Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag13.06.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Demokrati

Reformisterna påminner S-väljare om alternativet 

Publicerad: 5 februari 2019, 14:29

DS kommentator Margit Silberstein om Jonas Sjöstedts politiska spel.

Jonas Sjöstedt har i dag ett vapen: hotet om misstroendeförklaring. Men tvingar han bort Löfven från makten riskerar han, precis som tidigare, att Ulf Kristersson blir statsminister. De nybildade Reformisterna kan samtidigt locka över väljare till vänstern.


Vänsterpartiet är på väg från en plats i hetluften till den mindre behagliga ökenhettan. För en ökenvandring ser ut att vara det som väntar – en besvikelse inte bara för Jonas Sjöstedt utan för alla som röstat på honom.

Stefan Löfven behövde den hjälp han fick av Sjöstedt i statsministeromröstningen för att behålla regeringsmakten. Men som mandatfördelningen ser ut i den nya riksdagen kan Löfven klara sig utan Vänstern för att få igenom sin politik. Fast Jonas Sjöstedt ”smider lite planer”, som han sa i Svenska Dagbladet häromdagen. Han är beredd att ingå oheliga allianser så det smäller om det och ta med sig djävulen själv, Sverigedemokraterna alltså, på vagnen för att avsätta Stefan Löfven om denne lägger fram förslag som luckrar upp arbetsrätten eller innebär någon form av marknadshyror.

Det är samma politik som Sjöstedt var med om att släppa fram i samma stund som han accepterade Stefan Löfven som statsminister. Sjöstedt har motiverat beslutet med att alternativet var värre, att Sverige kunde ha fått en högerregering med Ulf Kristersson som regeringschef och med Sverigedemokraterna som stöttepelare.

Fast hur skarp är hans moteld nu? Vad händer om Jonas Sjöstedt och hans vänsterpartister skulle dra med sig Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna i en misstroendeförklaring mot Stefan Löfven? Det vet vi förstås inte med säkerhet, och utvecklingen beror nog delvis på opinionsläget. Om Stefan Löfven anser att nyval är det bästa utlyser han det i egenskap av statsminister. Men det kan också bli så att Ulf Kristersson ställs inför riksdagens kammare som kandidat till statsministerposten. Den här gången kan ju Liberalerna och Centern släppa fram honom, trots att de sa nej förra gången. Vad har Jonas Sjöstedt uppnått då? Att det blir en regering med Ulf Kristersson som statsminister, som genomför de i Sjöstedts ögon förhatliga reformerna? Vänsterpartiets öde är att hamna i en rävsax.

Det är väl få som tror att Socialdemokraterna brinner för att driva en ”högerpolitik”, som de i stora delar anser hota välfärden och människors rätt till trygghet. Men nu har Löfven lovat att göra just det i utbyte mot makten. Och Vänstern har aldrig varit hans favoritparti att luta sig mot i riksdagen. Det har handlat om matematik; hetare än så var det inte mellan Sjöstedt och Löfven. Det var inte Sjöstedt som Löfven ville ha förra mandatperioden heller, utan Annie Lööf och Jan Björklund. Löfven har upprepat det i olika talarstolar, han har lagt ut det på Facebook: Socialdemokraterna står i mitten av svensk politik.

För ett år sedan höll Vänsterpartiet kongress i Karlstad, där flera ombud kämpade för att partiet skulle bryta samarbetet med Socialdemokraterna och gå till val på en självständig socialistisk politik, som det hette i en av motionerna. Det var den vanliga striden mellan renlärighet och eftergift, mellan dogmer och kompromiss. Engagemanget i talarstolen var egentligen onödigt. Oavsett vad kongressen beslutat hängde det på Stefan Löfven. Och han visade ett mycket avmätt intresse för att fortsätta samarbetet med Vänstern under den mandatperiod vi är i nu.

Kongressen i Karlstad var till stor del en uppgörelse om hur radikalt partiet ska vara. Flera tunga distrikt ville ha vad de kallade en gamechanger. De krävde att Vänsterpartiet skulle slita sig loss från budgetreglerna om den offentliga sektorns överskottsmål och statens tak för utgifter. Då slogs partistyrelsen och Jonas Sjöstedt med näbbar och klor för att förhindra att motionen gick igenom. De ville för allt i världen inte att Vänstern skulle framstå som lättsinnigt, utan som ett ansvarsfullt och regeringsdugligt parti.

Men det är nya tider nu. Ökenvandringen kan bli en gamechanger för Vänstern, som kan profilera sig som det riktiga och rättrogna vänsterpartiet. Och den nybildade socialdemokratiska föreningen Reformisterna skulle oavsiktligt kunna tjäna som en påminnelse för socialdemokratiska väljare, som inte känner igen sitt parti, att det finns alternativ.

Margit Silberstein

Dela artikeln:


Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev