Nationalism bidrar till politisk omognad

I sin artikel om nationaldagen kritiserar Dan Korn andra för att misstolka nationalismforskaren Benedict Anderson. Saken är dock att Korn delvis själv misstolkar Anderson men främst nationalism som idé. Till exempel skapade Gustav Vasa aldrig Sverige som nation. Firandet av 6 juni motiveras med en myt eftersom inga nationer existerade på 1500-talet. Det var just myter som Anderson tog upp sin forskning med huvudargumentet att nationer inte är naturliga utan är socialt konstruerade. Samtidigt skrev Anderson att nationalismen formar en känsla av gemenskap hos en kollektiv och var en positiv kraft inom till exempel anti-kolonial kamp. Men även att nationalism aldrig skapat ”stora tänkare” och ofta ledde till psykiska störningar hos människor.

Korn gör även ett misstag där han förklarar nationalism som inkluderande, men inte att nationalism även handlar om exkludering, något som Anderson tar upp.  Redan när den svenska nationen formades under 1800-talet exkluderades människor med identitet som inte ansågs rymma in i myterna. I dagens Sverige finns det identitetspolitiska problem där samhället saknar starkare medborgarideal som i Kanada och USA. Istället finns det uppdelning mellan ”etniska” svenskar samt första och andra generations invandrare. Att propagera för nationalism är därmed skadligt för utvecklingen av idéer och värderingar som behövs för ett modernt samhälle.

Vidare presenterar Korn nationalismen som positivt jämfört med rasismen. Men Anderson skrev sin bok innan rasismen slutade handla om ras. Främst i dagens Europa handlar både nationalism och rasism om myter om kultur. Tittar man på retorikern hos partier som SD eller FN så pratas det mycket om gemenskap och kultur. Psykiska störningar kommer lätt fram när det gäller synen på invandrare, hbtq-personer, muslimer och andra som anses förstöra myten om nationen. Människor är irrationella som varelser och brukar gilla myter samt att tillhöra en större grupp. När något eller någon förstör fasaden, genom vetenskap men även genom religion eller sexualitet, så förekommer hos nationalister ofta hat, hysteri och fobier.

Ett annat argument för nationalism som Korn tar upp handlar om ”kärleken” till nationen. Men denna irrationella kärlek är ofta problematiskt och leder till intolerans och okunskap. I dagens värld med många övernationella utmaningar blir denna kärlek som en drog så att individen kan ignorera problem som finns utanför nationella gränser. Det märks idag i debatten om migration och tiggare. Vid Medelhavet dör människor medan vissa debattörer talar om vikten av att ta ”vuxna, tuffa och riktiga” beslut samt kritiserar ”godheten”. Att Sverige är en del av EU och att migration är en europeisk utmaning som även sker vid Unionens södra gräns verkar inte bekymra många. Likadant med tiggeri där repressiva åsikter ofta framkommer ur retorik om att samhället inte behöver bry sig eller ta ansvar eftersom inte handlar om ”vårt folk”. Nationalism bidrar till politisk omognad samt går emot värderingar om att alla EU-medborgare verkligen borde ha de rättigheter och friheter som ett modernt samhälle ska bygga på.

I en värld som är global är nationalismen redan föråldrad. Myter borde inte ersätta de humana, sekulära och universella värderingar som Sverige som samhälle bygger på. Dessutom går dagens nationalism även emot demokrati, mångkultur, och individualism samt mot mänskliga rättigheter, europeisk integration och en mer kosmopolitisk värld där människor kommer närmare varandra. Därför behövs moderna värderingar och inte nationalromantiska myter för samhällsgemenskap. Värderingar som att alla människor är lika värda, födda som fria individer, har rätt till skydd och lika behandling inför lagen samt friheter, rättigheter och skyldigheter. Det är vad 6 juni egentligen kan handla om idag.

Vladan Lausevic, ordförande för EU-liberalerna i Stockholms Län