Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

tisdag11.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Demokrati

Nu krävs en hållbar strategi för älvarna i norr

Vi vill att Sveriges regering och riksdag utvecklar en strategi som skapar ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet i alla vattenkraftsälvar. Sverige har möjlighet till helt förnybar elproduktion med samtidig hänsyn tagen till biologi och regional utveckling, skriver en lång rad undertecknare längs de stora vattenkraftsproducerande älvarna.

Publicerad: 17 februari 2016, 06:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Får nuvarande nationell strategi genomslag i riksdagen permanentas en ohållbar rovdrift av de största älvdalarna.


Ämnen i artikeln:

MiljöEnergipolitik

Den 16 november överlämnades ett idédokument om hållbar vattenkraft till miljö- och energiministrarna. Förslaget är skrivet av Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) och Energimyndigheten.

Förhoppningen är att riksdagen ska anta ett långsiktigt beslut om vattenkraften och säkra svensk energiförsörjning. Men förslaget behöver revideras så att social och ekologisk hållbarhet genomsyrar hela strategin.

Vi som undertecknar denna artikel ser att de två myndigheternas strategi negligerar de regionala behoven och ställer en näring mot en annan: energi mot turism. Därmed begränsas den lokala och regionala utvecklingen i Norrlands älvdalar än mer.

Den avgörande orsaken att svensk vattenkraft ännu inte miljöanpassats beror på att den inte lyder under miljöbalken, utan under 1918 års vattenlag. Vattenkraftsbolagen har ännu inte behövt betala för sin miljöförstörelse.

LÄS MER: Mindre vattenkraft ger inte mer fisketurism. 

Den föreslagna nationella strategin placerar Luleälven och Göta Älv i grupp 1, vilka har högst prioritet för vattenkraftsproduktionen. Grupp 2 har näst högsta prioritet i vilka Skellefteälven, Ångermanälven, Indalsälven och Ljusnan ingår.

Det betyder att samtliga storskaligt utbyggda älvar ska användas för rikets vattenkraftsproduktion under överskådlig tid, och att de har så hög prioritet att miljön nedprioriteras till ett minimum. Dessa älv-län som bidrar storskaligt till statskassan, får i gengäld leva med kilometerlånga döda torrfåror, sänkta fastighetsvärden, stopp för fiskvandring, eroderade strandbrinkar där lagskyddade fornlämningar årligen rasar ut, farliga strömmar och risk för översvämningar.

Social hållbarhet finns inte alls med som hållbarhetskriterium i strategin.

Sveriges miljöorganisationer har i rapporten Rikedomar runt rinnande vatten visat på en rad exempel globalt där miljöåtgärder i vattenkraftsälvar genererar en positiv företagsutveckling genom turism. Svenska vattenkraftsälvar kan generera 11 miljarder kronor per år i turismintäkter om den storskaliga vattenkraften miljöanpassas.

Kostnaden är framförallt energiförluster som enkelt pareras genom ökande nederbörd och effektiviseringar av kraftverken. Utväxlingen i andra änden är nya arbeten. Levande älvar skapar förutsättningar för företagsutvecklande bygder.

Flera älvdalskommuner, med Jokkmokks kommun i täten, levererar miljardintäkter till statskassan, samtidigt som de är hårt drabbade av utflyttning och minskade möjligheter till utveckling. Ska vi acceptera att viktiga hållbara utvecklingsmöjligheter fråntas oss?

En miljöanpassning av vattenkraften skapar refuger för liv i älvarna. Naturen är en resurs för fler än bara för kraftindustrin. Miljöanpassade älvar skapar ekosystemtjänster för invånare såväl som besökare. Att samtidigt kunna producera energi till Sverige nationellt är en bonus men får inte vara överordnad hållbarheten lokalt.

Vi vill att Sveriges regering och riksdag utvecklar en strategi som skapar ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet i alla vattenkraftsälvar. Sverige har möjlighet till helt förnybar elproduktion med samtidig hänsyn tagen till biologi och regional utveckling.

Får nuvarande nationell strategi genomslag i riksdagen och i genomförandet av EU:s vattendirektiv, då permanentas en ohållbar rovdrift av de största älvdalarna och deras samhällen, varav de flesta ligger i norra Sverige. Det är nu upp till er politiker att se till att så inte sker. Älvar och deras biflöden utgör livsnerver i sina regioner. Låt inte vattenkraften vara ett hinder.

Birger Schlaug, f.d. språkrör MP (1988-88, 1992-2000), numera fristående samhällsdebattör och författare

Maria Lundqvist-Brömster, ordförande Liberalerna Västerbotten

Jens Sundström, Luleå, partistyrelseledamot Liberalerna

Inger Lundberg, ordförande Liberalerna Älvsbyn

Vaisaluokta sameby

Porjus byasamfällighet

Padjerim byalag

Vuollerimgruppen/Vuollerims byalag

Porsi byalag

Andreas Westerberg, Liberalerna Skellefteå

Kristdemokraterna Vilhelmina

Ångermanälven-Faxälven och Fjällsjöälvens Fiskeråd

Ewa Larsson, ordförande Gröna kvinnor

Sollefteå Fiskevårdsområde

Alvar Norlén, Meåforsens fiskevårdsområde (Faxälven)

Paul Höglund, (C) Sollefteå

Göran Solsjö,, ordförande (KD) Sollefteå

Gunilla Fluur, partiledare Västrainitiativet, Sollefteå kommun

Kjell Åke Sjöström, (V) kommunfullmäktige Sollefteå

Jan Lahenkorva, (S) ledamot kommunfullmäktige Bollnäs

Tommy Vestersund, kommunlimnolog, Bollnäs kommun

Bernt Ove Viklund, arkeolog

Roland Sjögren, gruppledare (KD) Lycksele

Kurt Lundström, Lule Älvdals Serviceorgan

Siri Lundström, biolog med rötter i Norrbotten, engagerad i Norrälvar.se och Lule älvdals serviceorgan

Nils-Olov Lindfors, Sunderbyn, landstingsledamot (C) Norrbotten

Roland Boman, partiledare Framtid i Jokkmokks kommun

Per-Olof Lindroth, Liberalerna Jokkmokk

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

MiljöEnergipolitik

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev