Miljarder kan sparas på myndigheters lokaler

Regeringen gav häromdagen Statens servicecenter i uppdrag att titta på vilken verksamhet hos myndigheterna som kan samordnas och flyttas ut i landet. Det är någonting som Centerpartiet välkomnar.

För oss handlar det i grunden om omsorg över skattebetalarnas pengar och en ansvarsfull ekonomisk politik. Vi som lagstiftare ska alltid vända och vrida på varje skattekrona och se till att den används så effektivt som möjligt.

Vi har under en längre tid arbetat för att hitta konkreta reformer som kan genomföras för att stoppa och vrida tillbaka kostnadsutvecklingen för myndigheter.

Vi anser att myndigheter i huvudsak ska finnas där verksamheten kan bedrivas på det bästa och mest kostnadseffektiva sättet. En rimlig utgångspunkt är att myndigheternas lokalisering bör spegla befolkningens.

I många andra tjänstebranscher med liknande profil på sina anställda är kontor belagda utanför storstäderna av kostnadsskäl.

De totala lokalkostnaderna för de statliga myndigheterna uppgick 2013 till 23,4 miljarder kronor. Det är fyra miljarder, eller 21 procent, mer än 2006. Hyran per kvadratmeter har ökat med drygt 20 procent och står för majoriteten av kostnadsökningen.

Lokalarean har ökat i Stockholm och Malmö, men minskat i övriga landet. Kvadratmeterhyran är cirka 62 procent högre i Storstockholm än i övriga landet. För myndighetsgruppen ”Central förvaltning” är kostnaden ungefär dubbelt så hög i Stockholm som i övriga landet.

Den regionala fördelningen av myndigheternas lokalisering är skev. Stockholm, där 22 procent av befolkningen bor, står för 29 procent av lokalarean och hela 39 procent av kostnaderna.

Myndigheterna i övriga landet utanför storstäderna, där 61 procent av befolkningen bor, står för 53 procent av lokalarean och bara 44 procent av kostnaderna.

Som ett grovt räkneexempel kan man konstatera att om myndigheternas lokalarea minskade med fem procent och dessutom omfördelades så att lokalarean speglade befolkningsunderlaget skulle detta mekaniskt innebära en besparing på cirka 1,3 miljarder kronor.

Vi kan konstatera att det i detta nu finns myndigheter som gör tvärtom. Myndigheter som konkret förbereder centralisering till centralorter i regioner och till våra större städer. Det är dels en process som ökar i stället för minskar kostnader.

Dels är det en process som centraliserar kompetens och kunnande. Skatteverket är ett exempel. Myndigheten har under en tid, även om arbetet delvis pausats, börjat flytta över verksamhet till större orter och städer. Med högre lokalkostnader som en följd. Samtidigt visar ett annat exempel, även det från Skatteverket, hur en flytt av lokaler över begränsat avstånd kan spara stora pengar.

När Skatteverket för några år sedan lämnade sina lokaler på Södermalm i Stockholms kommun för att flytta till Solna kommun strax utanför Stockholm innebar det en förflyttning på strax under en mil. Denna korta flytt gav en besparing på i häradet 90 miljoner kronor. Detta är ett konkret bevis på hur stora kostnader som totalt sett är möjliga att kapa i Myndighetssverige.

Därför anser Centerpartiet att uppräkningen av myndigheternas anslag som beror på lokalkostnader ska räknas upp i lägre takt än i dag. Vi vill också att rikthyrorna i Stockholm sänks vilket får till följd att myndigheterna ges incitament att omlokalisera till områden med lägre hyreskostnader.

Därefter bör även den totala uppräkningen av dessa två reformer schablonmässigt sänkas.

Frågan om statens närvaro är helt central för det samhälle vi vill bygga, för statsförvaltningens egen effektivitet, och för växande företag och kreativa människor som ska se staten som ett stöd och inte som en begränsande kraft utan förankring i den egna vardagen.

Det kräver vilja, strategier och samordning från riksdagens och regeringens sida. Det är därför hög tid att öka politikens aktivitet när det gäller kostnadsutvecklingen för statliga myndigheter och statens närvaro i hela landet.

Per Åsling, riksdagsledamot (C), Jämtland