Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Nu räknas dagarna i cancervården

En patient med prostatacancer får i nuläget vänta i median 172 dagar på behandling, men snart måste landstingen leva upp till regeringens nya ambitiösa mål: max 60 dagars väntetid.

Publicerad: 24 juni 2015, 12:02

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dödligheten i prostatacancer är oförändrad och har i över tjugo år krävt 2 400 liv per år.

Foto: Leif Engberg/Scanpix


Ämnen i artikeln:

CancerVårdköer

Svensk cancervård är framgångsrik med kraftigt ökad överlevnad som yttersta mått. Bilden är annorlunda när det gäller väntetider. Trots uppsatta mål sker ingen eller obetydlig förändring. Regeringen har därför avsatt särskilda medel för att stimulera landstingen att ta tag i frågan. I så kallade standardiserade vårdförlopp (SVF), anges för varje diagnos maxtider för varje steg på vägen från misstanke till behandlingsstart.

Prostatacancervården avviker avsevärt från den ljusa bilden av svensk cancervård. Dödligheten är oförändrad, cirka 2 400 per år sedan över 20 år. Prevalensen är 90 000. Underbehandling gäller hela vägen från tidig upptäckt till vård i livets slutskede. Väntetiderna är avsevärda, i median 172 dagar till behandling (Socialstyrelsen, 2014).

De mål som nu angivits i SVF är ambitiösa och utmanande. Utgångspunkten är att inga väntetider ska finnas som inte är motiverade av optimal vård. För prostatacancer gäller att tiden mellan så kallad välgrundad misstanke till påbörjad vård får vara högst 60 dagar.

Det finns ingen rimlig möjlighet att en så dramatisk förändring skulle kunna uppnås utan omfattande och långsiktiga resurstillskott och genomgripande förändringar av organisationen. Det finns också en uppenbar risk för rekyler, det vill säga att man på olika sätt försöker minska förändringstrycket genom att sänka ambitionen och lägga ut dimridåer. Vi ser redan nu oroande tecken på detta.

En tveksam inskränkning är att kriterierna för vilka som ska inkluderas i SVF har satts högt. PSA-värdet, som tas genom ett enkelt blodprov, ska till exempel överstiga 10 om inga direkta cancersymtom finns. Problemet är att prostatacancer, när den ger symtom, ofta har gått för långt för att kunna botas.

Ett annat sätt att minska förändringstrycket är att män som fått diagnosen låg- eller mellanriskcancer ska undantas från tidskrav mellan diagnos och beslut om behandling. Här rör det sig om cirka 5 000 män, det vill säga hälften av alla som får diagnosen. Motivet är att det ur medicinsk synpunkt inte är så bråttom med dessa. Men flertalet far illa av osäkerheten och är angelägna att snabbt komma till beslut. Väntetiderna är redan i dag extremt långa, vilket främst beror på att klinikerna inte har resurser eller kompetens att bistå aktivt med beslutsstöd. Osäker diagnostik medför också risk för att möjligheten till bot hinner passeras.

Ännu ett sätt att mildra förändringstrycket är att tumma på definitioner och inte öppet redovisa brister när det gäller multidisciplinära konferenser, second opinion, tillgång på kontaktsjuksköterskor med mera.

Men även en framgångsrik press av väntetiderna kan få allvarliga konsekvenser. Blir vården sämre för andra, till exempel dem i aktiv monitorering, dem som behöver hjälp med biverkningar och uppföljning efter kirurgi och strålning och alla de nära 20 000 som redan passerat fönstret för bot? Detta måste följas upp.

Vi måste ha största respekt för svårigheten att som utförare i vården inför sina ledningar redovisa att man inte klarar de uppsatta målen utan resurstillskott. Men här behövs sammanhållning och mod. Landstingen vill naturligtvis ta del av de extra projektmedlen, men kommer att hålla igen plånböckerna gentemot vården och tacksamt ta emot allt som minskar trycket.

SVF kan bli det bästa som hänt prostatacancervården. Men det förutsätter att vi – klinikchefer, läkare, sjuksköterskor och patienter – håller samman i den motvind och de utmaningar som vi utan tvekan har framför oss.

Alf Carlsson, ordförande, Prostatacancerförbundet

Calle Waller, vårdpolitisk talesman, Prostatacancerförbundet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

CancerVårdköer

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev