innebörden att förenkla avlägsnandet av informella bosättningar. Ambitionen med förslaget är inte bara att värna markägares rätt. Förslaget är också en del i de skärpningar av lagstiftning Socialdemokraterna vill göra för att ”få bort tiggeriet” i Sverige.

Det är lätt att se lagförslaget endast som en fråga om äganderätt. Men avhysningar av romer är inte endast en fråga om äganderätt, det är en fråga om mänskliga rättigheter. Romer som bor i informella bosättningarna hamnar inte där av en slump eller på grund av bristande respekt för äganderätten. Anledningen är att den romska minoriteten konsekvent nekats tillgång till bostad, utbildning och arbetsmarknad. Systematisk avhysning av romer sker över hela Europa, till priset av ökad utsatthet och mänskligt lidande. Bosättningarna är ett symtom på grundproblemet, gruppens sociala utanförskap.

Sverige är part till FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK) och i somras granskade FN:s expertkommitté för ESK-rättigheter hur Sveriges lever upp till sina åtaganden. Kommittén uttryckte oro över det ökande antal avhysningar av romer från informella bosättningar.

Vidare kritiserades lagförslaget om förenklade avhysningar specifikt eftersom det riskerar att ytterligare marginalisera de som lever i bosättningarna. Kommittén rekommenderade Sverige att ändra sin lagstiftning så att den bättre stämmer överens med FN:s krav på skydd mot godtyckliga avhysningar. Detta är inte första eller enda gången Sverige uppmanats att ändra denna lagstiftning, redan 2004 fick Sverige likande rekommendationer från Europarådets ministerkommitté.

ESK-kommittén påminde även Sverige om att konventionen innebär en omedelbar skyldighet att säkerställa att en miniminivå för vissa grundläggande rättigheter - rätten till bostad, hälsa, social trygghet och utbildning - uppfylls. Gruppen utsatta EU migranter, specifikt romer, lyftes särskilt. Sverige uppmanades att underlätta denna grupps tillgång till grundläggande samhällstjänster när de befinner sig i Sverige.

Regeringen hävdar ofta att Sverige inte har något ansvar för denna grupp. Lösningen finns inte här utan i hemländerna, menar man, och därför förhandlar regeringen om samarbetsavtal med hemländerna. Att regeringen arbetar för att stärka romernas position i hemländerna är utmärkt, men det räcker inte. Romer från dessa länder lever i extrem utsatthet här och nu och Sveriges ansvar att garantera rättigheterna för de personer som befinner sig här kvarstår.

Vi delar kommitténs slutsats, istället för att förenkla avhysningar bör regeringen arbeta med grundproblemet som leder till avhysning, brist på lagliga alternativ och grundläggande rättigheter. Det har snart gått ett år sedan FN:s granskning och vi kräver att regeringen klargör hur de ser på ESK-kommitténs rekommendation. Kommer Sverige att leva upp till det människorättsansvar vi har för utsatta romer från andra EU-länder när de är i Sverige?

Jens Wadenström, talesperson Föreningen HEM

Jenny Jansson Pearce, generalsekreterare Fonden för mänskliga rättigheter (MR-Fonden)