Regeringen har väl inte bara böjt sig för Alliansen?

Redan förra året meddelade regeringen att de inte tänkte räkna upp inkomstgränsen för statlig inkomstskatt enligt gällande regler, 2 procent plus inflation. Denna regel innebär att vanliga reallöneökningar inte leder till att en person blir debiterad statlig inkomstskatt. Om regeringen stått fast vid sitt förslag hade 80 000 fler specialistsjuksköterskor, redovisningsekonomer, it-tekniker eller enhetschefer i äldreomsorgen fått över 50 procent i marginalskatt. Många viktiga samhällsbärande yrkesgrupper har medellöner som ligger nära 37 000 kronor, den inkomstgräns där skatten ökar med 20 procent vilket minskar incitamenten till vidareutbildning och att ta ökat ansvar på jobbet.

Förslaget har nu dragits tillbaka. Det är bra.

Regeringen hade också lagt ett förslag om skärpt skatt för många fåmansbolagsägare, ägare av, oftast, mindre företag där de själva också jobbar. Förslaget skulle höja skatten för många som driver växande, kunskapsintensiva företag som skapar fler och bättre jobb. Samtidigt är reglerna orimligt generösa för den som har ett extraknäck i ett eget aktiebolag, eller för mindre delägare i vissa typer av större företag.

Förslaget om ändrad beskattning av fåmansbolagsdelägare behöver verkligen omarbetas, därför är det mycket bra att inte heller det läggs fram.

Dessa skatteförslag skulle inte ha varit gynnsamma för jobb och tillväxt och därmed finansieringen av välfärden. Det måste löna sig att utbilda sig, ta ansvar och att ta risker i företagande.

Jag hoppas att dessa tillbakadraganden innebär att regeringen verkligen tänkt om, inte bara böjt sig för Alliansens hot om misstroendeförklaringar mot enskilda statsråd.

För när regeringen haft fel i sak, så har Alliansen haft fel i form. Det är orimligt att ställa misstroendevotum mot en enskild minister för ett skatteförslag i statsbudgeten. Regeringen fattar gemensamt beslut om att lägga fram ett förslag till riksdagen. Om en riksdagsmajoritet inte kan ställa sig bakom ett förslag bör man logiskt sett rösta ned förslaget, inte ministern.

Skatteförslag passar extra dåligt att ha politisk huggsexa kring. Den mängd olika skatteförändringar i alla skiftande riktningar som löpande läggs fram av såväl regering som de olika oppositionspartierna förstärker istället argumenten för en bredare skatteöversyn.

TCO menar därför istället att det politiska tonläget kring skatterna bör sänkas. Det finns idag ett brett stöd bland flertalet samhällspolitiska aktörer för behovet av en samlad skattereform, bland annat därför att sådana problem som med de nuvarande reglerna är svårlösta var för sig faktiskt kan lösas samlat.

Sverige behöver en ny samlad skattereform för att det gått över 25 år sedan den senaste. Väldigt många mer eller mindre bra motiverade ändringar har gjorts, inte minst ökad statlig inkomstskatt som betalas av fler. Och verkligheten har förändrats med globalisering, digitalisering och ökat klimathot. När förra skattereformen genomfördes vägde en mobiltelefon fem kilo och kunde i bästa fall prestera ett telefonsamtal, och nästan ingen hade hört talas om internet.

Sverige behöver en skattereform för en ny tid, och den behöver bred parlamentarisk förankring. Regeringen borde därför ta initiativ till att sätta igång nödvändiga utredningar för att skapa förutsättningar för en kommande reformprocess. Det är bra om skyttegravarna inte grävts onödigt djupa när partierna ska kravla upp!

Karin Pilsäter, skattepolitisk expert TCO