Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Demokrati

Nationalistisk identitetspolitik hinder för Sveriges utveckling

Sverigedemokraternas syn på identitet handlar inte bara om att hindra individen från rätten att välja sin egen identitet utan skapar även onödiga hinder för Sveriges utveckling i en global värld. Det är ett problem med tanke på att många av dagens utmaningar inte kan lösas av enskilda stater utan kräver samarbete, integration och solidaritet länder och nationer emellan.

Publicerad: 7 januari 2015, 05:44

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

SverigedemokraternaEUIdentitetspolitik

Efter de senaste kriserna inom unionen har den politiska utvecklingen präglats av konservativa, nationalistiska och populistiska reaktioner. Ofta bygger reaktionerna på argument som redan har passerat sitt bäst före datum. Nationalistisk identitetssyn är ett tydligt exempel. Runt om i unionen debatteras det om svenskhet, brittiskhet, tyskhet och franskhet etcetera. Om chokladbollar, pepparkakor, om kebab som tecken på ”islamisering” eller till och med om vikten av att äta ”fish and chips” enligt David Cameron i talet om ”brittiska värderingar” från mitten av juni. En nationalistisk identitetssyn resulterar ofta i att många medborgare blir allt mer intoleranta mot varandra samt tappar fokus från att diskutera verkliga samhällsutmaningar och problem i globaliseringens tid.

I slutändan handlar Sverigedemokraternas identitetspolitik om att förbjuda individen att kunna utveckla en identitet utanför Sveriges gränser vilket inte är hållbart eller funktionellt i dagens värld som präglas av gränsöverskridande problem och utmaningar. Därmed hindrar den nationalistiska identitetspolitiken både Sveriges och EU:s framtida utveckling eftersom den går emot individens rättigheter, europeisk demokrati och medborgarskap samt överstatliga lösningar. Dessutom bedriver partiet en identitetspolitik som riktar sig mot mycket vad Sverige har åstadkommit sedan andra världskriget och står för i dag. Efter 70 år av utveckling är Sverige en europeisk medlemsstat, ett mångkulturellt och pluralistisk samhälle, ett invandringsland samt ett av de bästa länder att leva i globalt sett. För många länder är Sverige fortfarande en förebild rörande demokrati, jämställdhet och levnadsstandard.

Ändå vill SD motarbeta det som Sverige stått för: öppen ekonomi, tolerant samhälle, samt respekterad medlem av FN. Att stänga gränserna för produkter och människor, lämna EU eller avstå från frihandel skulle knappast göra livet bättre för Sveriges medborgare oavsett om man bor i Stockholm, Linköping eller Eslöv. Även Sveriges välfärdssystem bygger på export, ett ordnat skattesystem samt arbetskraftsinvandring, ungefär som Storbritanniens, Belgiens eller Tysklands, och inte på isolering eller en ”etniskt homogen” befolkning.

Sveriges öppenhet gentemot människor och idéer genom tiderna har varit en viktig förutsättning för landets utveckling och identitetsskapande. Det gällde såväl vallonerna som arbetade i järnhanteringen under 1600-talet som dagens EU-medborgare och människor från olika världsdelar som arbetar inom välfärdssektorn. SD:s identitetspolitik är därmed ett hinder för den framtida utvecklingen eftersom partiet inte söker efter en bättre framtid utan ett bättre förflutet. Paritets människosyn är inte inkluderande eller modern, utan repressiv, föraktande och kollektivistiskt. Kraven på individens identitet är kulturrasistiska och autoritära eftersom SD anser att medborgarna ska assimileras och identifiera sig efter det som partiet anser är den rätta identiteten.

Därför är det viktigt att poängtera att ingen nation i Europa bygger på ”sann” identitet, kultur eller historia utan på mytologiska och politiska föreställningar. Även formandet av den svenska nationens påbörjades ursprungligen genom idéer och influenser som kom från Frankrike och andra delar av Europa. Och även idag präglas Sveriges utveckling som stat och samhälle av olika influenser från olika håll samtidigt som influenser från Sverige påverkar och har påverkat utvecklingen hos andra stater inom och utanför EU.

