Politik handlar om att ställa grupper mot varandra

Nyligen kom regeringens proposition "En ny möjlighet till uppehållstillstånd" som i praktiken innebär att 9000 vuxna (främst män) utan asylskäl beviljas uppehållstillstånd om de studerar eller "har för avsikt" att studera i Sverige.

Förslaget har mött extrem hård kritik. Exempelvis skriver Lagrådet att "gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas". Det är den i särklass hårdaste kritik som jag någonsin sett Lagrådet framföra. Förutom att lagförslaget är juridiskt och lagtekniskt undermåligt går det emot all form av logik och tydlighet i svensk migrationspolitik, samt medför godtycke och rättsosäkerhet.

Förslaget är dessutom dyrt. Förutom att regeringen själva uppskattar en direkt kostnad för bland annat boende och försörjning på cirka 1 miljard per år tillkommer kostnad för gymnasieplatser som inte finns med i kalkylen. De billigaste gymnasieprogrammen kostar ungefär 110000 kronor per år. Räknat på 9000 elever blir det i så fall ytterligare en miljard per år. Totalkostnaden för att bevilja dessa 9000 personer uppehållstillstånd för studier blir därmed minst 6 miljarder för tre år.

På första maj meddelade statsminister Löfven att Socialdemokraternas ”vill verka för" höjda pensioner för 1,2 miljoner pensionärer. I sina tal och pressmeddelanden uttryckte sig Socialdemokraterna så att svenska pensionärer fick bilden av att man vill ge en pensionshöjning med 600 kronor i månaden för 1,2 miljoner pensionärer. För detta är man villiga att satsa 4 miljarder kronor per år. Problemet är bara att 4 miljarder inte räcker till 600 kronor i månaden för 1,2 miljoner pensionärer. Det räcker bara till 278 kronor.

Jag tror många pensionärer lyssnade intresserat på statsministerns högtravande tal på presskonferensen där han med darrande stämma talade sig varm för att de pensionärer som slitit hela livet minsann förtjänar en dräglig pension. Det betyder alltså enligt Löfven och Socialdemokraterna 600 kronor extra per månad. Eller i verkligheten 278 kronor.

Samtidigt som Socialdemokraterna är villiga att satsa 4 miljarder kronor per år på höjda pensioner för vissa grupper satsar man alltså 6 miljarder på tre år på att ge uppehållstillstånd för 9000 vuxna män utan asylskäl från andra länder. Man lägger alltså  222000 kronor per år på en utrikes född man som saknar asylskäl och 3333 kronor per år på varje pensionär. En vuxen man utan asylskäl är alltså värd 66 gånger mer i regeringens budgetsatsningar än en genomsnittlig svensk pensionär.

”Nu ska vi inte ställa grupper mot varandra”, säger någon med indignerad stämma. Men det ska vi visst göra! Politik handlar nämligen om exakt detta, att prioritera mellan olika saker och därmed även ställa grupper mot varandra.

De miljarder man lägger på meningslösa byggsubventioner kan man inte lägga på att korta vårdköerna. De pengar man lägger på att skattesubventionera elcyklar kan man inte satsa på äldreomsorgen. Och de pengar man lägger på en kamelfarm kan inte gå till skolan.

På samma sätt gäller att de 6 miljarder man lägger på att ge uppehållstillstånd för 9000 vuxna män utan asylskäl inte kan användas för att höja pensioner eller sänka pensionärernas skatt. Konstigare än så är det inte.

Jag vill aldrig höra de partier som röstar för detta förslag klaga i framtiden på att det saknas pengar till angelägna saker eller att skatterna är för höga. Man har gjort sin prioritering och får stå för den.

Vi moderater gör en helt annan prioritering.

Jan Ericson, riksdagsledamot (M), Ubbhult