Miljöpartiet har visat sina aktiviströtter i fyra år

Efter snart fyra år med Miljöpartiet i regeringsställning är resultatet tydligt; höjda skatter, osäkra villkor för näringslivet, en okontrollerad invandringspolitik med prioriteringar mot vuxna män och slutligen en ineffektiv energipolitik som leder till prisinstabilitet och oförutsägbarhet. Hade partiet inte svikit sina egna väljare på punkt efter punkt i sin iver att behålla makten under sina år i regeringsställning hade läget dessutom troligen sett ännu värre ut.

Miljöpartiets avsaknad av verklighetsförankring visade sig tidigt under mandatperioden genom ett ihärdigt försök att bibehålla den extremt omfattande asylmottagningen och ”öppna-gränser”-politiken. Det senaste lagförslaget om en flyktingamnesti för omkring 9000 afghaner - av vilka 99,4 procent är män, 0 procent har giltiga id-handlingar och 78 procent fått sin ålder uppskriven av Migrationsverket - visar på en fortsatt felprioritering. Sverigedemokraterna riktar istället ett större fokus mot lokala insatser i närområdet, inte minst för att hjälpa alla de kvinnor som uppenbarligen bortprioriteras av MP.

De senaste fyra årens näringslivsfientliga prioriteringar har inte minst visat på Miljöpartiets sanna aktiviströtter när man trots klarspråk om lokala nedläggningar, outsourcing av företagens huvudkontor och förlorade arbetstillfällen, valt att driva igenom förslag som flygskatt, kemikalieskatt och höjd bensinskatt. Förståelsen för landsbygdens, böndernas och skogsbrukarnas villkor lyser helt med sin frånvaro. Under våren har MP varit pådrivande för ökad beskattning av vanligt folks redan skattade sparpengar, samt en fullkomligt bisarr skatt på sjukvård.

Vidare har man infört en mängd kostsamma och skadliga subventioner; till byggherrar, till drivmedel som inte på något sätt gynnar miljön, till elcyklar och nu senast till båtmotorer(!). Fantasin för hur man kan slösa med så mycket som möjligt av skattebetalarnas pengar verkar inte veta några gränser.

Samtidigt har man blint hävdat att problemen med utsläpp av koldioxid börjar och slutar i Sverige. Verkligheten ser givetvis annorlunda ut. Långdistansflygningar kommer nu ske från flygplatser i närliggande nordiska länder, och elektronik inhandlas online från företag utanför Sverige. Den ”gröna politiken” som skulle leda till minskade utsläpp har i själva verket bara lett till en förflyttning av utsläppen till omkringliggande länder. Med andra ord blir resultatet i slutändan en extremt marginell miljönytta, med stora negativa konsekvenser för såväl jobb som ekonomisk tillväxt i Sverige.

Vidare är det förvånansvärt att miljöpartiet helt bortser från att svensk elproduktion - bestående av kärn- och vattenkraft - är unik i avseende till dess koldioxidneutralitet, stabila pris och kontinuerliga tillförsel. En konkurrensfördel som gynnar den svenska tillverkningsindustrin till skillnad från vårt grannland Danmark, där kraftiga prisfluktuationer och en instabil eltillförsel med ibland negativa nivåer (konsumenterna får alltså betalt för att använda el), är ett resultat av att nästintill hälften av elproduktionen består av sol- och vindkraft.

Miljöpartiet är det enskilt mest skadliga partiet för det svenska samhället. Sverigedemokraterna är dess diametrala motsats. Med en ansvarstagande flyktingpolitik, en näringslivsvänlig inriktning inom samtliga politikområden, samt långsiktighet och stabilitet vid val av energiproduktionen så skapar vi förutsättningar för ett växande företagande och i förlängningen en stark välfärdsstat.

Glädjande nog verkar det som att den analysen delas av allt fler väljare.

Oscar Sjöstedt, ekonomisk-politisk talesperson (SD)