”Ovärdigt av regeringen att döma ut 19-åringar”

Vid 00-talets mitt låg socialdemokratins Sverige i världstoppen vad gäller sjukfrånvaro, trots att folkhälsan i allmänhet var god och förbättringar i arbetsmiljön hade gjorts. Samtidigt genomfördes något som bäst kunde beskrivas som rutinmässiga förtidspensioneringar.

Som mest var över en halv miljon människor förtidspensionerade – många unga – och endast en procent av dem återvände till arbetslivet. En viktig anledning var att nästan ingen rehabilitering erbjöds och att undersökningar visade att bara hälften av de långtidssjukskrivna visste namnet på sin kontaktperson hos Försäkringskassan.

Alliansregeringen genomförde från 2006 och framåt ett flertal viktiga reformer för att vända denna negativa utveckling. Det var svåra beslut att ta och vi skruvade i sjukförsäkringsdelen efter uppföljning men det var nödvändiga beslut.

Resultatet blev att hälften så många var sjukskrivna hälften så länge jämfört med när sjukskrivningarna var som högst. Andelen förtidspensionerade gick samtidigt från en av Europas högsta till en av de lägre.

Tyvärr ser vi nu att antalet sjukskrivningar återigen ökar. Samtidigt går utvecklingen åt fel håll vad gäller antalet personer som får så kallad aktivitetsersättning, alltså 19-29-åringar som inte kan arbeta heltid på något arbete på arbetsmarknaden på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning under minst ett år.

2012 nybeviljades 6 500 personer aktivitetsersättning, medan det 2015 handlade om 8 600 personer. I dag har 40 000 personer denna ersättning.

Kristdemokraterna känner en stark oro inför denna utveckling, särskilt eftersom vänsterregeringens tycks vilja möta utmaningarna med helt fel åtgärder. Sverige har inte råd med att historien upprepar sig, att långtidssjukskrivna och förtidspensionerade åter vänds ryggen.

Regeringen har satt upp mål gällande arbetslösheten – även om de själva talar om det mindre och mindre – men vi ser inte lika tydliga mål inom sjukförsäkringen. Samtidigt vet vi att Socialdemokraterna har en historia av att på olika sätt ”trixa” med arbetslöshetsstatistiken.

Därför är det extra illavarslande när regeringen lägger fram förslag efter förslag som går i riktningen mot att stänga människor inne i sjukförsäkringen, och därmed ute från arbetskraften.

Ett omskrivet sådant exempel är slopandet av den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, som ju gav dem som varit sjukskrivna länge en ny chans genom arbetslivsintroduktionen. Men det senaste är att 19-29-åringar i stället för aktivitetsersättning ska få sjukersättning (alltså det som tidigare hette förtidspension), med färre aktiva rehabiliteringsinsatser som följd.

Regeringen försöker på olika sätt att kamouflera detta, men konsekvenserna av förslaget i Socialdepartementets promemoria ”Mer tydlighet och aktivitet i sjuk- och aktivitetsersättningen” är mycket tydliga: 19-åringar ska få beskedet att de aldrig ska jobba och försörja sig själva.

Det är djupt ovärdigt gentemot den enskilda, men sänder också väldigt märkliga signaler. Om vi ska klara välfärdens finansiering framöver behöver fokus vara på hur alla kan bidra så mycket som möjligt utifrån sin förmåga, inte på att permanent stänga människor ute.

De borde gå tillbaka och läsa S-propositionen från 2001 där motiveringen till förslaget om att införa aktivitetsersättningen finns. Där betonas ”det angelägna i att försäkringen på ett uttalat sätt bejakar och stimulerar yngre ersättningsberättigade personer att ägna sig åt habiliterande och rehabiliterande aktiviteter av olika slag.

Ett sådant förhållningssätt bör bidra till att utvecklingsmöjligheterna tas till vara på bästa sätt. Det är också principiellt viktigt […] att ingen skall behöva bli pensionerad i mycket unga år, innan omfattande insatser har gjorts för att så långt det är möjligt ta tillvara kapacitet och utvecklingsmöjligheter bland unga som är svårt sjuka eller funktionshindrade.”

Vidare poängteras att dessa unga ”i största möjliga utsträckning skall kunna ges likvärdiga villkor som gäller för andra att även på lång sikt kunna leva ett aktivt och självständigt liv.”

Dessa skäl är lika goda nu som då, varför regeringens förslag måste ses som oförståeligt.

I stället för att stänga unga människor inne i förtidspension bör regeringen föreslå förbättringar av aktivitetsersättningen så att den blir mer aktiv, precis som Riksrevisionen nyligen gjort. Målsättningen får inte vara att på olika sätt gömma människor i sjukförsäkringen.

Aron Modig, gruppledare (KD) i socialförsäkringsutskottet