Minimala skillnader skapar missnöjda väljare

”Då jag var statsminister…” säger danska Venstre-ledaren Lars Lökke Rasmussen som förlorade jobbet till Helle Thorning Schmidt i oktober 2011 och som vill ha det tillbaka. Ungefär som att det tillstånd som nu råder i dansk politik är bara ett litet olycksfall i arbetet.

Det är danskt folketingsval på torsdag och som vanligt efter en kort och intensiv valkampanj på bara 21 dagar.  Danskarna har som bekant närmast hastighetsrekord när det gäller sådana saker.

Framträdandena går nu i ett hisnande tempo medan politikerna ger järnet för att hamna på pallplats. I söndags var det utländska presskåren i Köpenhamn som fick påhälsning av den före detta statsministern som gör närmast allt för att få tillbaka jobbet. Lokalen är knökfull. Ute på trottoaren posterar poliser. Inte med pistoler utan med automatvapen. Minnet av terrorattentaten i februari ligger nära.

I ett försök att sammanfatta vad det danska valet handlar om är det om väljarna tycker att den förda borgerliga ekonomiska politiken fortsatt bäst sköts av socialdemokraterna eller om förtroendet för den ska övergå till just de borgerliga. Hänger ni med?

I tidningarna beklagar sig väljarna över att de egentligen inte ser någon större skillnad mellan blocken. Det ligger mycket i det.

Länge var Lars Lökke Rasmussen självskriven som ny borgerlig statsminister om bara Helle Thorning-Schmidt utlyste valet. Ja, en promenadseger skulle det bli. Mätningarna visade ett övertag för det borgerliga blocket på så där fyra-fem procentenheter och har gjort det under lång tid. Därav statsministerns ovilja att i det längsta utlysa valet för att istället vänta in ”rätt” tillfälle.

Den första regeringstiden för henne var svår. Socialistisk Folkeparti, ett av de tre regeringspartierna, lämnade regeringen under tumult i januari 2014,  medan lilla socialliberala  Radikale blev kvar. Dock inte med sin karismatiska partiledare Margrethe Vestager som blev EU-kommissionär i september samma år. Men vars flytt stärkt Helle Thorning-Schmidt på hemmaplan.

Det röda blocket har länge seglat i konstant motvind. Men statsministern har tagit tuffa ekonomiska beslut som exempelvis en halverad ersättningstid för a-kassa och fördubblad kvalificeringstid för arbetslöshetsstöd.

Den danska finanskrisens blöta filt över landet har blivit lite torrare och framtidstron ökat. Men Lars Lökke Rasmussen ”som bara lånat ut nycklarna” till Helle, har ändå kaxigt känt sig segerviss och ohotad bara valet väl kom i gång.

Men nu med valprocessen i full karriär är det inte så självsäkert längre. När den första tv-debatten mellan de båda hölls för två veckor sedan, snubblade Lars Lökke Rasmussen rejält och gjorde en svag och virrig insats. De egna partistrategerna rasade medan pressen var skadeglad. Allt medan ”hon” fick vind i seglen och inte bara drog ifrån utan även gick upp i ledningen.

Medan den borgerliga oppositionen under Venstre och Lars Lökke Rasmussen försökt vinna väljare med skattelättnader och stopp i den offentliga sektorn vill Helle Thorning-Schmidt öka satsningarna just där. Ett budskap som verkar gå hem för enligt mätningarna efterlyser en majoritet välfärdssatsningar. Rasmussen som nu tvingats retirera med skattelättnaderna en smula säger att kvaliteten kan öka med ”nolltillväxt” utan att ”världens största offentliga sektor blir ännu större”.

Den senaste mätningen från institutet Megafon i måndags visar nu ett övertag för det blå blocket med 50,8 procent mot 49,2 procent för regeringen. Eftersom en procent bara motsvarar 40 000 röster så är skillnaden hårfin.

Sammantaget går socialdemokraterna fram till 26,3 procent, vilket är plus 1,5 procentenhet sedan 2011, medan Venstre tappar nästan sex procentenheter och hamnar på 21.

Den stora segraren är Dansk Folkparti som hamnar på 18 procent och som ökat med sex procentenheter sedan valet. DF är nu Danmarks tredje största parti, och har under åren knuffat både socialdemokrati och de borgerliga mot en restriktiv flyktingpolitik som de alla samfällt tog avstånd ifrån för låt säga tio år sedan.

”Integrationspolitiken kräver åtstramningar för att den ska lyckas”, säger nu Lars Lökke Rasmussen i ett land som årligen tar emot under 20 000 asylsökande, fyra gånger färre än Sverige.

Sammantaget hör man danska politiker helt naturligt säga saker och dra slutsatser som skulle vara omöjliga i Sverige.  DF är för övrigt så stort att det inte går att isolera eller hålla utanför, som växer för varje år och nu alltså bara ligger tre procentenheter efter Venstre i mätningarna. Hittills har DF aldrig suttit i någon regering utan trivs bäst med att vara inflytelserik och frigående påtryckare från utsidan. Så verkar de vilja ha det i framtiden också.

Så vem vinner på torsdag? Även om de flesta mätningar nu pekar på en ytterst knapp seger för det blå blocket och Lars Lökke Rasmussen är marginalen alltför liten för att vara något som man vågar satsa pengar på.

Kanske kan man sammanfatta läget så här: Blir det den ekonomiska politiken som styr debatten de sista intensiva valdagarna lutar segern åt Helle Thorning-Schmidt (vars make Stephen Kinnock för övrigt just fått en plats i brittiska parlamentet.) Blir det flykting- och utlänningspolitiken som seglar upp som huvudfråga vinner det blå blocket under Rasmussen. Men inget är säkert, det kan även bli ämnen och frågor som överhuvudtaget inte ens syns på radarn än.

En sak är säker: Ett par dygn i slutfasen av den danska valkampen, med de flyktiga väljarströmmarna, är egentligen oceaner av tid för att skapa skillnad. Än är det inte avgjort.

Fotnot: Artikelförfattaren har bevakat och skrivt om danska folketingsval sedan mitten av 80-talet.

Jan-Olof Bengtsson, fri skribent och fd ledarskribent och EU-korrespondent för Kvällsposten