Media sprider en felaktig bild om invandringen

Via media sprids bilden från politiker, opinionsbildare, journalister och ledarskribenter att Sverige nu tillämpar en strikt migrationspolitik som ligger på ”EU:s miniminivå”. Nyligen fastslog Göteborgs Postens politiska redaktör Alice Teodorescu i en ledarkrönika detta påstående, liksom vår statsminister har gjort flera gånger.

Emellertid har vi haft en tydlig minskning endast om man ser till dem som söker asyl här nu, jämfört med 2015. Konsekvenserna då var att året därpå beviljades 72.000 uppehållstillstånd till asylsökande. Första halvåret i år har Sverige beviljat uppehållstillstånd i drygt 11.000 asylärenden, vilket trots allt är ungefär fyra gånger så många som övriga Norden tillsammans! Norge, Danmark och Finland ligger nämligen i snitt på mindre än 1.000 sådana tillstånd per land fram till maj/juni.

Visst är det sant att den provisoriska lagändringen på tre år, där regeringen 2016 tvingades skärpa kraven för asyl- och anhöriginvandring med bland annat tidsbegränsade uppehållstillstånd, har givit en tillfällig effekt. Men det är knappast så att Sverige idag rör sig på någon ”miniminivå” om vi ser till Migrationsverkets senaste prognos, som gäller åren 2018-2021.

Sammanlagt beräknas 126.000 asylsökande få rätt att stanna. Därutöver kommer under denna period sammantaget närmare en halv miljon anhöriga samt arbetssökande från länder utanför EU/EES att antas söka uppehållstillstånd, om man också inkluderar förlängningar av de tillfälliga tillstånd som löper ut.

Det är alltså en myt att inflödet till vårt land sjunker jämfört med tidigare år. I år pekar det tvärtom mot totalt 135.000 beviljade uppehållstillstånd, vilket förutom asylinvandring inkluderar anhöriga i form av familjeåterförening, nyetablerade relationer, utomeuropeisk arbetskraft, samt i mindre utsträckning också gäststudenter. Färska uppgifter som jag har fått från Migrationsverket visar på att två tredjedelar av de 40.000 ansökningar som rör anknytningar under det första halvåret i år har beviljats. Det är en fingervisning inför framtiden.

Det finns inte heller någon hållfast plan för vad som ska göras med alla som får avslag. Regeringen har visserligen bestämt hävdat att ”ett nej ska var ett nej”, men mindre än hälften av de 100.000 asylsökande som Migrationsverket beräknar ska åka hem till och med 2021, väntas ge sig av frivilligt. Verket beskriver detta i termer av en ”utmaning” både för dem och Polisen. Det behövs nämligen fler kompetenta medarbetare i ”återanvändararbetet”. Dessutom tillkommer att minst lika många personer kommer att söka överprövning i de två migrationsdomstolarna, där allt fler ärenden avgörs.

Vi har alltså att förvänta oss ett mycket stort inflöde av icke-västliga migranter de kommande åren, med fortsatta betydande demografiska förändringar som följd. Det är viktigt att få helhetsbilden klar, så att vi kan få en öppen diskussion om kostnader och konsekvenser.

Fotnot: med beviljade uppehållstillstånd avses beslut fattade av Migrationsverket, Sveriges ambassader i utlandet och migrationsdomstolarna.

Gunnar Sandelin, socionom och journalist