I dagens globaliserade värld finns det därför inget behov av1800-talets nationalromantiska myter utan i stället ett behov att starkare värna individens rättigheter till identitetsutveckling.  Ingen individ väljer sin födelseplats men individen har rätten att välja det som hen vill identifiera sig med. Det är viktigt i en tid när människor har olika livsstilar, kulturella inställningar, social bakgrund eller religiösa åskådningar. Främst inom EU kan medborgare utveckla sina identiteter på den lokala, regionala, nationella samt europeiska nivån. Det handlar om möjligheter för människor att hitta sig själva där man kan vara svensk och muslim, parisare och jude eller tysk och världsmedborgare. Att inte begränsa människors identitetsskapande och respektera individens val av identitet är ett mycket bättre alternativ till den nationalistiska synen som bygger på rädsla om att den egna identiteten är hotad. Med andra ord har människor i dag många möjligheter att bygga på sina identiteter efter egna behov snarare är att förlora en viss identitet.

En gång i tiden var nationalismen en progressiv samhällsidé men i dag är den endast reaktionärt och stagnerande. Historiskt sett har nationalistiska föreställningar orsakat flera krig i Europa, och gör så än i dag som i Ukraina, samt i andra delar av världen. Andra tragiska exempel är krigen i det forna Jugoslavien. Som barn växte jag under och efter kriget upp i Bosnien omgiven av etnonationalistisk hatretorik, religiös förföljelse samt intolerans och starka fördomar om allt från romer till homosexuella. Att komma till Sverige och kunna utvecklas som individ har varit en välsignelse. Nu ser jag istället, trots alla lärdomar ur Europas tragedier under 1900-talet, att allt fler medborgare vill ge sin röst till ett parti vars idéer redan ligger på historiens soptipp. Det beror på att SD:s politik bygger på att nationen och religionen måste stå i samhällets centrum och inte levnadsstandard, ekologi, mänskliga rättigheter samt bättre och tryggare framtid för framtida generationer. Den förhindrar ekonomisk, social samt ekologisk utveckling som är nödvändig för att fler människor både i Sverige och i EU ska kunna få ett bättre vardagsliv. För framtiden behövs det fler idéer om hur problem rörande global uppvärmning, europeisk arbetslöshet eller flyktingarnas situation ska lösas och inte hur Sverige ska gå tillbaka till ”folkhemmet”.

En nationalistisk identitetspolitik är i dag därför varken progressiv eller framtidsorienterad utan leder till intolerans och isolering. Inte minst inom unionen där unionsmedborgarna har rätten till gemenskap som bygger på europeiska värderingar som kulturell mångfald, demokrati och medborgliga rättigheter. Därför behövs det i dag starkare förtroende mellan politiker och medborgare för att unionen ska kunna bli mer öppen och demokratisk med syftet att skapa en mer dynamisk ekonomisk utveckling, fler sysselsatta ungdomar och en ökad levnadsstandard.

Men samtidigt som det krävs mer politiskt samarbete för en bättre miljö eller en vassare kamp mot brottsligheten så går det framåt för nationalistiska partier som vill lämna Unionen och stänga gränserna. SD:s identitetspolitik går dessutom ut på att individen inte kan vara både svensk och europeisk medborgare vilket innebär att sådan identitetspolitik hotar möjligheterna att lösa problem som berör unionens framtid. Bland annat hotas individens rätt att kunna demokratiskt påverka makten på EU-nivån.

De problem som i dag finns inom och utanför EU kan inte lösas genom en politik som bygger på att gömma sig bakom nationella gränser och blunda åt problemen. Varken jag eller Björn Söder lever längre i en nationell värld. Det faktum att Sverige har förändrats mycket i takt med globaliseringen är något som många upplever som något hotfullt. Men istället för rädsla och ovisshet borde det handla om respekt och tolerans. Det är därför man i Unionen strävar efter att respektera medlemsstaternas identitet, språk och kulturarv. Tack vare europeiska värderingar om kulturell mångfald ses EU i dag som världsledande när det gäller skydd av kulturella och historiskt viktiga minnesmärken.

Det gäller även att inte glömma att det som har gjort Sverige och många andra delar av unionen till några av världens bästa platser att leva på inte har varit nationalism, intolerans, rasism eller isolering. Sveriges och unionens framtida utveckling behöver ingen nationalistisk identitetspolitik utan bör bygga på demokrati, pluralism, tolerans, vetenskapligt utveckling och mänskliga rättigheter. Det är värderingar som inte bör tillåtas att hamna i nationalisternas isolationistiska och reaktionära händer utan som bör fungera som inspiration för framtidens utveckling i den globala och postnationella världen.

Vladan Lausevic, ordförande för EU-liberalerna i Stockholms Län

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News