Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Privatiseringens fagra löften höll inte

Tågen går inte i tid och spårar ur, bilprovningen blev krångligare och dyrare, likaså elmarknaden. Och världens kanske bäst fungerande apotekssystem påminner numera om Bodyshop. De stora löftena om att privata krafter skulle leverera högre kvalitet och lägre kostnader har resulterat i det motsatta. Det replikerar Peter Lorentzon, aktiv i Gemensam Välfärd.

Publicerad: 4 mars 2014, 14:49

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

VälfärdstjänsterValfrihetVinster i välfärden

REPLIK. I begynnelsen var orden stora, ”Bättre kvalitet, lägre kostnader, högre effektivitet och  mångfald”. Men blott blev det konkurrens och valfrihet. Nu är orden mindre. Det är tydligt i Håkan Tenelius och Claes Nybergs artikel i Dagens Samhälle den 19 februari, Gemensam Välfärd bedriver skräckpropaganda.

Välfärden fungerar, anser de, för ”Tågen går faktiskt, om än inte alltid i tid”. Men fråga en pendlare, vad de tycker, en morgon när det snöar. Eller de allt fler som faktiskt är oroliga för att tåget ska spåra ur eller bli kraftigt försenat.

Snart sagt varje vecka läser man om nedrivna ledningar eller lossade spårbultar. Eller ta den privatiserade bilprovningen som blev krångligare och dyrare, likaså elmarknaden. Eller apoteken, världens kanske bäst fungerande apotekssystem, som privatiserades till stora delar, vad hände där? Mängder av nya apotek i stadskärnorna, framför allt i Stockholms innerstad. Apoteken påminner om Bodyshop och har svårt att förse sjuka med deras allt dyrare mediciner. Och apotek i glesbygd kommer att få svårigheter att överleva.

Fler exempel finns och vad är gemensamt för dem? Jo, de salufördes med löften om högre kvalitet och lägre kostnader, men resultatet blev det motsatta. Gemensamt var också att nya områden skulle öppnas för vinstdrift.

Ett annat nyligen uppmärksammat exempel är familjehemmen. Det har blivit svårare och dyrare för kommunerna att finna familjehem till ungdomar med problem, då de blivit en marknad. Privata företag knyter nu upp familjehem och ”säljer” dem sedan till kommunerna. I stället för att som tidigare ha direktkontakt med familjehemmen måste kommunerna gå via företaget. Följden blir mindre kontakt med familjehemmen och ökade kostnader för kommunerna. I media stod om ett företag som delat ut miljoner till de fem ägarna. Det är en så kallad omogen marknad och vi kommer att se vinstutdelningar och att större företag köper upp mindre för att sedan sälja dem med vinst om några år. Det är i ett nötskal vad som händer när ”välfärdstjänster” görs om till att drivas för vinst på en marknad.

Håkan Tenelius och Claes Nybergs menar att vi inte ska så oroliga. Det mesta av välfärden i landet drivs av det offentliga.

Men det gäller inte Stockholm. Här har privatiseringen gått mycket längre än i övriga landet; 60-70 procent av äldreomsorgen, 80-90 procent av geriatriken, 60 procent av primärvården, ett stort sjukhus och en stor del av psykiatrin.

Vårdval med fri etablering införs på allt fler områden inom närsjukvård och specialistsjukvård. I dag finns ett 30-tal sådana vårdval, vilket är långt mer än i andra landsting. Med ett fortsatt alliansstyre i landstinget kommer inom några år mycket lite finnas kvar av offentlig driven sjukvård. Och försäkringsbolagen manövrerar för att vara med vid finansieringen.

Det är denna utveckling som den nyligen avslutade LOV-utredningen (om valfrihetssystem inom hemtjänsten) vill understödja. Man föreslår att samtliga kommuner måste öppna för privata utförare. Det innebär att de cirka 100 kommuner som inte har infört LOV inom hemtjänst ska tvingas till det. Väl fungerande verksamheter som i Malmö ska slås sönder; teamarbete utifrån områdesansvar, utbildningssatsningar, strävan till heltidsanställning, kollektivavtal med mera. I stället ska det bli som i Stockholm, där det i dag finns cirka 200 utförare, varav cirka 40 är kommunala.

För den enskilde är det omöjligt att välja bland så många. Verksamheten blir splittrad, en distriktssköterska kan ha 50 hemtjänstenheter att hålla kontakt med, motsvarande gäller för en biståndsbedömare. Kontinuiteten blir lidande, bland annat då ett flertal företag upphör varje år. Transaktionskostnaderna blir höga med mycken byråkrati och kontroll. Resurser försvinner också genom den tid det tar för stressade vårdbiträden att förflytta sig kors och tvärs över staden.

Så även om orden om marknadens välsignelse inte uttalas lika högt längre är ambitionen stor för det privata näringslivet; välfärden ska kommersialiseras och ge vinst. Många miljarder om året.

Peter Lorentzon, aktiv i Gemensam Välfärd

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev